General Kabanov höll mycket privat men hans bunker i Hangö kan avslöja den mytomspunna mannens dolda hemligheter
Länge tvistade de lärda om kommandocentralen i Badhusparken i Hangö överhuvudtaget fanns kvar, men det visade sig att bunkern fortfarande gömde sig under marken. Nu börjar utgrävningarna lida mot sitt slut.
Kabanovs bunker i Hangö är framgrävd men snart täpps hålet igen
General Sergej Kabanov var en mytomspunnen man, berättar arkeolog Jan Fast. Han var chef för den sovjetiska marinbasen i Hangö 1940–1941 och senare basade han också för Porkalaområdet under kalla kriget.
– Han hade en lång militär karriär, men vi vet väldigt lite om privatpersonen Sergej Kabanov. Han skrev visserligen sina memoarer, men de är ganska överdrivna. Kommandocentralen i Hangö är första gången vi kommer riktigt nära Kabanov, till och med in i hans toalett, berättar Jan Fast.
Utgrävningar inne på upploppet
Den gamla kommandoplatsen, som fått namnet Kabanovs bunker, har grävts ut under tre somrar. Men nu börjar utgrävningarna lida mot sitt slut. Bunkerns trägolv grävs fram och tegelväggar som utgör bunkerns planlösning ger en inblick i hur livet i bunkern såg ut.
– Bunkern hade ett element av lyx. En del väggar var tapetserade och kaminer värmde upp rummen, men bunkern var också mörk, det var lågt till tak, fuktigt och under sommardagar antagligen väldigt varmt, säger Jan Fast.
Snart fylls gropen igen
Jan Fast jobbar med flertalet utgrävningar på olika håll i Finland, men Kabanovs bunker i Hangö är unik eftersom fokus ligger på nutidshistoria.
I allmänhet brukar arkeologiska utgrävningar fokusera på fynd från stenåldern, bronsåldern, järnåldern eller medeltiden, men nyare utgrävningar är ändå inte helt ovanliga, säger Jan Fast.
– Arkeologin ger svar på frågor som ligger gömda i jorden. I det här fallet ville vi ta reda om Kabanovs kommandoplats fanns kvar och hur den i så fall såg ut, säger han.
Men på grund av säkerhetsskäl måste gropen fyllas när utgrävningarna är klara. En vemodig verklighet menar han, men ändå något Jan Fast förlikat sig med.
– Gropen är ganska djup och vi vill inte att någon faller ner i den i höstmörkret, men förhoppningsvis kan vi nästa år bygga ut området så att det blir ett besöksmål som vi inte behöver fylla igen.
' /%3E%3C/svg%3E)
