Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

”Patientombudsmannen tog läkarens parti” – flera kvinnor berättar att de försökt anmäla gynekologen i Jakobstad men att ingen har lyssnat

Skylt till patientombudsmannen, två blåklädda sköterskor går i bakgrunden
Bildtext Flera av kvinnorna berättar för Svenska Yle om hur de försökt anmäla vad de varit med om. En del har blivit misstrodda av patientombudsmannen och låtit bli att anmäla. Andra har anmält, utan att anmälan har fått några konsekvenser.
Bild: Kim Blåfield / Yle

Flera kvinnor vittnar nu om hur de försökt anmäla den vård de fått vid gynekologiska enheten vid Malmska sjukhuset i Jakobstad, men att de blivit misstrodda av patientombudsmannen.

Svenska Yle har rapporterat om hur flera kvinnor har behandlats mycket illa av en manlig gynekolog vid Malmska sjukhuset. För Yle Österbotten berättar kvinnorna om feldiagnostiseringar och ett osakligt bemötande.

Svenska Yle kan nu avslöja att kvinnor under många år försökt uppmärksamma sjukhusets ledning om problemen utan att någonting har hänt.

Efter att nyheten om att förhållandena vid gynekologin vid Malmska publicerades har över 130 kvinnor tagit kontakt för att berätta om sina upplevelser. Svenska Yle tillåter i det här fallet anonyma källor eftersom det handlar om känsliga detaljer som berör kvinnors hälsa.

Jag blir ifrågasatt av patientombudsmannen. Hon säger att ”nej det där tror jag inte på”. Enligt henne gör nog läkaren allt för sina patienter och det kan inte ha gått till som jag beskriver det.

Lena

Flera av kvinnorna berättar nu oberoende av varandra om hur de försökt anmäla vad de varit med om. En del har blivit misstrodda av patientombudsmannen och låtit bli att anmäla. Andra har anmält, utan att anmälan har fått några konsekvenser.

Det här är några av kvinnornas berättelser.

Lena: ”Jag skriker rakt ut, det gör djävulskt ont”

En av de som skrivit till Svenska Yle är Lena. Hennes historia går över tio år tillbaka i tiden.

Hon besökte en av gynekologerna vid Malmska efter att hon drabbats av ett missfall och behövde utföra en skrapning. Efter ingreppet fortsätter hon blöda i flera veckor och åker till en privat gynekolog för att få hjälp.

Det visar sig att rester av fostret finns kvar i hennes livmoder och hon får en akut remiss till mödravården vid Malmska. Besöket äger rum på fredag eftermiddag.

Lena beskriver gynekologen som irriterad och hon får frågan om ”hon är en sådan som tycker om att gå till gynekolog” eftersom hon besökt en privat gynekolog. Så här beskriver Lena vad som hände sedan:

– Han ställer sig bredvid mig och knyter sin näve. Han sätter näven mot min mage och trycker till. Jag skriker rakt ut, det gör djävulskt ont. Jag lämnas blödande i rummet tills en sköterska kommer in och konstaterar att läkaren nog var lite stressad eftersom det är fredag.

Efter händelsen tar Lena kontakt med patientombudsmannen på sjukhuset men samtalet går inte som hon förväntat sig.

– Jag blir ifrågasatt av patientombudsmannen. Hon säger att ”nej det där tror jag inte på”. Enligt henne gör nog läkaren allt för sina patienter och det kan inte ha gått till som jag beskriver det.

– Jag inser att det är lönlöst att försöka eftersom patientombudsmannen inte är på min sida. Jag försöker glömma det hela men det har jag inte gjort än i dag trots att det gått många år.

Malin: ”De trodde inte att läkaren gjort något fel”

En ung kvinna som delar Lenas erfarenhet är Malin. Under ett besök vid gynekologin vid Malmska får hon höra flera osakliga kommentarer om sin vikt och kände sig väldigt illa till mods efter besöket.

Trots att det var Malins första besök hos en gynekolog tog hon mod till sig och ringde till patientombudsmannen för att berätta om hur hon blev bemött.

– Personen tog fullkomligt gynekologens parti och tyckte inte att gynekologen gjort något fel. Om läkaren inte gjorde något fel, varför gick jag då gråtandes ut från besöket och är än i dag ärrad av detta?

Josefin: ”Ingen tog ansvar för det som hände”

En av de kvinnor som tar kontakt med Svenska Yle är Josefin. Hon vill berätta sin historia för att andra kvinnor inte ska åka ut för samma sak. Att anmäla hade nämligen ingen effekt.

Josefin träffade den utpekade gynekologen första gången vid Malmska sjukhuset i samband med att hon och hennes man försökte få barn. Ett positivt hemmatest hade visat att hon var gravid men hon blödde och hade svåra smärtor och tog därför kontakt med vården.

Ett ultraljud visade att det inte fanns något foster i livmodern. För Josefin var det här ett hårt slag men läkaren uttryckte ingen sympati.

– Han såg på mig och sa att jag skulle vara glad över att det var ett fullgånget missfall och att det inte fanns något kvar.

Eftersom Josefin hade svåra smärtor ville hon att han skulle undersöka om det var fråga om ett utomkvedshavandeskap, alltså när ett befruktat ägg fastnar på väggen till livmodern.

– Han vägrade och sa att om så var fallet skulle jag inte kunna stå upp på grund av smärtan.

Med de orden skickade gynekologen hem Josefin.

Jag hade mycket ont och var rädd. Jag trodde att jag skulle dö och sa farväl till min man och min nyfödda son.

Josefin

Smärtan försvann inte och Josefin vände sig till en privat gynekolog. Det visade sig snabbt att det verkligen var fråga om ett utomkvedshavandeskap och Josefin fick åka in akut till sjukhus för att få hjälp eftersom hon riskerade att drabbas av inre blödningar.

– Jag var mycket upprörd över att han vägrade undersöka mig. Om jag hade litat på honom kunde det gått riktigt illa.

En tid senare blev Josefin gravid. Barnet föddes i Vasa med akut kejsarsnitt. Hemma i Jakobstad hade Josefin ont och operationssåret ömmade. Hon vände sig till jouren i Jakobstad för att få hjälp.

På jobb var samma gynekolog som tidigare. Han meddelade att han inte hade tid för patienter som kommer in akut och skrev istället ut antibiotika till Josefin utan att undersöka henne. Om sju dagar skulle hon komma tillbaka på ett återbesök.

Kvinna håller sig för huvudet
Bildtext Josefin vill berätta sin historia för att andra kvinnor inte ska råka ut för samma sak.
Bild: Kim Blåfield / Yle

Josefin stod på sig och krävde att bli undersökt och fick istället en remiss till sjukhuset i Vasa. Där visade sig att operationssåret hade gått upp och det blev en akut operation.

– Jag hade mycket ont och var rädd. Jag trodde att jag skulle dö och sa farväl till min man och min nyfödda son.

För Josefin blev det en vecka på sjukhuset och en lång tid av återhämtning. Josefin känner sig ännu traumatiserad av det som hände. Att göra intervjun är mycket påfrestande, men hon vill berätta sin historia för att andra inte ska behöva gå igenom samma sak.

Av samma orsak valde Josefin att anmäla gynekologen.

– Det var inte ett lätt beslut att anmäla. Jag var rädd för att behöva åka in akut och att han skulle vara den enda läkaren på plats. Tänk om han då vägrar hjälpa mig på grund av att jag anmält honom. Men min man sa att med tanke på den vård jag fått så här långt är det säkrare för mig om jag aldrig får vård av honom igen.

Josefin tog kontakt med patientombudsmannen för att ta reda på hur hon skulle göra. Patientombudsmannen tyckte inte att fallet var tillräckligt allvarligt för att anmäla till Regionförvaltningsverket eller till Valvira. Om Josefin ville göra det så kunde hon inte hjälpa.

I stället lämnade Josefin in en anmälan om farlig situation inom vården via sjukhusets egna kanaler. Svaret hon fick gjorde henne mycket upprörd

– Det tog över två månader att få ett svar och svaret gjorde mig bedrövad. Det enda man konstaterar är att läkaren själv anser att han inte gjort något fel och så var utredningen avslutad. Att klaga på beslutet gick inte.

– Jag grät i flera dagar efter beslutet. Ingen tog ansvar för det som hade hänt. Det enda jag ville var att någon skulle erkänna att de gjort fel.

Sandra: ”Trodde jag var anonym men fick svar av gynekologen själv”

Ytterligare en kvinna som tar kontakt är Sandra. Så här berättar hon om då hon träffade gynekologen under ett ultraljud i vecka 20.

– Han hade inte bytt pappret där jag ska ligga och jag upplevde honom som väldigt stressad och otrevlig. Hela besöket tog bara fem minuter.

Sandra upplevde besöket som mycket otrevligt. Som gravid hade hon många frågor och ville få se bilder på barnet i magen. Sandra, som själv jobbar inom vården, vet hur viktigt ett bra bemötande är och valde därför att ge respons på sitt besök via ett webbformulär på sjukhusets webbsida.

Svaret hon fick hade hon inte väntat sig.

– Jag fick ett personligt svar i form av ett brev i postlådan av läkaren där han skrev att rutinultraljudet är till för att kolla fostret och inte för föräldrarnas skull.

Då jag fick svaret ringde jag telefonrådgivningen. De svarade att de är medvetna om hur gynekologerna vid Malmska är och att om jag vill få hjälp är det bäst att jag går privat.

Charlotte

Hon blev förvånad över att läkaren svarade direkt till henne.

– Jag blev förvånad över att han hade fått mina uppgifter. Jag trodde att min feedback skulle gå till ledningen och att jag skulle få vara anonym. Jag hade ju inte varit med om något väldigt traumatiskt så för mig var det inte ett så stort problem, men för någon annan kunde det ju vara värre.

– Men visst känns det olustigt att han vet att jag har kritiserat honom. Om jag blir gravid igen kommer jag att be att få gå till någon annan.

Charlotte: ”Han sa rakt ut att han inte tänker undersöka mig för att jag är lesbisk”

Charlotte fick via skolhälsovården rådet att ta kontakt med en gynekolog på grund av svåra menssmärtor. Hon ville lägga in en P-stav eftersom det kan göra att mensen minskar eller helt försvinner.

Hon får en tid hos en gynekolog vid Malmska. Förutom att få en P-stav vill hon också att läkaren ska undersöka orsaken till varför hon har så ont. Då det kommer fram att Charlotte är lesbisk och inte har sex med män vägrar gynekologen att göra ett ultraljud.

– Han sa det rakt ut att han inte tänker undersöka mig för att jag är lesbisk.

Besöket slutade utan undersökning och med ett recept på P-piller i handen.

Charlotte tog kontakt med skolhälsovården igen för att fråga vad hon ska göra. Hon får hjälp att fylla i en anmälan mot gynekologen.

I svaret hon fick motiverade gynekologen varför han rekommenderade P-piller istället för P-stav, men något svar på varför han vägrade undersöka henne på grund av hennes sexuella läggning fick hon inte.

– Då jag fick svaret ringde jag telefonrådgivningen. De svarade att de är medvetna om hur gynekologerna vid Malmska är och att om jag vill få hjälp är det bäst att jag går privat.

Det gjorde Charlotte och fick där den hjälp hon behövde.

Här nedan kan du läsa en artikel där Marina Kinnunen, direktör för Österbottens välfärdsområde svarar på kritiken att man inte lyssnat på de anmälningar som kommit in gällande gynekologiska enheten vid Malmska.