En ny nakenrevolution är här: Artister och kändisar flashar brösten

På 60-talet slängde feministerna sina bh:ar, under helgens Flowfestival befriade artister brösten helt, och visade upp dallrande skinkor. Bröst är kultur och politik. Vi ser en ny form av kroppsrevolution, säger professor Leena-Maija Rossi.

Sommaren 2023 har varit frihetens sommar – för bröstvårtan. Att blotta brösten under låten Talking body, har blivit något av en grej för den svenska världsstjärnan Tove Lo. Iklädd illgrön helkroppsstrumpa i fisknät, med löstagbar bystdel, gjorde hon det igen på helgens Flowfestival i Helsingfors. Och det var idel jubel bland publiken när brösten släpptes fria. När kameran zoomar in på hennes dallrande stringsprydda bak tjuter publiken igen.

Själv har hon sagt att handlingen är feministisk: om någon säger att hon inte får göra något, gör hon det dubbelt så mycket. Ibland härmar också vissa i publiken henne, och släpper brösten fria.

Tove Lo är inte ensam om sin grej. På Flow slängde också den franska queera popartisten Christine and the Queens av sig västen, och uppträdde mer eller mindre hela spelningen i bar överkropp, med bara tejpbitar över bröstvårtorna.

Ett uppsving för bröstvårtan

Ända sedan rörelsen Free the nipple tog form 2012, när en film med samma namn spelades in, har kvinnor och icke-binära valt att protestera mot de normer som dikterar att kvinnors bröst ska gömmas.

Anhängarna vill bryta sexualiseringen av kvinnors kroppar, få ett slut på skammandet av den nakna kvinnokroppen och uppnå likabehandling av kvinnors och mäns kroppar.

I sommar har bröstbefrielsevågen ytterligare tagit skruv när de stora modehusens catwalkar har fyllts av transparenta kläder. Också flera kändisar som artisten Doja Cat och skådespelaren Megan Fox har låtit bröstvårtorna skina igenom sina kläder i offentligheten. Kritikerna har visserligen menat att free the nipple-rörelsen snarare kan förstärka den manliga blicken än avvisa den.

Också i den omtalade HBO-serien Idol, som har kallats årets mest chockerande tv-program visar huvudkaraktären, artisten Jocelyn, brösten. Hon spelas av Lily Rose Depp, kändisparet Vanessa Paradis och Johnny Depps dotter. Lily Rose Depp har fått mycket kritik för att visa för mycket bröst och rumpa, men har själv sagt att hon är bekväm med det.

Från 80-talets pamelor till en ny blick

Nakenhet bland artister är inget nytt i sig. När jag var barn på 1980- och 90-talet idealiserades stora bröst inom populärkulturen. Grannens tonårspojkrum hade planscher av både Samantha Fox och Sabrina på väggen. Kvällstidningarnas förstasidor pryddes av bröstdottringar och Pamela Anderssons bröst blev ett helt eget begrepp, man talade om att någon hade ”pamelan”.

Nittiotalets pamelor och bröstdrottningar förknippades med bimbon och attityden mot dem var ofta nedlåtande. Kvinnan var antingen hora eller madonna, en billig slampa eller en helgonliknande modersfigur.

Pamela Anderson gjorde comeback i våras i en ny Netflix-dokumentär, och idag är attityden mot henne annorlunda. Anderson använder sitt sexuella kapital som ett redskap för aktivism och talar för kvinnors och sexuella minoriteters rättigheter. Liksom många andra har hon tagit brösten i egna händer.

2.0-version av bröstaktivism

På 60-talet var det en politisk akt att slänga bh:n. Leena-Maija Rossi, professor i genusvetenskap vid Lapplands universitet ser dagens bröstblottande kvinnor som en 2.0-version av det här.

– Det gemene person gör är en form av mikropolitik i förhållande till samhällsnormer. I synnerhet officiella framträdanden och synlighet i medier kan ha stora samhälleliga effekter. Det är frågan om en form av kroppspolitik.

I heteropatrialkala samhällen har brösten länge definierats enligt männens perspektiv och blick. Enligt Leena-Maija Rossi har det skett en förändring här. Att en del fortfarande blir upprörda över blottade bröst tror hon att hänger ihop med att kvinnorna framhäver att brösten tillhör dem själva.

– En del forskare har påpekat att kvinnorna har en svag äganderätt till sina egna bröst. Antagandet är att brösten tillhör alla, men i synnerhet männen.

För ett par år sedan portades några kvinnoantagna bröstaktivister i Tammerfors från en allmän badanstalt för att de gick omkring med brösten bara.

– Blottar man brösten i den här typen av vardagliga situationer kan det hända att fenomenet med tiden växer, och att den bröstfixering och starka sexualisering som så länge funnits i vårt samhälle minskar. När artister befriar bröstvårtan kan det handla om ett ställningstagande mot den manliga heteroblicken, och visa att blicken kan vara en annan.

En del av artisterna riktar sig till en crossover publik. Christine and the queens är queer och använder numera pronomet han. Identifierar man sig som icke-binär eller asexuell kan det hända att man ser sina egna kroppsdelar på ett annat sätt än i ett normativt sexuellt beteende, påpekar Rossi.

– Då kan man tänka att man kan blotta sina kroppsdelar enligt eget tycke och att man inte agerar enligt en normativ sexuell kultur.

Transparenta kläder en hit

Genomskinliga kläder var också årets festivalhit bland publiken: de modigaste i bara string och bh:ar under transparenta klänningar, resten med tubtopp och cykelbyxor. Också den tidigare statsministern Sanna Marin, som besökte Flowfestivalen hakade på den transparenta klänningstrenden.

– Jag lade märke till samma trend. Den hänger ihop med att folk vill definiera sin egen kropp och sexualitet och agera enligt det, säger Rossi.

Visst finns det fortfarande gott om kritiker och konservativa röster. Men det har skett en förskjutning i sättet som vi talar om kön och sexualitet idag jämfört med 1900-talet, säger Rossi.

– Kulturella strukturer och konventionen styr ändå fortfarande hur vi väljer och handlar. Men den här typen av handlingar där fler vågar visa upp sin kropp kan förstärka en del personers vilja att visa upp sin kropp på egna villkor. Det har skett en förskjutning här på senare år.

Teorin om den manliga blicken, som ofta handlar om en sexuell objektifiering av kvinnan, myntades för nästan 50 år sedan. I dag är blickarna fler.

– Det har hänt ganska mycket inom den västerländska kulturen sedan dess. Vi kan inte längre tala om en manlig blick då till exempel homosexuellas blick är en helt annan.

Så är det alltså fritt fram att visa brösten i fortsättningen? I ett redan översexualiserat samhälle är frågan om vad konsekvensen av det blir. Åsikterna lär gå i sär en tid framöver.