”Barnen snappar upp hur vi vuxna beter oss” – mobbningen avtar men florerar fortfarande i skolorna och på sociala medier

Trots att våra skolor har många olika program mot mobbning låter många elever bli att berätta att de blir mobbade. De vågar inte. Eller de tror att berättandet inte har någon effekt.

Upp till 15 procent av skoleleverna blir mobbade. Utöver mobbning i skolan sker en stor del av mobbningen via sociala medier.

Ärr för livet

Celinda Byskata upplevde grov mobbning från årskurs 3 ända tills hon skrev studenten.

Hon är nu i 40-årsåldern men mobbandet har satt spår för livet hos henne. Hon vill till exempel ogärna sitta på café med ryggen mot människor, och i bussen och på allmänna platser kommer tanken att någon kan slå henne bakifrån.

– Jag har behandlat mobbningen i terapi och jag har lärt mig leva med de kroppsliga och mentala ärren, men vissa situationer ger mig fortfarande ångest, berättar hon.

För Byskata har livet som mobbningsoffer lett henne in på att vid sidan av sitt egentliga jobb också jobba för att minska på mobbandet. Hon föreläser på mobbningsseminarier för personer som jobbar med barn, föreläser på universitetet för läkarstuderande och i yrkeshögskolor.

Hon besöker också skolor och skulle gärna ha ett tätare samarebete med skolorna. Samtidigt förstår hon att skolorna har sina läroplaner och mycket är fastspikat långt på förhand, så det är inte sådär bara att plocka in utomstående föreläsare.

Är antimobbningsprogrammen tillräckliga åtgärder?

Byskata ställer sig inte enbart positivt till antimobbningsprogrammen. Hon anser att de är bra som grund för arbetet i en skola, men det finns bevis på att skolorna gömmer sig bakom programmen och vill sköta problemen internt – trots att det ibland kunde behövas utomstående hjälp.

– Dessutom säger man till eleverna att ”vi har ju vårt antimobbningsprogram och vi har ingen mobbning i vår skola, eller hur?”.

Då vågar eller vill eleverna inte anmäla om de ser eller blir utsatta för mobbning.

För Byskatas del handlade mobbandet i slutet av 80-talet och på 90-talet om att skuffas, riva i håret, förstöra egendom, skrika glåpord och frysa ut. Mobbningen skedde mest i skolan.

I dag mobbas det mycket via sociala medier: man stänger ut från Whatsapp-grupper, sprider förvrängda bilder på mobbningsoffret, hotar via meddelanden. Mobbandet kan pågå dygnet runt.

En del lärare blundar för mobbning

Ofta läggs fokus i skolan på eleven som blir mobbad.

Mamman Jenny Nyroos berättar att då hennes dotter blev grovt mobbad i skolan, gav lärare rådet att bara stå ut. Dottern fick till och med rådet att använda en annan ingång i skolan, och att hon fick klä på sig i ett separat utrymme för att undvika mobbarna.

– Vi fick till och med höra att vår dotter var för sprallig och gick på rasterna omkring och sjöng, och att hon därför blev mobbad.

Jenny Nyroos

Nyroos kämpade under hela lågstadiet för att få hjälp till sin dotter, men klassläraren vägrade se något mobbande överhuvudtaget.

– Vi fick till och med höra att vår dotter var för sprallig och gick på rasterna omkring och sjöng, och att hon därför blev mobbad.

Ett helt läsår undervisades dottern hemma då det blev för jobbigt.

Rektorn i dotterns skola tog till slut tag i problemet på allvar och mobbandet avtog markant.

I dag går dottern i grundskolans högre klasser och mobbandet har slutat helt och hållet.

– Det är underbart att se hur vår dotter är glad och sprallig, och att hon har vänner igen efter att hela lågstadiet varit ensam, berättar Jenny Nyroos.

Vem blir mobbare?

Celinda Byskata har inget entydigt svar till varför barn och unga blir mobbare.

Hon poängterar att ingen föds till mobbare och ingen föds elak, utan något har hänt så att man gör som man gör.

– Barn har inte samma förmåga som vuxna att känna igen känslor eller ännu mindre förstå känslorna då de upplever något överraskande i livet.

Det kan handla om föräldrars skilsmässa som lett till att barnet bollats mellan två hem. Ofta vill barn inte vara till besvär då de ser att föräldrarna har det jobbigt. Det kan ha varit ett dödsfall i familjen eller att barnet mist ett husdjur.

Känslorna blir helt enkelt för stora och barnet har inget annat sätt att ge utlopp för dem och ger sig på andra jämnåriga för att få någon sorts makt över situationen.

”Barnen snappar upp hur vi vuxna beter oss”

Det bästa vi vuxna kan göra för att förebygga att våra barn blir mobbare, är att föregå med gott exempel. Barnen snappar upp hur vuxna beter sig.

– Man behöver bara läsa kvällstidningarnas kommentarsfält och titta på X (tidigare Twitter) där lynchning florerar och man hänger ut folk för minsta lilla som de gjort, säger Byskata.

Hon uppmanar också föräldrar att tänka efter i vilket tonfall de talar om grannar, kollegor och andra medmänniskor då barnen hör.

Mobbning börjar ofta redan på dagis. Men hon gläder sig över att man redan inom småbarnspedagogiken numera lär ut empati och hur man kan känna igen sina känslor.

– Det viktiga i mobbningsförebyggande arbete är nolltolerans. Vi vuxna ska inte godkänna något som helst som liknar mobbning. Vi ska tag i det direkt, säger Byskata bestämt.

För den som blir mobbad ger hon rådet att tillbringa sin fritid bland sådana människor där man känner att man är godkänd som man är.

– Den som blir mobbad ska inte behöva ändra sig i tron att mobbandet slutar. Det är inget fel på dig, säger Celinda Byskata.