Nataliia från Ukraina får stanna i Sibbo: ”Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta”

Nataliia Shyliaieva från Ukraina stortrivs i Sibbo och är lycklig över att hon och barnen får stanna kvar. Men nu börjar nästa byråkratiska runda – att få en bostad.

För två veckor sedan kom meddelandet om att Nataliia Shyliaieva har fått Sibbo som hemkommun. Tacksamheten lyser i hennes ögon och hon är mån om att berätta hur väl mottagna hon, sonen Kiril Iialiushko och dottern Anastasiia Shyliaieva är.

De kom till Finland för tio månader sedan. En och en halv månad senare fick de flytta till en av lägenheterna vid Sibbo flyktingförläggning.

Men i slutet av september stänger Sibbos flyktingförläggning och därmed sägs lägenheten som de bott i upp.

Väskorna har stått färdigt packade redan i tre månader eftersom familjen redan tidigare har fått besked av kommunen om att de ska få en egen bostad. De väntar fortfarande.

– Barnen frågar hela tiden, hur länge ska sakerna vara i väskan? Vart ska vi flytta? När ska vi flytta?

Barnen är ännu inte Sibbobor

Det är blandade känslor – Nataliia är lycklig över att få stanna i Sibbo samtidigt som det bara är hon som fått Sibbo som hemkommun och inte barnen.

– Barnen kan inte registreras i kommunen förrän det finns bevis på att vi är släkt. Det behövs födelseintyg som vi måste få från Ukraina. Sedan ska det översättas.

Det är nu två olika familjer som delar en trerummare i Nickby. Nataliia Shyliaieva tycker det är tungt att bo i en kappsäck och den byråkratiska djungeln tar aldrig slut.

– Att inte veta när vi flyttar är besvärligt. Och det finns hela tiden en massa saker att fixa, det är svårt. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Hon har en ledig dag från jobbet och vet exakt hur den tiden måste användas - till att hitta en annan bostad.

– Jag har ansökt om flera olika lägenheter men jag har inte fått svar. Jag har också kontaktat flyktingmottagningen utan att få ett klart besked om vad jag ska göra.

Kvällar och lediga dagarna går åt till att fördjupa sig i byråkratin.

– Att leta efter lägenhet fungerar på ett annat sätt än i Ukraina. Jag saknar tydliga och konkreta instruktioner för hur jag ska gå tillväga.

Natali är en allt i allo

Sibbobon Natali Panchuk från den ukrainska föreningen i Östnyland gör sitt bästa för att hjälpa till.

– Också all min fritid går åt till att hjälpa ukrainarna här i Sibbo.

Panchuk hjälper dem med allt från att skriva ansökningar, öppna bankkonton, hyra lägenhet till att ordna kulturella evenemang. Också hon saknar tydliga instruktioner.

Den första ukrainska familjen som Panchuk hjälpte efter att hon lyckades få sin mamma till Finland var Viktoriia Berezhna.

– Det är svårt att komma till en ny ort och det är mycket att fixa. Jag skulle inte ha klarat det utan stödet från Sibbo kommun, alla vänliga kommuninvånare och stödet från Natali Panchuk.

Viktoriia Berezhna har lyckats hyra en lägenhet på privata marknaden. Men om hon får bli Sibbobo är ännu oklart.

Hon och barnen vill gärna stanna kvar i Sibbo. Det hon önskar och hoppas på är att lära sig språket.

– När jag arbetar finns det inte tid att studera. Och jag måste jobba för att kunna betala boendet och maten, det är ekonomiskt svårt.

Varje dag går ändå tankarna till Ukraina. Speciellt till hennes man som finns kvar i landet.

– Det sista vi gör innan vi lägger oss är att prata med honom. Och det första vi gör då vi vaknar på morgonen är att kontakta honom för att höra att han är okej.