Medicin testades länge nästan bara på män – mycket att ta igen i läkemedelsbranschen

Länge gjordes medicinska studier mest på män. De resultat man fick hade alltså mannen som norm. Till exempel tog det lång tid innan det blev känt att kvinnor ofta har andra symtom vid hjärtattack.

En orsak till att forskare inte velat ta med kvinnor i medicinska studier är att de varit rädda för att kvinnorna ska bli gravida under studiens gång.

– Man var rädd att barnet skulle komma till skada. Jag tror att mycket var någon sorts omsorg om de ”små svaga kvinnor” som man inte ville ha med i studier.

Det säger Mia von Euler, professor i neurologi vid Örebro universitet i Sverige. Hon är också specialiserad i klinisk farmakologi och har en överläkartjänst vid Örebro universitetssjukhus. I den här artikeln syftar orden man och kvinna på personer som har det biologiska könet man eller kvinna.

Mia von Euler säger också att de flesta studier för länge sedan gjordes på medicinstuderande, som nästan alla var män. Andra orsaker till att forskare inte har velat ha med kvinnor i sina studier är att de tänkt att hormonerna gör det komplicerat.

Vad gäller till exempel hjärt-kärlsjukdomar och stroke så insjuknar kvinnor också i allmänhet senare och äldre människor kan vara mera utmanande att ha med i studier. Det beror bland annat på att de, med åren, har flera andra sjukdomar som påverkar resultatet.

– Det finns också en del förutfattade meningar om att kvinnor får fler biverkningar, vilket de till viss del får, och att det är bökigare. Man vill ju ha så fina resultat som möjligt, säger von Euler.

”Intresset för att granska hur äldre läkemedel påverkar kvinnor är litet”

Problemet är ändå att kvinnornas komplicerade hormoner, graviditeter och biverkningar inte försvinner bara för att de inte studeras. Då de inte beaktas i studier uppstår risken att resultaten inte alls går att tillämpa på kvinnor.

I dag är läget ändå mycket bättre. Det finns tydliga krav på att analysera könets inverkan, till exempel när man godkänner läkemedel.

– Något som man dock måste vara medveten om är att man inte har gjort det här för läkemedel som blivit godkända för länge sedan. Så där får man göra efterstudier och då är ju inte läkemedelsföretagen så intresserade längre om patenten har gått ut, säger von Euler.

Mia von Euler tillägger att det då hänger på om forskare har intresse och resurser att undersöka saken. Läkemedlen orsakar inga direkt farliga biverkningar, eftersom man skulle ha märkt sådant som sticker ut. I stället handlar det om mindre biverkningar och felaktig dosering.

– Även om de flesta läkemedel inte har några betydande skillnader i effekt, dos eller bieffekter mellan män och kvinnor så saknas tydlig evidens om det finns könsskillnader eller inte för ungefär 25 procent av de vanliga läkemedel vi använder. Och det tycker jag är en ganska stor andel, säger von Euler.

”Vi säger en tablett om dagen och struntar i om man väger 72 eller 92 kg”

Mia von Euler säger också att man brukar justera dosen för läkemedel enligt vikt i studier, men sällan i verkliga livet. Kvinnor väger ändå generellt sett lite mindre och många skulle därför ibland behöva en lägre dos.

– Vi säger ”jaja, en tablett om dagen” och så struntar vi om man väger 72 eller 92 kg. Och det säger sig självt att det antagligen är en viss skillnad. Det kan också förklara att kvinnor har lite flera biverkningar, för många kvinnor får lite högre dos per kilo så att säga, säger von Euler.

Det är viktigt att de som jobbar som läkare faktiskt känner till den uppdaterade kunskapen, lyfter von Euler fram.

– Jag tror också att det är centralt att vi börjar ställa mera krav på utbildningen, både på grundnivå och på vidareutbildning. För om man inte vet och kan så kan man inte heller se till att patienter kan få den bästa vården. Och det är ändå någonstans det vi vill komma åt, säger hon.

”Jag hittade inte fakta, bara artiklar om hur man får en platt mage”

Anna Hultin är skådespelare och har gjort en pjäs om klimakteriet. Via arbetet med den har hon också blivit intresserad av frågor om kvinnors hälsa. Hon säger att det hela började med att hon märkte att det var svårt att få information om klimakteriet.

– När jag försökte få svar på frågor var det ofta som det kom fram att det inte finns forskning om det. Det var gång på gång som det enda svaret var att vi vet inte egentligen vad som händer. Vi vet inte egentligen hur olika delar i kroppen påverkas av det ena och det andra, för det finns inte tillräckligt med forskning om det. Och det här var svaret, om och om igen!

Hultin säger att hon hittade helt andra saker istället för faktabaserad information om vad som händer i kroppen.

– Om man inte är expert eller bra på att googla hamnar man ganska fort ner i ett hål fullt av olika hormondieter och hur man bantar bäst, hur man får en jätteplatt mage i klimakteriet etcetera, säger Hultin.

Anna Hultin tillägger att inte ens den vanliga primärvården alltid ser sambandet mellan kvinnors hormonella svängningar och de symptom de orsakar.

”Man hade missat en massa saker som var speciella hos kvinnor”

I slutet av 1900-talet skärptes kraven på att ta med kvinnor i medicinska studier och att granska könets inverkan. I Europa dröjde det ändå fram till 2016 innan man började ställa hårdare krav.

– På 1990-talet kom en del studier från USA, framförallt inom hjärt- och kärlområdet, som visade att man har missat en massa saker som var speciella hos kvinnor. Det visade sig också att av läkemedel man godkänt och sedan var tvungen att dra tillbaka så drogs majoriteten tillbaka för att man hade missat biverkningar hos kvinnor, säger von Euler.

Vad är det då som skiljer män och kvinnor åt medicinskt? von Euler säger att några centrala saker är njurfunktion, kroppskonstitution och att kvinnor generellt sett är lite mindre. Kvinnor har också större benägenhet för vissa sorters arytmi.

– Många läkemedel utsöndras via njurarna. Där finns ofta ganska stora skillnader mellan män och kvinnor. Män är generellt större och har högre njurfunktion, säger von Euler.

Hon tillägger också att det finns skillnader vad gäller fördelning mellan fett och vatten. Kvinnor har generellt sett mera fett, vilket gör att fettlösliga läkemedel har en större volym de kan utsöndras i hos kvinnor och vattenlösliga hos män.