Serierecension: Nolly – suveräna Helena Bonham Carter spelar sårad såpastjärna som slår tillbaka
När Helena Bonham Carter för en gångs skull får en huvudroll är hon förstås briljant. Arena-serien Nolly är en hyllning till den uppseendeväckande och modiga äldre kvinnan som tar plats och ton.
Nolly – en såpastjärnas fall handlar om Noele ”Nolly” Gordon (1919–1985) som från mitten av 1960-talet till början av 1980-talet spelade motellägaren Meg i såpoperan Crossroads.
Crossroads var en såpopera om personalens liv och öden på ett motell i mellersta England. Serien blev mycket populär och de 30 minuter långa, semi-live avsnitten samlade varje vecka cirka 15 miljoner tittare och gjorde Gordon till såpoperans drottning i England.
Miniserien Nolly börjar 1981 då Gordon och serien Crossroads är populärare än någonsin tidigare men då Gordon ändå plötsligt får sparken.
Varför? Den frågan ställer både Gordon och framför allt publiken som älskar serien och speciellt rollgestalten Meg. Hennes avsked skapar stora rubriker i pressen och blir lite av en skandal.
Gordon ger sig heller inte utan en fight. Det hon absolut inte vill är att hennes rollkaraktär Meg ska skrivas ut ur serien genom att dö. För Meg är mer än bara en såpakaraktär.
Det föraktade tv-formatet
Såpoperan har alltid fått dras med en nedsättande stämpel. För det är lätt att spotta på en melodramatisk tv-serie i följetongsformat som främst är riktad till kvinnor.
Speciellt som många såpor och speciellt en serie som Crossroads ofta varit billigt producerade med svajiga kulisser och dålig belysning.
Trots det har såpoperorna aldrig försvunnit från tv och hittar fortfarande en trogen och hängiven publik.
Då vi redan fått följa ett antal filmer och serier om tv-branschens olika former känns det helt rätt att även såpoperan också får sin skildring.
Manusförfattaren Russell T Davies visar varför en serie som Crossroads var så älskad och varför Gordon i rollen som Meg blev en så stor stjärna. Det finns så mycket mer bakom såpans till synes billiga yta.
Briljant Bonham Carter
Jag hade aldrig hört talas om såpan Crossroads, än mindre om Noele ”Nolly” Gordon och ändå blev jag fascinerad av berättelsen om henne.
Det beror kanske främst på Helena Bonham Carter, känd från ett flertal Tim Burton-filmer (de var gifta under många år), Harry Potter-filmerna men också The King’s Speech, Fight Club, A Room With a View, Howards End eller serien The Crown.
Bonham Carter har ofta spelat biroller och gjort det mycket bra, men när hon nu får en huvudroll är hon briljant.
Hon gör Nolly med humor och värme, skildrar en kvinna som är både stark och sårbar, som vet sitt värde och är smart, men också en kvinna som kan vara frän i käften och lite av en minityrann på jobbet och samtidigt omtänksam och extremt omtyckt.
Det är underhållande att se Gordon styra och ställa under inspelningarna av såpoperan, efter 17 år i serien är hon övertygad om att hon vet bäst vad som fungerar och vad som inte gör det.
Samtidigt är det hjärtknipande att se Gordon i hennes kamp för att få ett svar på varför hon fick sparken. Hennes insikt om att showbiz-världen inte längre är densamma och att hon ohjälpligen ses som den gamla kvinnan.
Seriens skapare Russell T Davies är en av Storbritanniens mest framgångsrika manusförfattare och producenter, känd för serier som bland annat A Very English Scandal, Years and Years, It’s a Sin, Queer as Folk och omstarten av Doctor Who.
Nolly är kanske inte hans bästa serie. Här finns scener som kunde ha fått lite mer utrymme, till exempel då Gordon berättar om en hemlig kärleksaffär, och handlingen hoppar ibland lite väl snabbt mellan olika tidsperioder.
Men i Nolly ger Davies en vacker hyllning till och på ett plan också ett slags empatiskt försvar av Nolly Gordon och det gör serien berörande. Vi kommer åt att se kvinnan bakom rollen, rubrikerna och glamouren.
Recensionen är baserad på alla tre avsnitt. Miniserien finns i sin helhet på Arenan.
