Granbarkborren erövrar nu Österbotten – skogsbrukarna bävar, miljöaktivisterna välkomnar mångfalden

Förödande stormar i Österbotten kombinerat med varma somrar ökar granbarkborrens framfart. Det minskar värdet på virket, men ökar mångfalden i skogarna. En moderat stam av barkborre tryggar stabila trädstammar.

Vid Vasa stads rekreationsområde vid Molnträsket står skyddad skog på ena sidan av motionsstigen. På andra sidan ligger en ekonomiskog. Bägge delar är angripna av granbarkborren, vilket de bruna döda granarna skvallrar om.

– Man kan lätt se områdena som blivit stormskadade. Där är angreppen ganska omfattande, säger Leif Bengs som är skogsvårdsingenjör vid Vasa stad.

Han ansvarar för stadens kring 5 000 hektar skogsområden, där angreppen av granbarkborre blivit en vanlig syn. Staden har både naturskyddsområden och ekonomiskog i sin ägo, men granbarkborren vet ingen skillnad, vilket man ser tydligt på de utbredda områdena med döda granar.

Stor ekonomisk skada

För virkeshandeln i landet har granbarkborren lett till stora förluster rent ekonomiskt. När en gran angrips, äter borren gångar i barken och ytskiktet av stammen. Med tiden angrips även stammen av en svamp som missfärgar träet. Som följd duger inte stammarna längre som stock, utan kan enbart säljas som energived.

– Man kan säga att halva värdet är borta då det inte går att sälja som stock. I stora granar vore 60-70% stock som man går miste om. Det ekonomiska bortfallet tror jag att nu är större på grund av barkborrarna än genom stormskadorna. säger Bengs.

Efter stormskadorna kan man ta till vara också stockvirket som inte förstörts, även om det blir dyrare och svårare att avverka.

Stor ekologisk nytta

Också miljöaktivisterna inser de ekonomiska förlusterna genom granbarkborrens framfart. Samtidigt vill de lyfta fram att skogen inte bara handlar om pengar. Orörd skog fyller både ett värde för biologisk mångfald och för rekreation.

– Granbarkborren är främst ett ekonomiskt problem för skogsbruket. Den är inget hot mot naturens mångfald utan har en viktig roll i skogens ekologi. Bland annat skapar den död ved i skogen som är viktig för många arter, säger Birthe Weijola som är vice ordförande i Vasas miljöförening - och fortsätter.

– Utan granbarkborren skulle vi förlora mycket biologisk mångfald. Jag tycker ju inte att de ska bli flera, men normalt ökar de inte väldigt mycket eftersom den också har naturliga fiender. Man behöver inte vara rädd ökar lavinartat då utbrotten brukar avta långsamt av sig själva, säger Weijola.

Österbotten har varit skonat

Leif Bengs tror och hoppas också att förekomsten ska avta. Den svala försommaren bromsade upp förökningen i år, vilket åtminstone tillfälligt mattat av tillväxten. Men blir det omfattande höststormar får man nya vindfällen som följd, vilket ger en ökad grogrund för barkborren. Varmare somrar kan också leda till flera kullar av granbarkborre.

– Problemen är mycket större i södra Finland. I Österbotten har vi haft så få att man knappt ens har tyckt det är värt att följa upp. Det finns nog ingen anledning här ännu till panik, säger Birthe Weijola.

Men det som både Weijola och Bengs är både medvetna om och aningen oroade över, är ifall klimatet blir varmare och torrare på sikt. Då ökar också granbarkborren i förekomst.

– Så jag tror vi bara får vänja oss vid den, säger Weijola och efterlyser en diskussion om hur man bäst ska förhålla sig till den, utan att ta till allt för drastiska metoder för att preventivt förhindra spridningen.

Naturen självreglerar beståndet

Leif Bengs är på samma linje. Det behövs en diskussion om hur man ska förhålla sig till angrepp i naturskyddsområdena, som nu blir grogrund för nya kolonier med skadedjur som sprider sig.

– Det behövs en allmän diskussion om vilka åtgärder man ska göra på skyddsområden, för idag har man inte gjort några åtgärder. Barkborrarna vet inte var skyddsområdet finns, utan bara var det finns bästa möjliga föryngringsplatser, säger Bengs och visar på den angränsande ekonomiskogen som också är angripen.

Att dagens moderniserade skogsbruk gjort att skogsägarna fjärmats från sina ägor, har lett till att angrepp inte upptäcks i tid. Enligt Bengs borde man se om träden varannan vecka under den kritiska försommaren, annars är det för sent att ingripa.

– Det finns ju inte resurser och kunskap att hinna med allt. Jag tror barkborrarnas fiender sköter mer än vad man lyckas med genom att hugga, säger Leif Bengs.