Krönika: Det finns ingen rimlig orsak att starta Teemu Pukki i EM-kvalet
Det var en utmaning att ta sig till Astana, det blir en utmaning att besegra Kazakstan. Här kommer väckarklockan som markerar att hösten har anlänt.
Förbundskaptenens heliga regel: påpeka med jämna mellanrum att tiden är knapp, ofta obefintlig.
Den här gången har Markku Kanerva inte ens haft en tröskel att kliva över för att få folket att förstå.
Det är långt hem då man befinner sig i ett grafitgrått Astana. Resan har varit bökig, landslagsledningen har haft ett 5000-bitarspussel på skrivbordet. Flygrutter, tidtabeller och omvägar – förberedelserna inför EM-kvalet mot Kazakstan har verkligen utmanat.
Landslaget står i utkanterna av Europa, mitt i ett gytter till kvalgrupp och med konturer av ett EM på andra sidan årsskiftet. Nu börjar hösten, och här ska Finland spela två landskamper som stakar ut vägen för hela kvalet.
Först Kazakstan, sen Danmark.
Den här veckan finns ingen tid för att vara yrvaken.
Mest trygga handen att hålla i
Det kunde onekligen vara värre.
Samtidigt som Markku Kanerva njuter av ett knivskarpt förtroende från alla riktningar blåser det snålt på alla andra håll i Norden. Janne Andersson kan knappt säga hej innan svenska folket har sparkat honom, Ståle Solbakken sitter med norskt guld och täljer gråsten, Kasper Hjulmand ställs till svars för att ha åkt på förbundskaptenssjukan och blivit nostalgisk.
– Det första och största kravet som ligger på mig är att vinna två matcher, konstaterade Hjulmand häromdagen till DR efter kritik mot hans trupp.
Resultat är färskvara och Danmark har redan glömt EM-semifinalen för två år sedan.
Kanerva är en av finländska landslagets mest långlivade förbundskaptener någonsin – och mycket hänger ihop med resultaten. Vi hade garanterat också tröttnat på den lugne och vänlige Kanerva om landslaget hade fyllt på förlustkontot.
Prestationssäkerheten och proffsigheten mot de på pappret svagare landslagen har ramat in Kanervas snart sju år som landslagstränare. Finland trampar inte på minor – och det är den överlägset mest trygga handen att hålla i då plastgräs, 30 000 kazaker och en obekväm kvalkväll väntar.
Offensiven har blivit mest spännande
Kazakstans framgång i EM-kvalet är ett av landslagsårets utropstecken. Ingen tror väl att de ska stå topp två i tabellen i november, men segern över Danmark skakade om Hjulmands tillvaro och nio poäng på fyra matcher viftar man inte bort.
Ändå, det här är en landskamp mot 104:an på världsrankningen och ett landslag som ett fokuserat Finland ska neutralisera.
Finland behöver en stark elva för att behålla ledartröjan i kvalet, men det finns all anledning att bänka Teemu Pukki om alla är tillgängliga. Det handlar inte om Pukkis form eller insatser i landslaget. 33-åringen har spelat fram till lejonparten av Finlands mål i EM-kvalet och är fortfarande landslagets förstaval i anfallet.
MLS-flytten leder ofrånkomligen till långa hemresor för spel i landslaget, och just den här gången är det svårt att hitta en rimlig orsak att ge Pukki mer än ett inhopp. Han landade i Astana efter arton timmar i flyg i måndags och kan – oavsett att han intygar att han trivs i lugnet på flyget, känner sig pigg och är utsövd – inte vara helt hundra efter att ha flyttat klockan framåt tretton timmar.
Spara Pukki mot Kazakstan, släpp lös honom mot Danmark. Det skulle inte ens vara en chansning från analytikern Markku Kanerva, snarare en smart användning av krafterna.
Det senaste året har offensiven blivit lagdelen med flest spännande namn. Kvartetten Joel Pohjanpalo, Oliver Antman, Benjamin Källman och Daniel Håkans har övertygat oss om att de kan göra jobbet – och om läget kräver finns Pukki som en nödraket att tända i andra halvlek.
I slutändan handlar förbundskaptenens jobb trots allt om Hjulmands ord: största kravet är att vinna.
Yle direktsänder EM-kvalet mot Kazakstan i TV2 och på Arenan. Studiostart klockan 16.30 och avspark klockan 17.00.