Hoppa till huvudinnehåll

Åboland

Välfärdsområdena ska samarbeta för att få den svenska vården att fungera – men flera frågetecken kvarstår ännu

Uppdaterad 19.09.2023 08:43.
En kvinna i glasögon utanför en dörr till Egentliga Finlands välfärdsområdes lokaler.
Bildtext Karin Simola är direktör för den tvåspråkiga servicen i Egentliga Finlands välfärdsområde. Hon säger att arbetet med samarbetsavtalet har gått bra så här långt, men ännu återstår flera frågetecken.
Bild: Pontus Nyqvist / Yle

I första hand ska varje välfärdsområde själv erbjuda de tjänster på svenska som behövs inom social- och hälsovården, men om det inte är möjligt kan välfärdsområden köpa tjänster av andra.

Innan årsskiftet ska de tvåspråkiga välfärdsområdena ha kommit överens om hur man ska samarbeta när det gäller den svenskspråkiga servicen. Egentliga Finlands välfärdsområde har som specialuppdrag att samordna utarbetandet av samarbetsavtalet.

Det var meningen att samarbetsavtalet skulle vara klart fram till september, men avtalet fick tilläggstid, då man behövt mer tid för beredningsarbetet.

Enligt Karin Simola, som är direktör för tvåspråkig service vid Egentliga Finlands välfärdsområde, visar arbetet så här långt att det både finns ett intresse för och ett behov av att samarbeta om vården.

– Samarbetsavtalet ramar också in sättet på vilket vi kommer att samarbeta. Det kommer att ordnas nätverksträffar minst fyra gånger per år, och man kartlägger hela tiden dels vilka serviceavtal som finns, men också vilka behov det finns och var det finns möjligheter att tillhandahålla de tjänster som behövs, säger Simola.

Kårkulla-avtalen spelar stor roll

I helheten spelar de nuvarande så kallade Kårkulla-avtalen en stor roll.

Välfärdsområdena ingick redan i fjol avtal som garanterade att de dåvarande Kårkulla-klienterna också i år och framöver skulle få den service som de hade fått förra året.

De avtalen är i kraft ända tills samarbetsavtalet träder i kraft, vilket ska ske ännu i år.

Patienter ska vara i fokus

Det är totalt sju tvåspråkiga välfärdsområden samt de tvåspråkiga Helsingfors stad och HUS-sammanslutning som ingår i samarbetsavtalet.

Patienterna och klienterna ska vara i fokus i samarbetet, men inget välfärdsområde kan tvinga ett annat att sälja eller köpa tjänster.

Ser du att det finns en risk att till exempel en viss patientgrupp blir utan den vård de behöver på svenska?

– Patienterna eller klienterna får inte bli i kläm, men det kan ta tid ännu innan alla har alla stora och mindre hjul i rullning. Jag tänker också på vårt eget välfärdsområde, vi kanske inte helt och hållet ännu känner till hur de svenska vårdkedjorna eventuellt skiljer sig från de finska, säger Simola.

Vårdkedjorna är redan ganska långt definierade, men frågan, enligt Simola, är om det kommer finnas färdigt utstakade processer för svenskspråkiga patienter eller klienter som behöver särlösningar, eller om det är så att man måste hitta lösningar i takt med att problemen dyker upp.

Enligt Simola måste man arbeta för det första alternativet.

– Vi ska samtidigt komma ihåg att välfärdsområdena startade sin verksamhet i januari i år. Åtta månader av verksamhet har vi egentligen bakom oss. Det har gjorts mycket arbete men det finns också mycket arbete framöver, säger Simola.

I ett pressmeddelande i slutet av augusti skriver Folktinget att det vänt sig till Regionförvaltningsverken i Södra Finland, i Sydvästra Finland samt i Västra och Inre Finland för att uppmärksamma dem om brister i den svenskspråkiga servicen i de välfärdsområden som enligt lag är skyldiga att ordna vård på de båda inhemska språken.

Serviceavtal definieras i ett senare skede

Samarbetsavtalet är ett ramavtal som bland annat definierar hur servicen mellan de olika välfärdsområdena kan köpas och säljas. När det har godkänts av alla parter kan välfärdsområdena ingå separata serviceavtal med varandra, beroende på vilket behov av tjänster det finns i just det välfärdsområdet.

Serviceavtalen kommer att omfatta svenskspråkig service för personer med intellektuell funktionsnedsättning men eventuellt också vissa tjänster inom barnskyddet, talterapi, särskilt krävande tjänster inom missbrukarvården och olika slag av expertstöd.

– Vi har ännu inte kommit så långt att vi skulle ha definierat eller att man skulle ha ingått nya serviceavtal eftersom samarbetsavtalet ännu inte har godkänts av alla välfärdsområden.

Följande steg är att gå närmare in på vilka tjänster de olika välfärdsområdena har behov att samarbeta om, tillägger Simola.

Karin Simola om samarbetsavtalet kring svenskan i välfärdsområdet

4:08

Diskussion om artikeln