”Inte ens som vuxen skulle jag gå den vägen” – sexåring i Bromarv förväntas gå tre kilometer på en smal och oupplyst väg till skoltaxin

Bromarvbon Hugo Sjöholm, 6 år, har väntat hela sommaren på skolstart och i tisdags (15.8) var det äntligen dags. Det blev ändå mormor och morfar som körde honom till skolan och inte skoltaxin som tänkt.

Då hade han nämligen varit tvungen att gå i tre kilometer för att få skjuts den sista kilometern till skolan. Hugo Sjöholm bor fyra kilometer från skolan vilket berättigar honom till skoltransport. Däremot förutsätts barn i klass ett och två kunna gå högst tre kilometer till den plats där skoltransporten plockar upp dem.

I Hugo Sjöholms fall innebär det en tre kilometer lång promenad längs med en smal, öde och oupplyst sandväg för att sedan plockas upp vid en livligt trafikerad led med dålig sikt.

– Vägen är inte trygg på något vis för ett litet barn att gå ensam. Det är becksvart under vinterhalvåret och det finns inga grannar ifall det skulle hända något, beskriver mamma Nicolina Sjöholm vägen till platsen där skoltaxin skulle plocka upp Hugo Sjöholm.

Ett annat faromoment är att vägen är smal, säger hon.

– Speciellt vintertid när det är snö. Det finns ingen ordentlig vägren att gå på.

Föräldrarna menar att den väg Hugo Sjöholm skulle vara tvungen att gå inte var något de ens övervägde. Istället kör morföräldrarna honom till och från skolan.

– Det var totalt uteslutet att vi skulle skicka iväg honom ensam.

Nicolina Sjöholm upplever vägen otrygg också för henne som vuxen.

– Jag skulle själv inte vilja gå den här vägen i mörkret, konstaterar hon.

Nästa år börjar Hugo Sjöholms lillebror förskolan och då skulle han gå samma sträcka om de anlitade skolskjuts åt honom. Nicolina Sjöholm tycker att det är för mycket krävt av ett så litet barn.

– Jag tycker inte att det är rimligt att en 5-7–åring ska förväntas gå tre kilometer i en riktning, jag tycker det är alldeles för långt, konstaterar hon.

Sjöholm berättar att sonen sett fram emot skolstarten sedan sommarlovet började, men att ivern sjönk då han fick höra om hur det var meningen att han skulle ta sig till skoltaxin.

– Han satt med tårar i ögonen, berättar Sjöholm.

Utöver sandvägen som Hugo Sjöholm förväntas gå så är också platsen där det är meningen att taxin ska plocka upp honom farlig, menar Nicolina Sjöholm.

– Den är i en backe och hastighetsbegränsningen är 80 kilometer i timmen. Det är väldigt dålig sikt och stället är vid en brant kurva, så du har ingen aning om vad det kommer för bilar. Det är allt annat än ett lämpligt upphämtningsställe, varken för Hugo att stå och vänta på eller för taxin att stanna. Vintertid kan vi ibland inte svänga in för att det är så halt och dåligt väglag, berättar hon.

Båda föräldrarna har varit i kontakt med stadens bildningskansli.

– Där har alla gett samma svar: att en elev i årskurs ett och två samt förskola förväntas kunna gå tre kilometer, säger Nicolina Sjöholm.

Familjen erbjöds ett upphämtningsställe en kilometer närmare. Då hade Hugo Sjöholm ändå varit tvungen att gå längs med samma sandväg och platsen där taxin skulle plocka upp honom är smal och i en kurva. Vintertid skulle taxin oberoende vara tvungen att köra till deras gård för att svänga, menar Nicolina Sjöholm.

Bildningskansliet i Raseborg har fått en handfull samtal i år angående missnöje med skoltransporter. Bildningsdirektör Tina Nordman anser ändå att det överlag fungerar bra och poängterar att det också finns de som ringer och berömmer skoltransporterna.

Raseborg har 27 rutter och 800 elever som ska åka till skolan varje dag så det är ett stort pussel att lägga, konstaterar hon.

Givetvis förstår jag dem och visst är tre kilometer en lång väg att gå, men det är tyvärr så att vi inte har möjlighet att ordna transport från hemadresserna åt alla elever

Tina Nordman, bildningsdirektör

– Staden har nog en vilja att ordna skoltransporterna så tryggt och bra som möjligt, men visst måste vi också fundera på de ekonomiska aspekterna, säger hon.

Nordman har samtidigt förståelse för att föräldrar inte är bekväma med att låta barnen gå ensamma på en väg de upplever otrygg.

– Givetvis förstår jag dem och visst är tre kilometer en lång väg att gå, men det är tyvärr så att vi inte har möjlighet att ordna transport från hemadresserna åt alla elever, konstaterar hon.

Nordman menar att det också kommer an på familjerna och vilka faktorer de tar i beaktande när de väljer var de ska bo.

– Det är viktigt att barnfamiljer tar reda på var närskolan finns och hur transporterna ordnas. Det kommer ofta som en chock för dem som flyttat från Esbo och Helsingfors då de märker att det inte är lika lätt att ta sig till skolan som i storstaden, säger Tina Nordman.

Hon tycker ändå inte att familjer ska vara rädda att flytta ut på landsbygden i Raseborg.

– Vi uppfyller nog våra lagliga krav och har bra skoltransporter och skolor, konstaterar hon.

Hugo Sjöholms skolväg anses inte tillräckligt farlig för att berättiga till skjuts närmare hemmet. Nordman berättar att de följer Koululiitus principer angående om vägen kan klassas som farlig eller inte. Programmet tar i beaktande sådant som belysning, synlighet, trafik och ålder på barnet som rör sig i trafiken och används av många kommuner.

– En sandväg anses sällan farlig. Vi måste gå efter något och då gör vi så här istället för att basera det på någons eget tyckande, säger Tina Nordman.

Projektchef Teemu Kinnunen vid Ramboll som har Koululiituprogrammet har år 2012 sagt till Yle att kommuner ofta använder programmet på fel sätt.

Till Yle Västnyland säger han att programmet fortfarande bygger på information från vägregistret och att det är bra att också bedöma vägen på andra kriterier. Samtidigt använder kommuner programmet på så olika sätt att han menar att det är svårt att bedöma om en enskild kommun gör rätt eller fel.

Han kan inte ta ställning till Sjöholms fall men säger att smala sandvägar sällan klassas som farliga på grund av trafiken.

– Där är det annat som kan behöva bedömas som till exempel rovdjur. När föräldrar ber om en bedömning av vägens farlighet kan det vara bra att definiera varför vägen är farlig, om det handlar om trafik eller andra faktorer, förklarar han.

Jag skulle nog inte säga att det inte fungerar, det fungerar riktigt bra men det handlar om var gränsen går

Bildningsdirektör Tina Nordman om skoltransporterna

Familjen Sjöholm har även erbjudit att betala för att få skoltransporen närmare hemmet. Det är ändå inte en möjlighet, menar Tina Nordman.

– Det skulle vara ganska ohållbart om vi började förlänga och ändra våra rutter på basis av att vårdnadshavare vill betala extra, det har vi tyvärr inte möjlighet att gå in för, förklarar hon.

Nordman säger att det inte är endast stadens sak att se till att barnen kommer till skolan.

– Det är också vårdnadshavarnas ansvar och det bästa är att man samarbetar och försöker få det att fungera så bra som möjligt. Eftersom vi har ett så stort pussel och så många vi ska transportera så kan vi bara erbjuda skoltransport på en viss nivå. Om vårdnadshavarna inte är nöjda måste de fundera på hur de löser det.

Är Raseborg helt enkelt en för stor och utbredd kommun för att det ska fungera smidigt?

– Jag skulle nog inte säga att det inte fungerar, det fungerar riktigt bra men det handlar om var gränsen går och var man ställer kraven och vad som är tillräckligt.