Ryssarnas dröm om en stormakt lever kvar: ”Kriget i Ukraina är inte Putins krig, utan hela Rysslands krig”

Varför stöder majoriteten av det ryska folket Rysslands anfallskrig i Ukraina? Rysslandskännaren Jade McGlynn menar att svaren måste sökas i den ryska självbilden av en stormakt.

– Propaganda fungerar inte enbart därför att det står en teve eller en radio i hemmen, utan därför att propagandan berättar något som folk vill höra. Och vi måste börja fokusera mer på de berättelser som Putins regim lägger fram och försöka förstå varför de går hem.

Det här säger Jade McGlynn som är Rysslandsforskare på universitet Kings College i London.

Hennes senaste bok heter Russias War och den utkom på tisdagen också på finska.

Folkets passiva stöd

Enligt McGlynn spelade den statliga propagandan en stor roll när Putins regim lyckades övertyga folket om att anfallskriget var nödvändigt.

Ett krig som majoriteten av det ryska folket stöder och accepterar.

Samtidigt skyr regimen ett allt för aktivt stöd.

Den stora majoriteten är apatisk

– Omkring 15 procent av befolkningen stöder aktivt anfallskrigets mål. Det här är inte Putins krig, utan hela Rysslands krig, säger McGlynn.

Stödet är också problematiskt för regimen eftersom anhängarna är högljudda och allt mer kritiska i takt med att kriget går sämre än utlovat, säger hon.

McGlynn uppskattar att omkring 15 procent av befolkningen är aktivt emot kriget.

– Den stora majoriteten är apatisk. Man stöder inte nödvändigtvis kriget, men man ignorerar det så gott man kan eftersom man är övertygad om att man inte kan påverka något, betonar McGlynn.

– Inom den här gruppen finns en grupp lojala neutrala som upprepar propagandans argument. Här anser man att det värsta inte är att starta ett krig, utan att förlora ett. Det här är en växande grupp där man främst oroar sig för Rysslands framtid.

Inget motstånd att vänta

Eftersom det ryska folket har förlorat alla verktyg att påverka politiken finns också en utbredd uppfattning om att regimen inte behöver bry sig om folkets stöd.

– Skulle Putin kunna fortsätta kriget ifall alla medborgare vore emot det, frågar sig McGlynn.

Svaret är ja eftersom ryssarna är så politiskt passiva. De ser inte sig själva som aktörer som kan påverka, säger hon.

– I dagens läge minskar entusiasmen därför att kriget drar ut på tiden och regimen inte håller vad den lovat. Men jag tror inte att den här trenden utvecklas till ett aktivt motstånd till kriget.

Ukraina i fokus

Redan år 2012 började Putins regim skapa en ny post-sovjetisk identitet som småningom utvecklades till ett nytt samhällskontrakt som majoriteten av det ryska folket godkände.

– Kontraktet säger att ni, folket stannar utanför politiken och så gör Putin Ryssland till en stormakt igen, förklarar McGlynn.

Argumentet tog skruv hos en befolkning som ville ha revansch för den förnedring landet kastades in i när Sovjetunionen kollapsade.

– Många upplevde också en rädsla för att staten kollapsar och man ska heller inte undervärdera den mänskliga drivkraften att få tillhöra en grupp.

Ukraina spelar en avgörande roll i regimens nya strategi om ett stort Ryssland.

– Putin har målat in sig i ett hörn. Presidenten upprepar ofta att Moskva är arvtagare till den medeltida slaviska staten som grundades i Kiev. Och ifall han inte lyckas kontrollera Ukraina krossas också hans eget bygge om ett stort Ryssland, säger McGlynn.

Det här narrativet har också använts flitigt av propagandan.

– Regimen förklarar att det ryska folket är ett mäktigt folk som har utnyttjats, förklarar McGlynn.

– Tidigare offrade sig folket för att rädda Europa. Men det arvet värderas inte längre anser man. Och nu menar man att de här så kallade förrädarna i Ukraina vill alliera sig med väst när ukrainarna i själva verket är en del av det ryska folket. Slutsatsen är att Ryssland har rätten på sin sida och därför bör bestämma Ukrainas öde.

McGlynn menar att kriget inte kan avgöras enbart i Ukraina därför att orsakerna till kriget ligger i det ryska tankesättet om att Putins Ryssland är en stormakt.

– Jag tror att det ryska samhället har möjligheter att förändras, men innan dess behövs det många förändringar. Och jag tror inte att förändringarna blir positiva. Och det är mycket tragiskt. Men det finns ingen enkel väg ut ur den här hemska situationen för någon.