En del människor har ett kraftigt tuggbehov – vad tuggar du helst på om du är en av dem?
Tuggar du lite i smyg på dina naglar men skäms över inflammerade nagelband? M-å-s-t-e du alltid tugga sönder glasspinnen efter att du ätit upp din glass? Du har kanske ett överdrivet tuggbehov – som kan arbetas bort.
Berätta längst ner i artikeln om du tuggat eller tuggar på nånting och om/hur du arbetat bort tuggandet.
Vi tuggar vår mat för att underlätta sväljandet och för att matsmältningen ska bli mer effektiv.
Det är vanligt att små barn biter eller suger på händer och föremål. Det lilla barnet undersöker världen med munnen och det är ett naturligt steg i utvecklingen att stoppa allt mot eller i munnen för att undersöka det.
När barnet blir äldre försvinner behovet och ersätts av andra funktioner som kräver mer motoriska färdigheter som att tugga mat och prata.
För att vår underkäke ska utvecklas behöver vi tugga, speciellt grova och hårda saker – hårda brödkanter, morötter och äppel.
– Vår mat har blivit mjukare och genom tiderna har faktiskt människans käke blivit mindre just för att vi äter mjukare mat, berättar Cecilia Silfver som är talterapeut.
Hon berättar att munnen är ett centrum för sinnesupplevelser i kroppen och ger viktig information till barnet – om struktur, värme och smak.
Men det är också vanligt att barn, unga och vuxna för olika föremål mot munnen och till och med tuggar på dem.
På naglar, pennor, hår, engångskaffemuggar, elsladdar, snusdosor, tv-kontroller, glasspinnar, tröjärmar, korkar till plastflaskor…
En del har också tuggummi i munnen hela den tid hen är vaken.
Överdrivet tuggande kan tillta då man är nervös, otålig eller uttråkad.
– Då gör man det för att ge utlopp för känslan genom att agera fysiskt och väcka ett sensoriskt sinnesintryck i kroppen, förklarar Silfver.
En del personer har sedan ett större behov av att få de här taktila sinnesintrycken, och då är munnen ett lämpligt område att få dem eftersom munnen är så känslig.
När blir tuggandet ett problem?
Tuggandet blir ett problem då personen själv tycker att det är ett problem eller då omgivningen reagerar.
Tuggandet kan till exempel bli ett problem då skjortärmar ideligen går sönder, då naglar och nagelband blöder och är inflammerade, eller då man känner stor skam över sitt beteende.
Silfver påminner ändå om att det är väldigt vanligt att människor tuggar på föremål då de är nervösa, så gränsen mellan normalt beteende och problematiskt beteende är hårfin.
Förutom att tuggandet förstör föremål och kroppsdelar kan överdrivet tuggande påverka tänderna och bettet, speciellt hos barn.
Avvikande tuggande är också vanligt hos personer som har funktionsvariationer och autism, eftersom de kan ha ett kraftigare behov av taktila sinnesintryck.
För en del kan tuggbehovet avta med tiden men för andra håller det i sig.
Vill man bli av med överdrivet tuggande finns det olika sätt.
– Handlar det om barn kan man komma överens med barnet att vi övar på att ha hela skjortor, föreslår Silfver.
Hon säger att man bra kan komma överens med den närmaste kretsen – syskon, föräldrar, lärare – att de får kommentera då de ser att barnet tuggar överdrivet.
– Då kan man erbjuda barnet någonting annat som hen får tugga på, till exempel tuggummi eller tuggleksaker eller -smycken.
Och belöning brukar funka för de flesta. Ett biobesök, en fest eller en ny cykel kan sporra ett barn att minska eller helt sluta med det överdrivna tuggandet eller att bara tugga på saker som är “tillåtna”.
En metod som Silfver varmt förespråkar är Muksuoppi, som psykologen Ben Fuhrman utvecklat. I den metoden närmar man sig oönskat beteende via det positiva.
En vän kan hjälpa
Är man vuxen och har ett överdrivet tuggbehov kan det vara svårt att avstyra det på egen hand, säger Silfver.
– Där kan du behöva en vän som du kommer överens med att hen får påpeka varje gång du tuggar på dina naglar, håret, pennor eller ärmar.
Man kan också ha ett armband eller tråd runt fingret som visuellt påminner om ovanan.
Men många känner skam och vill inte avslöja sitt problem. Då gäller det att besluta sig för att belöna sig själv då man till exempel låtit bli att tugga på någonting på en vecka.
På marknaden finns tuggsmycken och tuggleksaker som kan vara till stor hjälp för personer som känner ett stort behov av att tugga. För i alla fall är det inte möjligt att vänja bort avvikande tuggande.
De är producerade av ett mjukt men ändå tåligt material så att de kan tvättas i höga temperaturer och så att det inte lossnar bitar från dem trots intensivt tuggande.
Tuggleksaker och tuggsmycken kan man få köpa i affärer som säljer attiraljer för småbarn och på nätet finns ett stort utbud.
Tuggsmycken kan vara ett halsband som inte alla gånger väcker uppmärksamhet.
– Då man vet hur tuggsmycken ser ut kan man upptäcka att de är betydligt vanligare än man trott, säger Silfver.
Ett tuggsmycke kan vara en dinosaurie, en legokloss eller se ut som ett hårband.
”Jag behöver hjälp för att bli av med mitt tuggande”
Vart ska man då vända sig om tuggandet känns som ett problem som man inte själv klarar av att minska på eller få slut på?
Silfver säger att talterapeuter är till stor hjälp. Om tuggandet är väldigt sensoriskt laddat kan det vara bra att vända sig till en ergoterapeut. Också tandläkare kan hjälpa och ge tips.
– Handlar det om riktigt små barn (0–2 år) lönar det sig att ta kontakt med en amningsspecialist, tipsar Cecilia Silfver.
Skriv och berätta om du tuggar på nåt. Vi läser upp era berättelser i Yle Vegas familjekväll onsdagen den 13.9.2023 kl 17.30 - 19.00.