Brandkåren, staden, ägarna, grannarna – listan på de som vill se en förändring vid tvålfabriken i Vasa är lång

Läget vid den gamla tvålfabriken på Brändö har varit oförändrat i många år. Både Vasa stads planläggningsarkitekt Oliver Schulte-Tigges och tvålfabrikens ägare Kim Kurenmaa vill att nuvarande status quo skulle brytas.

Att det brinner på Brändö är ganska vanligt nuförtiden, åtminstone vid och i den gamla tvålfabriken som ligger nära stranden vid Brändö sund. I lördags var det dags igen för stadens brandkår att rycka ut för att släcka en brand inne i byggnaden.

Det är redan andra gången för i år. Senast brann det i april. Bränderna misstänks vara anlagda av folk som rör sig på området och inne i byggnaderna som är förfallna och ligger i ruiner.

Det här bekymrar inte bara brandkåren, som efter lördagens brand varnade för att någon kan bli allvarlig skadad nästa gång det brinner i tvålfabriken.

– Nu måste någon ta ansvar för byggnaden, röt jourhavande brandmästare Ville Isomöttönen till.

I och för sig finns det många potentiella ”någon” som kunde ta ansvar och har försökt ta ansvar för den beklagliga situationen som har uppstått på Brändö. Men sedan snart tio år tillbaka är situationen låst och det här beror i grund och botten på planläggningsändringen som Vasa stad har försökt få genom sedan 2014.

Och i väntan på att den här planläggningsändringen för området vinner laga kraft har området fallit i en törnrosasömn, en mycket orolig sådan.

Men vi kan ta det från början.

Från fabriker till bostäder

Ägarna av den gamla tvålfabriken – och det angränsande gamla Rahkola-fabriksområdet – meddelade staden att de ville bygga bostäder på området, dels i de gamla fabriksbyggnaderna och dels nybyggen. Men för det skulle det krävas en ändring av stadsplanen.

Staden gick med på de här planerna och satte igång en ny planläggning av området. Redan under planläggningen 2017 hänvisade NTM-centralen till Påttska reningsverket som ligger i den omedelbara närheten och att det kan uppstå problem med lukten utomhus.

Därför gjorde staden noggranna undersökningar innan de framlade den nya stadsplanen. Det här skedde 2018. Mot den här planläggningen lämnades det in besvär med hänvisning till att luktproblematiken inte var utredd ordentligt.

2019 höll Förvaltningsdomstolen med om saken och ogiltigförklarade planläggningen. Vasa stad överklagade domstolens beslut men i slutet av år 2020 beslöt också Högsta förvaltningsdomstolen att planläggningen måste göras om.

Sedan dess har det varit rätt så tyst om den nya planläggningen fram tills i år och det finns många Vasabor som undrar vad som egentligen ska hända med området framöver.

Den nya planläggningen

Vi träffade Vasa stads ansvariga planläggningsarkitekt Oliver Schulte-Tigges vid tvålfabriken för att få en uppdatering av tidslinjen.

– Först började vi reda ut vad man kan göra, förklarar Schulte-Tigges. Vi undersökte luktproblematiken många gånger, minst tre gånger, men det var klart att det inte var tillräckligt. Vi började en diskussion med NTM-centralen och specialisten där och det tog några månader att komma fram vilken metod som ska användas.

– Sedan började vi arbetet som tog minst ett år. Vi fortsätter med det också nu. Men den ettåriga observationen skulle räcka för detaljplanen. Vi hade ett lite bättre resultat än förra gången, vi hade lite mera information och mera detaljerad sådan.

Medan allt det här arbetet pågick jobbade man också med processerna vid Påttska reningsverket för att minska på luktolägenheterna därifrån.

– I april i år började vi officiellt med den nya planläggningen med det så kallade programmet för deltagande och bedömning som vi lade fram. Det här granskades av NTM-centralen som tyckte att det är fortfarande problematiskt att bygga bostadshus på tvålfabrikens tomt.

Högsta förvaltningsdomstolen förkastade planen eftersom luktproblematiken krävde tilläggsundersökningar. Nu är det ganska bra undersökt, tycker Schulte-Tigges.

– Nu ser det i undersökningen ut som om det är lite problematiskt att bygga bostadshus här. Det finns alltså frågetecken när man kan bygga eller inte. Men samtidigt har vi fått information om processerna på Påttska reningsverket som kan utvecklas snabbt och effektivt.

I och med det ska lukten minska ganska radikalt.

– Nu är frågan hur vi ska fortsätta. Väntar vi tills ändringarna har gjorts och går sedan vidare med planen eller fortsätter vi planeringen medan Påttska reningsverket ändrar på sina processer?

Ingen lag om luktföroreningar

Medan intervjun med Oliver Schulte-Tigges pågår jobbar ägaren Kim Kurenmaa med att bomma för dörren som förövarna tog sig genom. Han har funderat mycket på luktproblematiken och fattar inte hur det kan vara ett problem i och med att det finns bostadshus som ligger mycket närmare reningsverket än den gamla tvålfabriken.

– Problemet är att det handlar om nybyggnation. Det är pudelns kärna, förklarar han uppgivet. Då är lukten plötsligt väldigt besvärande, i alla fall för tjänstemän i de inblandade instanserna. För det finns ju ingen lag som säger hur mycket det får lukta. Nu till exempel luktar det ju ingenting.

Det är bara att instämma. Medan samtalen känner man ingen lukt alls från reningsverket.

– Det är en bråkdel av en procent på tiden som det på riktigt luktar någonting. Och då luktar det inte mera än en våt park på våren.

Kim Kurenmaa vill ingenting hellre än att planläggningen skulle gå framåt så att fabriken får rivas. Han höjer också ett varningens finger.

– Förr eller senare, är jag rädd för, kommer det att hända någonting allvarligt här. Jag hoppas att folk tar sitt förnuft till fånga och tänker på hur bra det här kommer att bli. Jag hoppas på en godkänd planläggning till slutet av 2024.

Den som väntar får se.