Samtalsklimatet i Finland mår allt sämre: ”Man tillåter det man vill tillåta och kallar det yttrandefrihet”

Yttrandefrihet har varit på tapeten i och med koranbränningarna i Sverige och Danmark och politikers rasistiska uttalanden i Finland. Svenska Yle har frågat experter hur det fria och konstruktiva samtalet egentligen mår.

Den gångna sommaren har varit ögonöppnande för många när det kommer till spelreglerna för hur vi talar med varandra och vad som är tillåtet att säga och inte säga.

Det här tror Jonna Similä vid stiftelsen Dialogpaus, som jobbar för att förbättra samtalsklimatet i Finland.

Stiftelsen har gjort undersökningar för att kartlägga hur finländarna upplever samtalsklimatet. Det har gjorts tre undersökningar och den fjärde kommer i höst.

– Över hälften av finländarna tycker att samtalskulturen har blivit sämre. Alla gör det inte, det finns också goda inslag som att debatten upplevs som mer diversifierad, men ändå är det många som upplever att debatten inte är tillräckligt respektfull, att enskilda personer blir måltavlor, att man grälar och inte lyssnar på varandra.

1 min

Många finländare tycker att samtalstonen har blivit råare de senaste, säger Jonna Similä från Dialogpaus. - Spela upp på Arenan

Polariseringen ligger bakom det dåliga samtalsklimatet

Similä är inne på att den ökade polariseringen i samhället ligger bakom finländarnas allt mer negativa syn på samtalsklimatet.

– Om man bara hör ytterligheter i en viss fråga så skapas en diskurs där vi står emot varandra. Ibland skapas också ytterligheter som egentligen inte är motsatta, och så ställer vi oss bakom dem vilket leder till meningsskiljaktigheter.

Den polariserade debatten kan också enligt Similä vara en orsak till en annan trend som har synts i kartläggningen, nämligen att finländare har blivit allt mindre villiga att lyssna på andra om man har olika åsikter.

Angående yttrandefrihet tycker en klar majoritet av finländarna att man inte ska kunna säga vad som helst i yttrandefrihetens namn, dvs. att yttrandefrihet också innebär ansvar. Men det finns en liten växande minoritet, under tio procent fortfarande, som tycker att yttrandefrihet innebär att man ska få säga vad som helst, berättar Similä.

Vill sänka tröskeln att delta i samtal

Similä menar att det är lätt att känna sig uppgiven då man betraktar diskussionsklimatet i stort just nu.

Det är ändå möjligt att dra sitt strå till stacken. Till en början kan man utgå från sig själv och fundera över vilka samtal du själv njuter av att föra, säger Similä. Sedan kan man gå vidare till att försöka förbättra samtalsklimatet i den egna organisationen eller arbetsplatsen.

– Vad bidrar till att diskussionen är bra? Är det att vi lägger bort telefonen och tittar vi varandra i ögonen, eller ser till att alla får utrymme att prata? funderar Similä.

Yttrandefriheten har kapats av illvilliga krafter

Debatten kring yttrandefrihet har hårdnat i takt med att samhället under de senaste 20 åren blivit allt mer polariserat, säger Peter Mickwitz, som är författare och ordförande för Finlands PEN – en yttrandefrihetsorganisation som bland annat jobbar för författare som sitter fängslade.

Han säger att det finns krafter i samhället som talar vitt och brett om att man förverkligar yttrandefrihet när man ägnar sig åt hatretorik, men sedan på annat håll visar sig vara emot det fria ordet.

– Begreppet har kapats av vissa politiska krafter och missbrukats så att man börjar tala om censur då enskilda publikationer inte publicerar det man vill, vilket inte har något att göra med yttrandefrihet eftersom det endast är staten eller en motsvarande struktur som kan censurera i en egentlig bemärkelse, säger Mickwitz.

Trosfriden kan potentiellt inskränka på yttrandefriheten

Organisationen PEN Finland motsätter sig den lagstiftning i Finland som kriminaliserar hädelse som brott mot trosfrid, och som har hänvisats till när myndigheterna vill förhindra folk från att bränna koranen. I ett öppet demokratiskt samhälle måste allting få diskuteras fritt och det gäller även religion, menar organisationen.

– Trosfriden kan potentiellt inskränka på yttrandefriheten på ett sätt som är problematiskt, säger Mickwitz.

Personligen är Mickwitz inte någon förespråkare av obegränsad yttrandefrihet.

– Yttrandefrihet är enligt mitt sätt att se på saken något som hela tiden behöver diskuteras för det är ingen naturlag utan en överenskommelse i ett samhälle. Det finns alltid gränser, och yttrandefriheten lever hela tiden och återspeglar samhället. Det finns sådant som måste skyddas, exempelvis barn och andra utsatta grupper.

Enkla lösningar på svåra problem leder till konflikter

Också Ari Evwaraye, som jobbar som strategichef och säkerhetsexpert på Inrikesministeriet, har lagt märke till att den ökade polariseringen nu påverkar samtalsklimatet allt mer.

Han menar att en stor orsak till att vi befinner oss här är att många i dagens samhälle söker enkla lösningar på vad som i grund och botten är väldigt krångliga problem.

– I svåra frågor som energikrisen eller förhållanden mellan olika människogrupper så finns det ganska få enkla lösningar samtidigt som vi alla söker tydlighet. Det skapar osäkerhet hos oss alla vilket leder till att vi lätt hamnar i konflikt, särskilt när intressena är olika för olika folkgrupper, säger Evwaraye.

Hatretorik påverkar trygghetskänslan bland de utsatta

Evwaraye har i sitt jobb funderat mycket över hur det ser ut med säkerheten och tryggheten för olika grupper i samhället. Han menar att yttrandefriheten i sig inte utgör ett hot mot utsatta grupper i samhället – men att den kan göra det ifall den missbrukas.

Då blir det fråga om en balansgång mellan olika individers rättigheter. Yttrandefriheten får inte användas på ett sådant sätt att den begränsar andras grundläggande rättigheter på ett oacceptabelt sätt.

– Tittar man på hur hatretorik och tänjande av gränserna för yttrandefriheten påverkar säkerheten så kan man se ganska klart att det påverkar de individer som blir föremål för retoriken. På det sättet kan man säga att hattal påverkar olika människors och gruppers trygghetskänsla, säger Evwaraye.

Det är viktigt att vi alla är med och diskuterar var vi tycker att gränserna går

Ari Evwaraye, strategichef på Inrikesministeriet

Evwaraye konstaterar att vi i Finland har ett ganska omfattande juridiskt skydd mot skadlig hatretorik– men att det har gjorts utredningar som tyder på att skydden kanske inte helt och hållet räcker och att ännu mer behöver göras.

I undersökningen Viha vallassa som finns att läsa på Statsrådets webbplats kom forskare fram till att det skulle krävas ett större ansvarstagande av offentliga personer att föregå med gott exempel när det gäller samtalstonen. Förutom det här behöver vi också en gemensam diskussion om spelregler, dvs. hur vi pratar med varandra i det offentliga rummet oberoende plattform, säger Evwaraye.

Koranbränningarna görs för att provocera muslimer

Karin Creutz är universitetslärare vid Soc & kom och har i sin forskning undersökt bland annat invandring och islamofobi.

Debatten kring yttrandefrihet är enligt henne politiserad i Finland, och det hänger ihop med att ytterligheterna i samhället har fått en allt större dragningskraft.

– Frågan om yttrandefrihet blir känsloladdad och kopplas till politiska värderingar som upplevs som fundamentala. Då finns det en risk att debatten låser sig och skapar ett tillstånd av konflikt, där möjligheten för en konstruktiv diskussion där man kan väga värderingar minskar, säger Creutz.

Koranbränningarna som skakat Sverige och Danmark är enligt Creutz utförda för att skapa negativa reaktioner bland muslimer, vilket spelar radikala krafter i samhället rakt i händerna eftersom det uppviglar till antivästerländsk mentalitet.

– Det handlar inte om att man vill visa eller säga något för att uttrycka politiskt missnöje, utan det finns en förförståelse om att det kommer att skapa reaktioner och provokationen är själva syftet. Det är problematiskt eftersom det skapar en cykel av antipati och våld, en ömsesidig radikalisering.

Dialog innebär inte att man får kränka människovärdet

– Yttrandefriheten har blivit ett begrepp som politiskt opportunt kan fyllas med det innehåll som man vill ha. Man tillåter det man vill tillåta och kallar det yttrandefrihet, men samtidigt är man beredd att begränsa det man inte vill ha, säger Karin Creutz.

Att det har blivit så här är problematiskt, fortsätter hon.

Frågor som rör yttrandefrihet är sådant som vi i samhället måste kunna behandla och bena ut tillsammans. Det är möjligt att beakta människovärdet och inte utsätta folk för skada samtidigt som vi tryggar olika aspekter av frihet, säger Creutz.

För att ta steget mot det goda, konstruktiva samtalet så menar Creutz att vi måste bli mer öppna och reflektiva kring våra egna uppfattningar.

– Det gäller att arbeta för att kunna kommunicera utan att det blir känslomässigt laddat. Att kunna fråga och inte bli provocerad och heller inte själv provocera. Det här är förstås lättare sagt än gjort, speciellt eftersom det finns aktörer som har provokation som syfte.

Samtidigt som det är viktigt att komma ihåg att dialog inte innebär att man ska acceptera vilka åsikter som helst, speciellt sådant som kränker människovärdet, tillägger Creutz.