Bottenlivet i vikarna i Östnyland mår ganska bra – men en vanlig sak som stugägare gör förstör för fiskar och växter

Naturskyddsexperter från Forststyrelsen har under sommaren kartlagt vad som finns under ytan i de östnyländska vattnen. De har hittat både goda och mindre goda fynd.

I Labbölsviken i Mogenpört i Pyttis bubblar det under den genomskinliga, bruna vattenytan den här soliga förmiddagen i augusti. Det är dykare och naturskyddsexpert Paula Ruokolainen som testar sin utrustning. Hon ska snart simma ut förbi vassen och näckrosorna för att undersöka vad som finns i vattnet.

Ruokolainen är del av ett team som kartlägger undervattensnaturen i olika grunda vikar, flador och glon längs den östnyländska kusten.

– Enligt modelleringar av havsnaturen som Finlands miljöcentral gjort borde här vara högre biologisk mångfald under vattenytan, men vi ska kolla om det stämmer.

Det säger Jon Ögård. Han är också naturskyddsexpert på Forststyrelsen, men han ska inte dyka under vattnet, utan han har lastat räfsa, vattenkikare och måttbad på sin SUP-bräda och snart ska han paddla ut.

Dykaren tar prov på en 100-meters linje

Att den här viken i Pyttis ska undersökas, det har Finlands miljöcentral och Forststyrelsen valt. Sedan 2004 har de gått igenom och kartlagt olika grunda områden längs Finlands kust och just det här området ska kunna ha god biologisk mångfald.

Jon Ögård och kollegan Anni Leinonen paddlar ut på varsin SUP. Ruokolainen plaskar bredvid i vattnet.

Ute i viken drar de ut måttbandet mellan två punkter som ligger på 100 meters avstånd från varandra.

Därefter dyker Paula Ruokolainen ner för att med jämna mellanrum, längs den 100 meter långa linjen, göra anteckningar över bottnens beskaffenhet och artsammansättningen på fyra kvadratmeter stora rutor. Av okända arter tar hon prover för senare artbestämning. Så länge Ruokolainen är under vattnet fungerar Ögård som dykvakt.

Anni Leinonen, däremot, på den andra paddelbrädan, undersöker vad som finns på botten i den grunda havsviken med hjälp av vattenkikare och räfsa.

I det här skedet kartlägger Forststyrelsen bara vad som finns under vattenytan på olika ställen. Med informationen kan beslutsfattare, forskare och privatpersoner sedan göra olika saker. De kan välja att skydda, spara, restaurera eller följa med utvecklingen över tid.

Ett av de långsiktiga målen för Finland är att hitta 100 ställen som har bred biologisk mångfald och är värda att restaurera. Det är också ett gemensamt mål för EU-länderna att skydda 30 procent av Europas havsområden senast 2030.

Labbölsvikens bollhav och andra havsväxter

En stund senare kommer naturskyddsexperterna tillbaka. Paula Ruokolainen häver upp sig på bryggan, tar av både mask och huva och visar upp bältet med små plastburkar som hon har över bröstet. Burkarna i bältet är nu fyllda av olika gröna växter.

– Det var som ett bollhav där nere på mitten av viken! Det här är klotalg, det fanns massor av den, säger hon och tar ut små gröna, strävt luddiga bollar ur en burk.

– Klotalg är bra, konstaterar Jon Ögård.

Sedan visar Ruokolainen innehållet i resten av burkarna: borstnate, korsandmat, havsnajas, knoppslinga och höstlånke. Alla de här växterna växer i Labbölsviken i Mogenpört.

– Det här är inte det bästa stället vi varit till, men inte det sämsta heller. Här finns bra och varierat av växter i vattnet, säger Ögård.

Jon Ögård hade hoppats hitta kransalg, som är ett tecken på riktigt fint vatten, men den påträffar de inte här.

Muddrade vikar mår sämre

De grunda vikarna, glona och fladorna i den östnyländska skärgården mår lite varierande, men ganska bra. Ögård berättar att de inte har hittat dött, eller syrefattigt botten någonstans i Östnyland. Det finns däremot i Ingå.

Varför det finns dött botten där vet de inte, men de gissar att närheten till den tätt bebodda Helsingforsregionen kan vara orsaken.

Forskarna ser genast var det har muddrats – så här mår våra östnyländska vikar

9:01

Tillbaka till fynden i Östnyland. Muddrade vikar mår betydligt sämre.

– Om vikarna är i naturligt tillstånd mår de lite bättre, men är de muddrade så ser man direkt att de mår sämre.

Ögård kommer med ett förslag.

– Om man vill ha sin båt nära stugan kanske man kan tänka sig att inte muddra ända fram till stugan, man kan muddra lite utanför lagunen istället.

Fint fynd i lagun i Lovisa

Men nu till de goda fynden.

Ett bestånd av kransalg, som Ögård et company inte hittade i Mogenpört, finns däremot i en lagun i Lovisa. De här algerna är bland annat viktiga lekplatser för fiskar.

– Det skulle kunna vara ett ställe som skulle kunna restaureras, säger Jon Ögård.

Men forskarna har också hittat den amerikanska trågmusslan i Pyttis och i vattnen kring Lovisa.

Trågmusslan är ny i Östersjön och man vet ännu inte hur den inverkar på de andra bottendjuren som lever i vårt hav. Till Finland har den kommit med barlastvatten från fartyg.

Naturskyddsexperterna är färdiga med förmiddagens kartläggning och nu återstår att packa in dykutrustning, SUP-brädor, vattenkikare och räfsor i skåpbilen igen. På eftermiddagen ska de kartera på ett annat ställe.

Och växterna som de hittade, de åker med i provburkarna och plastpåsarna till det tillfälliga laboratoriet i Kuggom i Lovisa. Där undersöks de med mikroskop och alla fynd antecknas och bokförs.