Dyr junioridrott svår nöt att knäcka: ”Också mindre bemedlade barn ska kunna bli toppidrottare”
Deltagaravgifterna fortsätter att stiga inom idrottsföreningarna. Många föreningar erbjuder ekonomiskt stöd till de familjer som har svag ekonomi.
Intresset för fotboll är större än någonsin i Finland just nu, aldrig förr har så många knattar spelat fotboll som nu.
Men att idrotta är överraskande dyrt. För tio år sedan fick man upp ögonen för att junioridrotten hade blivit jättedyr jämfört med tidigare och den här utvecklingen har bara fortsatt, bland annat på grund av den kraftiga inflationen som vi har haft i flera år nu. En tonåring som är en begåvad fotbollsspelare får betala kring 5000 euro per år för att spela fotboll, är man en begåvad ishockeyspelare kan det kosta närmare 10 000 euro.
5000 euro per år för att spela ishockey – är junioridrott bara för de rika familjerna?
I tisdagens debatt i Slaget efter tolv diskuterades vem som egentligen har råd att idrotta. I debatten deltog Teijo Ristola, som är ordförande för FC Inters stödförening, Outi Järvelä från Bollförbundet, Idrotts- och ungdomsminister Sandra Bergqvist från Svenska folkpartiet och Lena Hindström-Pesu som är verksamhetsledare för Åbo IFK.
Hindström-Pesu bekräftar att det finns ett tydligt tryck att höja föreningens avgifter och det beror till stor del på att junioridrotten har blivit allt mer professionell.
– Vi vet inte varifrån trycket riktigt kommer. Är det föräldrarna eller någon annan som vill att föreningarna ska satsa väldigt mycket? Det finns ett krav på att det ska finnas professionalitet i verksamheten, konstaterar Hindström-Pesu.
Också Hufvudstadsbladet har rapporterat om att många handbollsföreningar i Helsingfors nu höjer sina priser. Iltasanomat har publicerat en stor kartläggning som visar hur dyr junioridrotten är idag.
Proffsighet är dyrt
Professionalitet kostar. Hindström-Pesu säger att det intensiva träningsschemat också gör att det blir allt svårare att få föräldrar att ställa upp med talkokrafter. Det medför att föreningarna istället är tvungna att anställa funktionärer och professionella tränare. Ett intensivt träningsschema kräver också fler timmar i träningsutrymmen som kostar.
Till exempel bollförbundet rekommenderar att barn i åldern 7-11 år ska träna fotboll 2-3 gånger per vecka och spela matcher vartannat veckoslut. För 12-åriga barn är rekommendationen 3-4 träningar per vecka och matcher varje helg, men med betoning på att det också måste finnas lediga helger nu och då. Träningarna ska gärna vara 2 timmar per gång.
Varför vill Bollförbundet att träningsschemat ska vara så intensivt Outi Järvelä?
– Antalet träningar har inte ökat så mycket att det skulle förklara hela kostnadsökningen, det är vår uppfattning vid Bollförbundet, säger Järvelä. Hon konstaterar också att alla barn inte behöver delta i varje träning, speciellt inte om man har träningar i flera grenar.
Hon påminner också om att det är jätteviktigt att föreningarna tar hand om de frivilliga krafter som är viliga att jobba gratis för föreningen.
– Ingen borde lämnas ensam med sin uppgift.
Järvelä vill också lyfta fram det positiva i att så många barn vill idrotta. Faktum är att det idag finns över 900 fotbollsföreningar med 150 000 spelare konstaterar Järvelä.
– Det ser jättejättebra ut att antalet spelare ökar, säger Järvelä.
”Lite huvudvärk får man nog då kostnaderna höjs”
Teijo Ristola från FC Inters stödförening frågar sig hur mycket proffsighet barnen orkar med.
– Nu är man lite fundersam kring utvecklingen. Lite huvudvärk har man nog av att kostnaderna höjs. Det ska vara finare bussar, bättre mellanmål, kläder och så vidare. Och talkoarbete finns det mindre och mindre av, funderar Ristola.
För tio år sedan fick man i Finland upp ögonen för att junioridrotten hade blivit rejält mycket dyrare än tidigare. Idag har många klubbar stödföreningar som kan bevilja understöd till mindre bemedlade familjer. Till exempel klubbar som TuTo och HIFK beviljar stöd till juniorer som inte har råd med de höga avgifterna.
FC Inter betalar cirka 30 000 euro per år genom att efterskänka deltagaravgifterna för cirka 30 juniorer. Hälften av summan kommer från privata stiftelser och en stor del doneras av familjen Håkans som äger FC Inter.
Också Åbo IFK har ett stödsystem för att hjälpa mindre bemedlade familjer. Cirka 35 familjer per år får hjälp tack vare pengar som föreningen har fått från olika privata stiftelser.
– Det är sist och slutligen ganska enkelt att se vem som verkligen behöver stödet, säger Ristola.
Han konstaterar att de familjer som beviljas olika former av stöd från samhället och till exempel Folkpensionsanstalten också är berättigade till stöd från FC Inters stödförening. Det kan till exempel handla om familjer som är berättigade till utkomststöd eller bostadsbidrag.
Finlandsmodellen ska utgöra motvikt till dyra hobbyer
Idrotts- och ungdomsminister Sandra Bergqvist betonar att den så kallade Finlandsmodellen skapades just för att få till stånd en motvikt till den dyra junioridrotten. Finlandsmodellen erbjuder gratis motion för barn efter skoldagen.
Sandra Bergqvist – regeringen planerar att skärpa kraven för utkomststöd och bostadsbidrag. Vi hör här att till exempel FC Inter beviljar understöd åt just dessa familjer som är i behov av till exempel bostadsbidrag. Hur går det ihop med att idrotten ska vara tillgänglig för alla?
– Idrotten är till för alla. Det är klart att vi samtidigt har ett jättebesvärligt ekonomiskt läge. Vår tanke i regeringen är att alla som bara har en möjlighet ska delta i arbetslivet.
Bergqvist förklarar att 140 000 finländare har hamnat i en bidragsfälla där det inte lönar sig att ta emot ett arbete. Att arbeta är nyckeln till välmående och att man också får mer pengar att röra sig med.
– Vi måste vara ärliga med att statens pengar inte räcker till allt. Vi behöver mer samarbete med tredje sektorn och med företag så att de allra minst bemedlade barnen också har möjlighet att bli toppidrottare, säger Bergqvist.