Kan tyskar vara lösningen på en negativ befolkningsutveckling? Vi träffar Ina och Christopher som har flyttat till Östermark

Statistik visar att tyskarna är de mest framgångsrika bland invandrarna i Finland och många tyskar drömmer om ett liv i de nordiska länderna.

Det finns många kommuner i framför allt södra Italien som försöker locka nya invånare med så kallade en-euro-hus. Det här betyder att du kan få ett hus, mestadels i mycket dåligt skick, så gott som gratis men du måste renovera huset inom ett visst antal år. Först därefter blir huset ditt helt och hållet.

Erbjudanden riktar sig främst till utlänningar i folkrika länder som Tyskland, Frankrike, Nederländerna osv. Husen finns på en gemensam webbplats som finns på många olika språk. På webbplatserna hittar du också mycket annat material som firmor som erbjuder renoveringstjänster, kontaktpersoner i de berörda kommunerna och information om bestämmelser för köp av hus och egendom.

Kunde inte det här vara en möjlighet för de österbottniska kommuner som kämpar mot utflyttning och befolkningsnedgång? Att man samlar sina krafter, och många av husen som står tomma på den österbottniska landsbygden, på en och samma webbplats och marknadsför dem till tyskarna?

Tyskarna finns redan i tio i topp när det gäller befolkningsgrupper som har invandrat till Finland. Samtidigt finns det en utbredd dröm i Tyskland om att utvandra till de nordiska länderna: en dröm om ett stillsammare och enklare liv på landsbygden nära naturen och med fyra årstider som fortfarande är värt namnen.

Dessutom visar en rapport som Social- och hälsovårdsministeriet publicerade den 18 december 2017 att det går bra för de tyska invandrarna som kommit till Finland. Undersökningen som gjordes av specialforskaren Jere Päivinen visar rentav att tyskarna är den mest framgångsrika invandringsgruppen alla kategorier.

Efter tio år förtjänar tyskarna mera än finländare i genomsnitt, är utmärkta skattebetalare och behöver ovanligt lite samhällsstöd. Någonting som bekräftas av siffrorna från både Skatteförvaltningen och Folkpensionsanstalten. De ligger därmed en bra bit före till exempel de svenska och estniska invandrarna.

Men vad är det tyskarna letar efter, förutom lugnet på landsbygden? Vi frågade någon som borde veta det här. Han heter Thomas Olin och är fastighetsförmedlare och notarie och samtidigt chef på fastighetsförmedlingen Habitas filial i Vasa.

Sedan många år tillbaka annonserar Habita också på tyska: på sin egen webbplats och på immowelt som är en tysk motsvarighet till den finländska webbplatsen etuovi.

Tyskar till Finland?

Thomas Olin säljer och har sålt hus till tyskar, senast i juni i år när han sålde en fastighet i Vasa. När jag talar med honom håller han på att förhandla om ett hus i Maxmo med en intressent från Tyskland. Men hur är det? Han har märkt en ökad efterfrågan från de tysktalande länderna?

– Vi har faktiskt gjort rätt många affärer. Bara i år har vi haft närmare trettio affärer med tyska köpare.

Vad är det för fastigheter ni säljer till tyskar?

– Största delen söker ett hus på landsbygden. Kriteriet är ofta högst 50 kilometer från flygplatsen. Priset ska vara under 100 000 euro och rätt stora markområden. De vill inte ha en tomt på 700 kvadrat. Husen ska vara fullständigt beboeliga.

Hur är åldersstrukturen?

– Det är par och familjer i åldersgruppen från 30 till 50 eller närmare 60 år.

Men vad tror han som mäklare, kan det vara klokt för en kommun att rikta sig till bostadsköpare i andra länder såsom Tyskland?

– Det är en bra fråga. Man ska ju alltid se efter alla möjligheter. Det är klart att det medför vissa problem med dagvård och språk och sådana saker. Det är sådant som det ska tänkas på i kommunerna.

Tyskar till Vörå?

Vi ställde också den här frågan till en kommundirektör i Österbotten. Jan Finne tillträdde sin post i juni i år. Han leder Vörå kommun och han betonade i alla intervjuer vid hans tillträde att hans viktigaste uppgift är att vända den negativa trenden inom befolkningsutvecklingen som Vörå tampas med. Så här ser han på saken:

– Det är en komplex problematik. En kommun ensam kan svårligen påverka den där utvecklingen. Det krävs många olika åtgärder.

Men han tror också att Vörå har bra förutsättningar och att det finns verktyg att jobba med.

– Man måste jobba med ett bredare perspektiv och då är det här en inspirerande tanke att man riktar sig till ett speciellt land eller en befolkningsgrupp och lockar dem hit.

– Det som också kan vara en fördel är att vi har en gemensam kultur. Att tröskeln att flytta till Finland kanske är lägre.

Jan Finne har själv renoverat en gammal släktgård som finns i Maxmo, som är en del av Vörå. Vad skulle han tycka om nya grannar som kommer från Tyskland?

– Det låter riktigt bra. Det som är en styrka är att vi har en väldigt aktiv föreningsverksamhet så jag tror att vi har ett stödverktyg också på lokal nivå som hjälper att ta inflyttare till byasamhällen. Alla förutsättningar finns där men det gäller att förädla tanken till en konkret verksamhet.

Tyskar i Äystö

I den lilla byn Äystö som ligger i kommunen Teuva, eller Östermark som det gamla svenska namnet ljuder, hittar vi Ina Holthaus och Christopher Hofman. Ett tyskt par som flyttade till Södra Österbotten i höstas, tillsammans med en dotter och fyra hästar.

De motsvarar mycket bra beskrivningen av fastighetsköpare från Tyskland som fastighetsförmedlaren Thomas Olin talade om.

De har köpt ett hus på landsbygden som har kostat under 100 000 euro. De var inte alls intresserade av att söka en fastighet i en mindre eller större stad. Det var förstås också viktigt att hitta plats för hästarna.

Men varför ville de lämna Tyskland och varför blev det just Finland? Christopher förklarar:

- Vi tyckte redan ganska länge att livet i Tyskland kändes för trångt. Det var stressigt och hektiskt och att hitta en plats för en familj och fyra hästar var så gott som omöjligt.

För Christopher som talar lite svenska är det redan andra försöket att vandra ut till Norden. För ett antal år sedan försökte han slå sig ner i Sverige i närheten av Uppsala. Men det misslyckades och han tycker att Sverige gjorde det ganska svårt för utlänningar att komma tillrätta i landet.

Ina har studerat ett ämne som kallas för Skandinavistik i Tyskland. Hon talar norska. Det var sist och slutligen lite av en slump att de hamnade i Finland och de skrattar båda när de funderar på det.

Att de valde en kommun bortom språkgränsen var dock ingen slump säger Ina.

– Jag tycker väldigt mycket om det finska språket. Men det är ett svårt språk, såklart. Jag lär mig språket via en kurs på nätet och det känns lite frustrerande att man efter två år har lärt sig språket på en, som det heter A1.2-nivå. Men vi har också en del kontakter och ärenden till svenska Österbotten. Och vi gillar tvåspråkigheten.

Christopher har just börjat på en heltidskurs i finska som pågår fram till maj nästa år. Också han är fast besluten att lära sig det finska språket, också av jobbskäl.

– Jag har en utbildning som hovslagare och jag vill inte begränsa mig med att jobba väster om riksåttan. Jag vill kunna jobba i hela Finland.

Ina har jobbat som en orkesterledare. Hon skötte tjänsten en tid på distans men i det långa loppet gick det inte att leda en orkester när man inte är närvarande. Nu jobbar hon som frilans inom den klassiska musikbranschen.

Sedan augusti är hon verksamhetsledare för Vasa Baroque ensemble och Vasa Baroque festival.

En frilansare inom den klassiska musikbranschen och en hovslagare, det låter som en kombination som kan hävda sig ganska snabbt på den finska arbetsmarknaden. Nu gäller det bara att fort lära sig finska och sedan finns det ännu ett par från Tyskland som har lyckats i Finland.