Björkar blir smink i Karleby – företag vill använda avfall från skogsindustrin
Finländska björkar kan komma att ersätta mikroplaster i kosmetik. Det är i alla fall målet för företaget Innomost i Karleby.
Företaget testar som bäst en metod för att ta tillvara sidoströmmar från skogsindustrin. Förhoppningen är att så småningom lyckas ersätta plaster eller oljebaserade produkter i till exempel torrschampo.
Innomost använder sig av råmaterial som finns i björkens bark, material som vanligen bränns upp som rester från skogsindustrin.
Processen testas som bäst på storindustriområdet och enligt företaget ser det lovande ut. Materialet från björkarna ska också kunna användas inom livsmedels- och läkeindustrin.
Metoden har utvecklats av företaget självt, och nästa steg är att utvidga produktionen. Redan i höst kan det bli aktuellt med fler anställda än de nio personer som redan jobbar på bolaget.
Just nu producerar företaget hundratals kilogram material, uppger vd Sami Selkelä.
– Om jag gissar så inom 3–5 år kan vi ha en fabriksanläggning i bruk. Grunderna i tekniken är redan testade, och de fungerar, säger Selkelä.
Kosmetikabranschen söker nya lösningar
Att få fram användbara material kan ändå ta tid, i synnerhet då det handlar om kosmetika. Eftersom produkterna är i direktkontakt med huden är produktsäkerheten ytterst viktig.
– Att ta in nya ingredienser i produkter som man har vant sig vid att tillverka på ett visst sätt kräver kunskap och tid.
Intresset för företagets produkter är stort, uppger Selkelä.
– Det pågår en oundviklig utveckling mot förnybara råmaterial. Våra stora globala kunder söker etiska lösningar och vi försöker svara på behoven, säger Selkelä.
Också läkemedelsindustrin verkar vara intresserad av produkterna. En knäckfråga är ifall materialen klarar de höga krav som också finns inom den branschen.
– Men just nu är vårt fokus på kosmetikabranschen. Där finns överraskande stora volymer.
Innomosts pilotanläggning finansieras delvis av Metsä Spring som hör till Metsä Group.
Artikeln är en översättning av Yle Kokkolas artikel som Ari Vihanta har skrivit. Översättning av Ida-Maria Björkqvist.