Ekorrarna blir allt färre – i södra Finland har stammen halverats på tre decennier

Dåliga grankottskördar är den största orsaken till ekorrstammens minskning. I söder klarar sig stammen ändå lite bättre än i norr, då de också anpassat sig till urbana miljöer.

Specialforskare Andreas Lindén på Naturresursinstitutet jobbar med att följa upp ekorrstammen genom analys av data från en så kallad vilttriangelinventering.

Metoden går ut på att räkna djurspår i snön på vintern.

Genom analysen har Lindén sett att ekorrstammen i Finland minskat med ungefär två tredjedelar under de senaste 35 åren.

– Den här utvecklingen är mera negativ längre norrut. I norra Finland är förändringen ungefär minus 70 procent, och i södra Finland har ekorren minskat med ungefär hälften, säger Lindén.

Kan växla kraftigt från år till år

Lindén berättar att ekorrstammens storlek vanligtvis växlar från år till år.

Ekorren trivs i gammal granskog eftersom där finns stora gamla träd som producerar mycket kottar. Ett bra kottår ger en topp i ekorrstammen och ett dåligt kottår en svacka i statistiken.

År 2022 var till exempel ett dåligt kottår och då minskade ekorrstammen med ungefär hälften på flera håll jämfört med vintern 2021, som i sin tur var ett toppår.

Hur bra kottskörden blir påverkas av hur mycket gamla granar eller granskog det finns överlag. Skörden påverkas också av skadeinsekter.

Gamla granar ger mest kottar

Skogsbruksingenjör Mats Wikström vid Raseborgs stad berättar att en gran producerar rikligt med kottar från och med att den är ungefär 40 år gammal.

Året innan en gran dör producerar den allra mest med kottar för att kunna säkerställa sin reproduktion.

En gran kan biologiskt leva upp till 400 år. Något rotsystem har i sällsynta fall till och med levt i 10 000 år. Men i vårt land räknar man en gran som gammal då den är 100–150 år.

Eftersom äldre granar producerar mer kottar än yngre är gammal granskog viktig för att det ska bli en bra kottskörd.

På så vis inverkar de val som görs vid gallringen inom skogsbruket på hur mycket grankottar det finns.

– Om granskogarna minskar till följd av intensivt skogsbruk tror jag inte att det är bra för ekorrstammen lokalt, säger Andreas Lindén.

I Raseborg finns gammal granskog i bland annat Grabbskog i Västerby.

Raseborgs stad har varit delaktig i ett initiativ för att freda den gamla granskogen. Men även gammal skog måste ibland gallras för att överleva, säger Raseborgs skogsbruksingenjör Mats Wikström.

– Vi behöver tänka på när det gör mer nytta för virkesproduktionen och trädens kondition att avverka skogen. Då kommer nästa steg, att förnya skogen. Det låter kanske makabert, men när naturen annars börjar ta hand om träden så att de ska falla och förmultna och kretsloppet ska slutas, då är vi där ett antal år före för att optimera tillväxten för nästa generation.

Han säger att det på vissa områden där det är praktiskt möjligt gör man en kontinuerlig gallring, eller så kallad höggallring.

Då tar man bort de gamla fina stammarna och lämnar kvar det unga ståndet så att där hela tiden finns ett skogbevuxet marktäcke.

Ekorren är än så länge inte utrotningshotad

Kriterierna för att en art ska vara utrotningshotad är hur fort den minskar eller hur sällsynt den är.

För tillfället är ekorren inte sällsynt. Men forskare Andreas Lindén säger att ifall minskningstakten skulle öka lite kunde ekorren bli utrotningshotad.

I ljuset av de resultat som jag har borde ekorren klassificeras som nära hotad

Andreas Lindén, forskare vid Naturresursinstitutet

Gränsen för att en art ska klassificeras som utrotningshotad är en minskning på 30 procent på 10 år eller under tre generationer.

Enligt analyserna av vilttriangeldata har ekorren minskat med 26 procent på 10 år.

– I ljuset av de resultat som jag har borde ekorren klassificeras som nära hotad. Nu är den ju klassificerad som livskraftig.

Andreas Lindén tror inte att det skulle vara frågan om en dominoeffekt där vissa arter skulle dö ut ifall ekorren blev utrotningshotad.

– Men det skulle nog påverka inbördes förhållandet mellan olika arter, eftersom ekorren är en vanlig art som är inblandad på många plan i ekosystemet.

Lindén poängterar ändå att hans analyser främst görs med data från skogsmiljöer, så de kanske inte berättar hela bilden.

Det som man ändå vet är att ekorrstammen inte har minskat lika mycket nära bebyggelse och i mera urbana miljöer. Det kan också påverka varför ekorrstammen inte har minskat lika mycket i söder som i norr.

Raseborgs stad beaktar mångfalden

Inom Raseborgs stad tas djurarternas välmående i beaktande inom skogsbruket.

Men det finns många djurarter i skogarna som gynnas av olika miljöer, så det är mycket att tänka på när man som skogsbruksingenjör beslutar hur skogen ska skötas.

– Varje beslut grundar sig på att man analyserar fördelar och nackdelar för vissa saker. Det kan finnas vissa områden där det är mera djur av någon art som vi specifikt tänker på i ett visst beslut, säger Mats Wikström.

Vi tänker nog väldigt mycket på djuren och de styr våra skötselåtgärder

Mats Wikström, Raseborgs skogsbruksingenjör

Enligt honom strävar staden efter att bygga sådana biotoper som gynnar djuren också i framtiden, säger Raseborgs skogsbruksingenjör Mats Wikström.

– Vi kan nu i år göra en åtgärd som har sin optimala effekt först om 50 år. Men för att vi om 50 år ska få den effekten är vi tvungna att kanske göra någonting idag som inte direkt gynnar en viss art under det här året. Så vi delar upp det på det här sättet för att skapa kontinuitet.

Klimatförändringen är också något som gör att staden skapar mer och mångsidigare skogar inför framtiden. Skogarna ska vara blandbestånd så att det finns möjlighet för flera djurarter att trivas.

Ekorren har flera naturliga fiender

Det har gjorts sparsamt med forskning om ekorrar i Finland. Den senaste mer omfattande studien gjordes för fem år sedan av Tytti Turkia vid Åbo universitet.

Den visar att förutom tillgången till föda påverkas också ekorrstammen av predatorer.

Mården och duvhöken är båda typiska predatorer för ekorren.

– I Tytti Turkias avhandling granskades visserligen också effekterna av mården på ekorrbestånden och hon hittade inte några tydliga effekter i den studien. I och för sig har mården ökat i norra Finland och minskat i södra, och de här långvariga trenderna passar ju egentligen ihop med hur det har gått med ekorren. De här två resultaten är inte motsägelsefulla utan reflekterar granskning på olika skala, säger Andreas Lindén.

I övrigt är det främst Naturresursinstitutet som årligen följer upp ekorrstammen.