Tusentals finländare kan ha celiaki utan att känna till det: ”Jag mår bättre efter min diagnos och vet nu att äta rätt sorts mat”
För drygt ett år sedan led åttaåriga Ada av magont. Efter olika utredningar visade det sig att hon lider av celiaki och är nu tvungen att äta glutenfri diet resten av sitt liv.
– Jag mår bra och är bättre i min mage nu än tidigare, säger Ada Rehn. I skolan har de dessutom beaktat det väl och jag hittar mat som passar mig.
Ada Rehn är en av de drygt 40 000 finländare som lider av celiaki. Enligt Celiakiförbundet är kring 2 procent av befolkningen drabbade men endast 0,7 procent har hittills fått en diagnos.
Det betyder alltså att upp till 100 000 finländare kan lida av celiaki utan att veta om det.
För Ada Rehn har celiakidiagnosen betytt en del förändringar då kosten har lagts om men hon har vant sig ganska snabbt.
– Min favoriträtt är risnudlar eller pizza som jag kan äta i Dalsbruk eller i Åbo. Dessutom har jag en egen låda hemma där jag har mina bröd eller kex och dit jag kan lägga de ingredienser som är till för mig.
Vardagsrutinerna rubbades för en tid
Mamma Minna Rehn står och lagar mat då Yle Åboland hälsar på. Ofta blir det någon pastarätt eftersom barnen som många andra gillar pasta i olika former.
– I dag är det lasagne på menyn och den gör jag helt glutenfri trots att det endast är Ada som har en diet att följa. Då Ada fick diagnosen rubbades våra matlagningsrutiner över en natt. Men väldigt snabbt kom vi in i det nya och nu är det inget jag tänker på desto mer, utan det är mer en del av vardagen och en ny rutin och ett nytt sätt.
Fick du alltså kasta om helt hur ni handlade och lagade mat?
– Då i början var det också ett nytt sätt att handla och vi började göra butiksresorna till en skattjakt där Ada fick söka vilka produkter som passade henne. Vi sökte alltså de produkterna med bokstaven g så att vi kunde köpa rätt sorter, Minna Rehn.
Utbudet av glutenfria produkter har under de senaste åren formligen exploderat på butikshyllorna och i dag finns det glutenfria produkter av det mesta också i små affärer runtom i landet.
– Tidigare kände man förstås inte till alls vilka sorters produkter det finns men nu när man är varse om dem så är jag nog riktigt nöjd med det utbud som vi har här i lokalbutiken, säger Minna Rehn. Förstås om vi åker in till städer som Salo eller Åbo brukar vi nog titta i varuhusets hyllor om det finns några speciella godsaker eller andra nya produkter som vi inte hittar här i hemkommunen.
Matkostnaderna en stor utgift
Den största skillnaden som personer med celiaki ofta lägger märke till är att livsmedelsprodukterna är märkbart dyrare än det vanliga utbudet. Enligt en utredning som Celiakiförbundet låtit göra så kan de årliga livsmedelskostnaderna vara drygt 700 euro mer på grund av specialkosten.
– Visst har jag lagt märke till att matpriserna är högre. Men det är inget jag tänker på desto mer för det är inte så mycket vi kan göra åt det eftersom Ada behöver äta glutenfritt, säger Minna Rehn. Som tur är får vi ett stöd från FPA tills Ada fyller sexton år för att täcka en del av de extra kostnader som vår familj är tvungen att betala för specialkosten.
Barn under 16 år som insjuknat i celiaki kan ansöka om ett handikappbidrag som är 102,85 euro/månad. Fram till 2015 fick alla med en celiakidiagnos en livsmedelsersättning på 23,60 euro/månad.
Nu hoppas Celiakiförbundet att bidraget ska införas igen, åtminstone för unga fram tills att de fyller 18 år och mindre bemedlade eftersom regeringen Orpo har gjort en skrivelse om det i det nya regeringsprogrammet.
– Det kunde nog vara bra eftersom sjukdomen påverkar hela livet och som det nu är så tar stödet slut då Ada fyller 16, säger Minna Rehn.
Hos familjen Rehn beror det litet på vad det bjuds på för mat ifall hela familjen äter glutenfritt eller inte.
– Är det makaronilåda eller lasagne så är det lättare att vi alla äter samma mat men om det är såser eller dylikt så brukar jag koka upp egen pasta åt Ada och resten av familjen kan äta pasta på traditionell spannmål, säger Minna Rehn.
En omställning som trots allt har gått bra
Nu ett drygt år efter diagnosen så är Minna Rehn kanske rentav litet överraskad hur bra allting har förlöpt trots allt.
– Då vi fick diagnosen var det förstås en liten chock eftersom det betyder en livslång förändring. Men eftersom hälsovården och skolan har varit väldigt samarbetsvilliga och tagit väldigt bra hand om oss så har det underlättat vår vardag.
Rehn är dessutom glad att se hur bra Ada har tagit förändringarna eftersom det inte alltid är så roligt.
– Ada är väldigt intresserad av vad hon kan och inte kan äta och söker upp information om vad som passar henne eller inte. Hon har vant sig överraskande bra med den nya vardagen, säger Minna Rehn. Hon har varit väldigt bussig.
Om jag tolkar dig rätt så verkar det inte ha uppstått något negativt på grund av diagnosen?
– Jag anser nog att det inte har alls har påverkat oss negativt som familj trots att vi har lagt om våra egna rutiner, säger Rehn. Det enda jag nu på rak arm kan säga att vi saknar är mannagryn eftersom mannagrynsgröt är något vi ofta kokade tidigare men de finns inte som glutenfritt tyvärr.
