”Musik kan inte förklaras men den kan diskuteras” – nu kör nya Musikpodden igång

Idag 12.9 har den nya Musikpodden premiär på Yle Arenan och i Yle Vega. Programledare för podden är Mårten Svartström och som flankstöd har han tre väletablerade namn inom den finländska musiken: Emma Salokoski, Emma Raunio och Mauri Kuokkanen.

I podden kommer Svartström tillsammans med sina gäster att fundera på och diskutera musik; hur den känns, låter, spelas och skapas. Det blir mycket snack om klassisk musik och inte sällan jazz, soul eller folkmusik.

“Seriös” klassisk musik kontra “lätt” populärmusik - var går gränsen och är indelningen ens längre relevant eller rättvis?

44:22

Ofta blir det även avstickare till popmusiken, till hiphopen eller till den elektroniska musikens värld.

Mårten Svartström ser ivrigt fram emot att varje vecka få sätta tänderna i nya musikaliska diskussionsämnen tillsammans med sina gäster.

– Visst är man lyckligt lottad som har ett arbete där man får lyssna på musik och samtidigt diskutera den utan och innan. Jag hoppas att publiken kommer att njuta lika mycket av våra samtalsämnen som jag gör!

I det första avsnittet samlas Svartström och hans tre musketörer för att beta av en av musikens stora filosofiska frågor: Varför anses klassisk musik vara ”fin” medan popmusiken avfärdas som lättsinnig dussinunderhållning?

Sången sitter i musklerna

Emma Raunio är låtskrivare, tonsättare och sångare, med en bakgrund inom både klassisk sång och popsång. Raunio ser fram emot arbetet med podden.

– Det är alltid inspirerande att tala med musik som har delvis nånting gemensamt men också något olikt med en själv. Jag tycker att kombinationen av människor som gör det här programmet känns som en lovande utgångspunkt, säger Raunio.

– Tematiskt blir det väldigt brett, vilket blir roligt men på ett sätt också lite skrämmande. Det är så mycket som vi ska behandla och ganska stora frågor.

Raunio skriver musik till sig själv men skapar också beställningsverk. Hon har arrangerat stycken för körer och kammarorkestrar, och som soloartist debuterade hon 2021 med skivan Mind & Matter. Raunio har sjungit sedan barnsben och hela livet har gått i sångens tecken.

– Min egen tyngdpunkt då jag skulle bli proffs var popsång och i dag jobbar jag klart mera med pop, säger Raunio som också har sjungit en hel del klassisk sång.

– Men det är lite som med dans. Om någon har dansat balett så syns det hur den rör sig då den dansar något annat. Rösten fungerar lite på samma sätt, att det du har gjort mycket sätter sig i muskelminnet. Så man kan nog höra då jag sjunger pop att jag har sjungit mycket klassiskt.

”Musik kan inte förklaras men den kan diskuteras”

Poddens andra Emma, sångaren Emma Salokoski, har en gedigen karriär i bagaget, som inbegriper bland annat sång i ensemblerna Quintessence och Emma Salokoski Ensemble, och den egna trion Emma Salokoski trio. Sammanlagt har det blivit över ett dussin skivor sedan debuten för över tjugo år sedan.

Genren är i huvudsak jazz och soul, vilket blir tydligt bland annat då Salokoski listar sina tidiga, musikaliska förebilder – i början av Quintessence-projektet till exempel Joni Mitchell, Erykah Badu och brasilianska artister.

Idag är det mindre fokus på enskilda artister, påpekar hon – influenserna kommer mera ”inifrån”.

Salokoski beskriver sig själv som sångare i första hand och låtskrivare som mest i andra hand. Hon är också en erfaren körledare, och axlade den manteln då hon deltog i Kuorosota, den finska versionen av svenska tv-programmet Körslaget, 2010. Kören Voices lever fortfarande kvar.

I podden hoppas Salokoski på djupa diskussioner om musik.

– Musik kan ju inte riktigt förklaras, men den kan diskuteras i oändlighet från alla möjliga vinklar, säger Salokoski.

– Det viktigaste är ändå känslan och den där världen man sjunker in i då man har och göra med musik. Jag ser fram emot att få diskutera med Mårten, Emma och Mauri om alla intressanta fenomen från musikvärlden.

Altviolinisten håller samman (också den här) gruppen

Den tredje musikpoddaren är frilansande altviolinisten Mauri Kuokkanen. Altviolinen har länge haft en styvmoderlig plats i instrumentsammanhang men börjar bli vanligare. Rollen inom musiken har varit viktig i årtionden, om inte århundraden, men är ändå ett relativt okänt instrument utanför de invigda kretsarna och få vet att det finns avgörande skillnader mellan altviolinen och en vanlig violin.

– I min ungdom började man med violin och i något skede flyttades man till altviolinen, vilket kunde ge upphov till en identitetskris, säger Kuokkanen med ett skratt.

– Det ser ju inte ut som att det skulle vara så stor skillnad, men det är andra strängar (a, d, g, c, red. anm.) och en helt annan klav (c-klav) än violinen.

Altviolinens betydelse blev ändå klar för Kuokkanen under studietiden då den stora efterfrågan på instrumentets ton och klang eliminerade en hel del potentiellt tråkig dötid mellan kurserna.

Kuokkanen besitter den fina meriten att han jobbat med samtliga poddens medlemmar. På senare år har han samarbetat med Salokoski och Raunio, och på det ljuva nittiotalet spelade han i samma band som sin skolkamrat Mårten Svartström. Irlandsinfluerade folk-punk-rockbandet The Scrapes red på en irländsk kulturvåg som svepte över världen innan och strax efter millennieskiftet.

Kuokkanen har spelat odödliga klassiker under alla Finlands stora, samtida dirigenter, han har spelat på otaliga skivor och turnerat i Europa med Sunrise Avenue. Han har också spelat i samma kvartett som Apocalypticas ena grundare, cellisten Eicca Toppinen, som försökte få altviolinisten att falla för heavy metal.

I podden ser han ytterligare en ny, fräsch utmaning.

– Jag är ju såklart nervös, men jag är inte rädd för att jag inte skulle kunna tala. Men jag kan vara lite diffus och flummig, säger Kuokkanen.

– Men det här är någonting nytt, och jag ser fram emot intressanta diskussioner.

Kontakta Musikpodden!

Har du en ämne kring musik som du gärna skulle se att Musikpodden tar upp till diskussion? Kontakta då Musikpodden på adressen musikpodden@yle.fi.