Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Havet värms upp och luften blir smutsigare – Blastrs stålfabrik i Ingå må bli fossilsnål men den påverkar naturen i alla fall

Volkswagesn fabrik i Chattanooga
Bildtext Vi borde konsumera mindre. Men vill vi köpa till exempel bilar också i framtiden, behövs det stål som tillverkas utan att klimatet fortsätter förstöras. Blastr och många andra företag i världen ser nu stora möjligheter i en fossilsnålare stålmarknad.
Bild: EPA / Erik S. Lesser

En ny fossilsnål stålfabrik i Ingå kan hjälpa stävja klimatutsläppen . Men i övrigt påverkas vattnen och luften och den övriga miljön kraftigt.

Stålproduktionen i världen står för en betydande del av klimatutsläppen. Det är därför viktigt att satsa på fossilsnål stålproduktion ifall vi vill fortsätta köpa bilar, bygga hus och använda andra stålprodukter men inte värma upp jorden som hittills.

Så här motiverar också norska företaget Blastr Green Steel sina planer att bygga anläggningar för produktion av väte och stål i Joddböle. Blastr uppger att anläggningen skulle släppa ut hela 90 procent mindre koldioxid än traditionell stålproduktion.

Ett gäng med män som ser tveksamma och koncentrerade ut.
Bildtext Blastrs första info i Ingå i januari drog fullt hus till Wilhelmsdal. Minerna var redan då fundersamma.
Bild: Pia Santonen/Yle
En sal fylld med människor som sitter på stolar i rader och tittar framåt.
Bildtext I slutet av augusti ordades en invånarträff om miljökonsekvensprogrammet. Också det lockade många, den här gången till hembygdsgården.
Bild: Pia Santonen / Yle

Som bäst försöker företaget hitta finansiärer för miljardprojektet. Samtidigt planläggs området av Ingå kommun så allt ska vara klart om och när planerna kan verkställas.

Parallellt med allt det här ska också Blastr-fabrikens konsekvenser för miljön utredas. Det sker inom ramen för något som kallas miljökonsekvensbedömning (MKB) som redan nu i startskedet visar att konsekvenserna för miljön i Ingå förväntas bli betydliga.

Havet kan värmas upp och utsläppen i luften öka om Blastr bygger stålfabrik i Ingå

5:22

Miljökonsekvenserna utreds noggrant om planerna väntas skada miljön

Vad händer med havet och Marsjön?

Processerna där man tillverkar stål är heta. Det behövs kylning. Blastr planerar använda havsvatten från Fagerviken utanför fabriken för att kyla ner processerna.

En bild som visar hur Blastrs väte- och stålfabrik i Ingå kunde se ut.
Bildtext Så här kunde anläggningen i Joddböle se ut. Bilden är tagen ur MKB-programmet.
Bild: Blastr/Afry

Vattnet tas från havet, det cirkulerar i ett kylsystem i fabriken och samma vatten släpps sedan ut i havet. En del av vattnet släpps ut i hamnbassängen och resten förs i ett rör eller i en tunnel fyra eller sex kilometer utanför Joddböle. Alla de olika alternativen ska utredas. Likaså utreds möjligheten att kyla ner en del av värmen med lyftkylare och kyltorn.

För miljön är det jobbiga här inte utsläppen eftersom kylvattnet inte ska plocka med sig några föroreningar från fabriken. Problemet är att varmt vatten från fabriken värmer upp havsvattnet. Då påverkas allt liv i havet, både växter och fiskar och andra djur och organismer.

Beroende på vilket alternativ som väljs handlar det om en värmebelastning på havet på mellan 210 och 1050 megawatt.

Merimaisema kallioineen ja taustalla metsää.
Bildtext Havet är nära i Ingå. Bilden är inte från Joddböle utan från det populära friluftsområdet i Kopparnäs.
Bild: Henrietta Hassinen / Yle

På en invånarinformation på tisdagen (29.8) undrade många också om det inte är slöseri att bara kyla ner hett vatten i havet – borde man inte i stället utnyttja det, till exempel som fjärrvärme?

Varken Blastr eller konsulterna kunde ge tydliga svar på den frågan. De antydde att idén inte var främmande för dem, men att det i så fall borde finnas någon kund som sköter den biten.

Det kan tänkas att fjärrvärmerör till huvudstadsregionen, som nämndes, inte hör till de saker som Blastr själv vill bygga. Företaget betonade också vikten av stabila lösningar. Kylsystemet måste fungera hela tiden, i annat fall måste produktionen köras ned.

Vattenfrågan är också i övrigt viktig för Blastrs Ingåplaner. Både tillverkningen av väte och stålfabriken kräver mycket sötvatten. Så mycket att vattnet i Marsjön inte räcker till.

Blastr tänker därför ta så mycket vatten från Marsjön som myndigheterna tillåter och fixa resten med hjälp av omvänd osmos eller någon annan teknologi.

Processvattnen ska också släppas ut någonstans och nu är det inte frågan om rent men uppvärmt havsvatten utan processvattnen måste renas. För det tror Blastr att företaget bygger ett eget reningsverk.

Anläggningarna i Joddböle förutspås ha 1 200 anställda så det blir också frågan om helt vanligt toalett- och hushållsavloppsvatten som ska ledas till kommunens reningsverk.

Hur många lastbilar kör?

Den tunga trafiken väntas öka massor. Blastr räknar med över 1500 tunga lastbilstransporter per år. Av dem är över hälften råvarutransporter och knappt hälften är transporter av processavfall.

Drönarbild från Ingå hamn där Blastr planerar en fossilsnål stålfabrik. I bakgrunden havet och LNG-fartyget Exemplar.
Bildtext Här på området där Fortum tidigare hade ett kolkraftverk planerar Blastr sina anläggningar. I bakgrunden skymtar Fagerviken och LNG-fartyget Exemplar.
Bild: Esa Syväkuru / Yle


Fartygstrafiken består av knappt 200 fartyg som kommer med råvaror och cirka 250 som transporterar produkter från fabriken.

Precis som själva fabriken med alla sina olika processer, kommer transporterna också att orsaka buller. Också bullret ska utredas inom ramen för MKB.

Hur många tusen ton utsläpp i luften?

”Många typer av utsläpp till luft uppstår i verkets processer”, står det i MKB-programmet.

Utsläppen i luften uppskattas till hundratals ton svaveldioxider, kvävedioxider, partiklar, tungmetaller.

Ett litet berg med grön mossväxt i skogen i vackert solsken. Vår. Blå himmel och träd syns också.
Bildtext Utsläppen påverkar människor och naturen. Kväveoxider irriterar luftvägarna och slemhinnorna. De bidrar till försurning och övergödning av mark och vatten.
Bild: Pia Santonen / Yle

Svaveldioxidutsläppen uppskattas just nu till 600 ton per år, kväveoxiderna till 900 ton per år. Partikelutsläppen kunde bli 200–300 ton per år.

När det handlar om tungmetaller som bly, arsenik, kadmium är volymerna små, mest under en ton per år.

Svåra beslut

När allt det här och väldigt många andra miljöeffekter och alternativa sätt att hantera dem har utretts, är det dags att fatta beslut, förutsatt att Blastr har säkrat finansieringen och myndigheterna är med på noterna.

Det blir knappast lätta beslut att ta för någon av parterna. Blastr hoppas få igång produktionen inom ungefär fem år.

Ett grustäckt parkeringsområde fyllt med personbilar. Några människor. Tallar växer på området. En bil kör bort.
Bildtext Många kom till invånarträffen på hembygdsgården med egen bil.
Bild: Pia Santonen / Yle

Vi vet att en fossilsnål väte- och stålfabrik har en viktig styrka: utsläppen av koldioxid minskar med upp till 90 procent jämfört med traditionell stålproduktion.

Frågan är hur tungt det väger då vi också vet att nya fossilsnålare fabriker trots allt också påverkar miljön negativt på många andra sätt.

Diskussion om artikeln