Kolumn: 86 gedigna minuter försvann i den kolsvarta kvällen – Finlands insats visade exakt var landslaget befinner sig
Vrid svetten ur tröjorna, repa mod till oktober. Finland hade inget att skämmas för mot Danmark, men satte fingret på begränsningarna.
Rätt ovanlig känsla inför en landskamp mot klassmotstånd: Här har Finland faktiskt en högst rimlig chans till poäng.
Belgien, Italien och Frankrike sorteras in bland landslag som Markku Kanervas Finland aldrig har varit nära att ha närkontakt med över nittio minuter. Då det gäller stormatcherna är EM-premiären mot Danmark undantaget som bekräftar regeln.
Två somrar senare var det sol i ansiktet, höstvärme i luften, rött, blått och vitt i hela Helsingfors.
Då kvällen var på väg att bli kolsvart slocknade Finlands hopp om poäng abrupt. Pierre-Emile Højbjerg siktade in 1–0 mot ett tröttkört motstånd – och den sena kallduschen satte ett pulserande finger på exakt var vårt landslag befinner sig på Europastegen.
Finländarna föll som käglor efter slutsignalen, Markku Kanerva försökte repa mod i en stukad spelargrupp och egentligen hade landslaget ingenting att skämmas för.
Finland skickade fram en provkarta för hur landslagets nyktra plan för att gå bröst mot bröst mot ett stjärnpyntat motståndarlag ser ut. Danmark är inte Frankrike, men Danmark badar – på andra sidan ett värdelöst VM – fortfarande i ett överflöd av fotbollselit.
Fått med modersmjölken
Det kommer inte som någon större överraskning, men det här har detta Finland fått med modersmjölken.
Stå rätt, spring tills lungorna spricker, skyffla undan allt, lita på varandra in i döden, vrålimponeras av Robert Ivanovs totala förvandling till en robust hand att hålla i.
Om man vill vara negativ kan man kalla det destruktivt. Om man vill vara Markku Kanerva-realistisk är det ett av få alternativ.
Finland har lärt sig att vinna kniviga bortamatcher i Astana och Belfast av egen kraft, charma med att spänna spelet över hela gräsmattan i ett hemmamöte med jämnvärdiga motståndare.
Men då svårighetsgraden vrids upp till tio är Finland nere på nio i sitt eget spel. Det var väntat att bollinnehavet skulle rasa mot Danmark, alla förstod att det snabba omställningsspelet är Finlands vettiga väg att hitta ett mål.
Det blev halvfarligt ett par gånger, men det blev inte ett enda avslut på mål och sista tjugo föll Finlands linjer i famnen på Lukas Hradecky och därifrån blir man automatiskt baklåst.
Danmark fortsatte att småspela, letade rätt läge, sökte fötter, trippade och tråcklade. Till slut landade bollen hos en mittfältare med Tottenham som klubbadress och då stack 86 gedigna minuter upp i Helsingforskvällen.
Sällsynt stor poäng försvann
Kasper Schmeichel vrålade rakt ut då slutsignalen gick, Danmark leder kvalgruppen, en stor, röd klack dansade då Rasmus Højlund blev tillfällig capo och kickstartade Danmarks roliga resa hem.
För en röd minoritet var det en alldeles utsökt fotbollskväll på stadions läktare, kritiserade Kasper Hjulmand såg ut att ha vunnit på lotto och i en kvalgrupp som färdas längs krokiga bergvägar är Finlands läge egentligen oförändrat.
Läkaren hade ordinerat en poäng mot antingen Danmark nu eller Slovenien i oktober. Den kom inte direkt, en sällsynt stor poäng rann onekligen genom Finlands händer och nu kommer ödesmatchen i Ljubljana i mitten av oktober.
Enkel EM-förutsättning: Finland måste undvika förlust i Slovenien.
Med det här lojala, laglydiga försvarsspelet är det fortfarande högst realistiskt.