Ska föräldrar få bestämma om barn lär sig om sexuella minoriteter? Frågan väckte debatt bland lokalpolitiker i Borgå
En av Borgå Prides programpunkter i år var en paneldiskussion med lokalpolitiker med temat mångfald. En av frågorna där det hettade till handlade om barn ska lära sig om mångfalden av sexualiteter i skolan.
I tisdagens paneldiskussion i Linnankosken lukio fick sex lokalpolitiker från olika partier i Borgå ge sin synpunkt på mångfaldsfrågor bland annat på arbetsplatser och i arbetet med seniorer och invandrare.
Den fråga som ändå kom att skapa mest debatt var hur man berättar om mångfald i skolan.
Flera i panelen reagerade på lokalpolitikern Ilkka Luusuas kommentar. Luusua är sannfinländare och fullmäktigeledamot i Borgå.
Enligt Luusua ska föräldrarna få bestämma om barnet deltar i undervisning om sexuella minoriteter.
En i panelen som reagerade på uttalandet var fullmäktigeledamoten Elin Blomqvist-Valtonen från SFP, som bland annat är vice ordförande i stadsstyrelsen i Borgå.
Hon ansåg att barn har rätt att definiera sig själva och för att de ska kunna göra det behöver de information om vad mångfald inom sexualitet betyder.
– Det är barnets rätt att bestämma vem de är och definiera sig själv. Om hen inte har möjlighet att undersöka det så kanske hen aldrig hittar sin egen identitet.
Blomqvist-Valtonen fick medhåll av flera i panelen, bland annat fullmäktigekollegan Leo Kylätasku från Vänsterförbundet.
Kylätasku påpekade att undervisning i mångfald ska behandlas som vilken annan undervisning som helst i skolan.
– I matematiken frågar vi inte heller föräldrarna om 1+1 är två eller något annat, sade Leo Kylätasku.
Segregerande språk i skolan
Med i panelen satt också ungdomsledaren Karin Rejman. Hon berättade att frågan hur mångfald tas upp i skolan är något som ungdomsledarna ofta pratar om med regnbågsunga som deltar i verksamheten i Borgå.
– Beklagligt ofta hör man att det i skolan pratas om de och vi. Det används ord som separerar de och vi från varandra i stället för att skapa en känsla av samhörighet, berättar Rejman.
Hur väl Borgå lyckas med att trygga sexuella minoriteters säkerhet är nog en sak som genomförs bättre i skrift än i praktiken, konstaterade Sanna Kivineva från De Gröna som sitter i välfärdsområdets fullmäktige.
Kivineva jobbar själv som lärare i Askola och berättade att mångfalden betonas i till exempel läroplaner. Men i samhället finns ändå attityder och tillvägagångssätt där man inte tänker på saker ur regnbågspersoners synvinkel.
Kivineva lyfte till exempel fram att resultaten från en skolhälsoutredning från 2021 visade att resultaten var sämre hos regnbågsunga än hos andra elever.
– Det är mycket fast i individen och utbildningen. Om man klarar av att vara sensitiv och skapa en trygg miljö, sade Kivineva och syftade på lärare i skolan.
I Borgå jobbar cirka 700 lärare och hbtq-frågor är inte nödvändigtvis ett bekant ämne för alla, konstaterade Borgås bildningsdirektör Sari Gustafsson som också satt i panelen.
– En del kan tycka att det är lite nervöst [att prata om mångfald]. Men material som kan användas i undervisningen finns, så utan verktyg är de inte, sade Gustafsson.
Föräldrar har ett stort ansvar
En fråga som lyftes fram av en åhörare i publiken var vem som är ansvarig i en situation där ett barn kallar en flicka för en pojke.
Vilhelmiina Eskola från SDP konstaterar att det inte är barnets ansvar utan att föräldrarna borde ingripa.
– Kommentarer likt denna visar hur starka könsnormerna är i samhället, tillade Eskola, som är fullmäktigeledamot i Borgå.
På ett generellt plan är det alltid bättre att prata och förklara för ett nyfiket barn, i stället för att hyssja, konstaterade Tinja Toivanen som sitter i styrelsen för Samlingspartiet i Borgå.
Hon tyckte också att det är viktigt att föräldrar visar bra omdöme och är bra förebilder, eftersom barn lätt tar efter sina föräldrar.
Panelen verkade överens om att det är föräldrars ansvar att diskutera med sina barn om att människor ser olika ut.
Flera i panelen ansåg också att man inte längre behöver prata om flickor och pojkar, utan att man i de flesta fall kan använda det könsneutrala ordet barn.
Ungdomsledaren Karin Rejman betonade ändå att en mer könsneutral vokabulär inte betyder att barn inte skulle få definiera sig som flicka eller pojke.
– Man får fortsättningsvis vara pojke, flicka eller något annat men du får själv bestämma hurdan flicka eller pojke du är. För modellen är oftast ganska stram, förklarade Rejman.
Artikeln uppdaterades 17.8 klockan 8.45. Kommentarsfältet är öppet för kommentarer till klockan 11 i dag, 17 augusti.
' /%3E%3C/svg%3E)
