Två av fem finländare vill lämna arbetslivet i förtid – dramatiskt, säger psykolog

Många branscher i Finland lider av brist på arbetstagare, men hur väl trivs de som nu är i arbetslivet? Mehiläinens färska arbetslivsundersökning visar att det finns utmaningar.

Så många som 43 procent av de tillfrågade vill sluta jobba innan de når pensionsålder.

Det framgår i den undersökning som Mehiläinen har gjort i samarbete med Taloustutkimus. Över 1 000 arbetstagare och 200 chefer i åldern 18–65 år deltog.

– Det är dramatiskt att så många som svarat inte vill fortsätta jobba fram till pensionen, säger ledande arbetsplatspsykolog Suvi Suortamo.

Den vanligaste orsaken till att man vill sluta är att man vill njuta av livet, att arbetet inte är hela ens livsinnehåll eller att arbetet har blivit för stressigt.

Bland dem som tvingas sluta innan pensionsåldern anger två tredjedelar att orsaken är hälsoskäl.

Arbete har traditionellt ansetts ha många fördelar för människans välbefinnande, men mycket med arbetet upplevs som krävande och psykiskt belastande.

För att arbetslivet ska kännas meningsfullt borde arbete och det övriga livet vara i balans

Suvi Suortamo, arbetsplatspsykolog

”Ett friskhetstecken att arbetet inte är allt här i livet”

Arbetslivspsykologen ser det också som ett friskhetstecken att arbetet inte är allt här i livet.

– För att arbetslivet ska kännas meningsfullt borde arbete och det övriga livet vara i balans, säger Suortamo.

I genomsnitt önskar de tillfrågade sluta jobba 6,4 år innan deras officiella pensionsålder. Personer i åldern 18–30 år vill sluta redan 9,2 år innan pensionen.

De som ser framför sig en lång arbetskarriär önskar jobba ännu tre och ett halvt år efter pensionsåldern.

Det som får människor att stanna kvar i arbetslivet är att arbetet upplevs som meningsfullt, att det är flexibelt, att lönesättningen motiverar och att arbetsgivaren erbjuder hälsovård.

Arbetstagarnas uppfattning av stöd för karriärmöjligheter och trivsel på arbetsplatsen är svagare än chefernas.

Hälften av cheferna ser till ålder, 54 år gränsen

Undersökningen frågade också personer i chefsställning hur långt upp i ålder det lönar sig att satsa på arbetstagarna. Svaret landade på i medeltal 54 år.

Endast hälften av cheferna svarade att åldern inte spelar någon roll.

I ett Finland där man talar mycket om att förlänga yrkeskarriärerna är det här oroande eftersom ålder inte borde vara en grund för diskriminering i arbetslivet.

Både arbetstagare och chefer anser att arbetstagaren är på topp i 40-årsålder, medan ungefär en tredjedel uppger att åldern inte spelar någon roll.

Enligt Suortamo borde chefer utbildas i hur man leder arbetstagare i olika ålder och genom det kunde även deras människouppfattning förändras.

Som det nu är finns det förutfattade uppfattningar som borde korrigeras.

Självstyrningen har gått för långt

Vårt arbetsliv har gått allt mera mot självstyrning. Lösningarna vilar allt mer på individens axlar.

Därför borde tyngdpunkten flyttas till att utveckla strukturer och arbetsomständigheter. Suortamo är kritisk till dagens utveckling.

– Självstyrning borde aldrig betyda att individen lämnas ensam. Ett exempel är inlärning.

– Om det betyder att var och en ansvarar för sina egna studier, läser instruktioner på intranätet och ser någon utbildningsvideo i stället för att man tillsammans skulle tala om och lära den kunskap som behövs så har självstyrningen gått för långt.

Nycklarna till ett bra ledarskap är att man uppmärksammar individen, lyssnar och är intresserad.

Chefer ska bidra till en god stämning på jobbet, ge feedback och vara rättvisa, framkommer det i undersökningen. För det behövs utbildning, klara målsättningar och tillräckligt med tid för chefsarbete.

Medkänsla med dig själv är viktig

Arbetslivet kan vara tungt och därför måste det motsvara ens värderingar och ge en möjlighet att verka enligt dem.

Mehiläinens undersökning gick inte närmare in på olika värderingar, som till exempel kravet att företaget man jobbar på fungerar enligt hållbara och etiska målsättningar.

Det som arbetsplatspsykologer märkt är att vi ofta har lättare att vara medkännande med andra än oss själva. En klassisk fråga de ställer är:

– Vad skulle du säga till en arbetskamrat som berättade det du just berättat? Tänk sedan att du säger det till dig själv och var inte för hård med dig själv.