Hoppa till huvudinnehåll

Politik

Undersökning: Taktiska röster gav alla tiders Marineffekt medan Orpo sänkte sitt parti

Uppdaterad 13.09.2023 10:51.
Sanna Marin och Petteri Orpo.
Bildtext I vårens riksdagsval var Sanna Marin (SDP) en stjärna som lyste starkare än resten av sitt parti, medan Petteri Orpo (Saml) snarare var till last för sitt parti.
Bild: Silja Viitala / Yle

Riksdagsvalet i april blev ett taktiskt val. Kolla vilka partiledare som var populärare än sitt parti och vilka som drog ner röstetalet.

Vi listar de största förändringarna i finländarnas väljarbeteende under riksdagsvalet 2023 baserat på Finlands valforskningskonsortiums färska undersökning.

Materialet är insamlat strax efter riksdagsvalet medan regeringsförhandlingarna ännu pågick. Undersökningen gjordes som pappers- och webbenkät och besvarades av drygt 8 600 respondenter.

1. Marineffekten

Under sin tid som statsminister fick Sanna Marin (SDP) ett unikt genomslag både i Finland och internationellt. I riksdagsvalet var hon den överlägset mest populära partiledaren. Hon fungerar alltså som ett ”flöte” som på ett avgörande sätt drar upp partiets resultat i valet.

För statsminister Petteri Orpo (Saml) gick det tvärtom. Orpo är mindre populär än sitt parti och endast sju procent av dem som röstade på Samlingspartiet gjorde det för att de ville se Orpo som statsminister.

I vårens riksdagsval är mönstret tydligt: partierna är populärare än sina ledare, vilket visar på starkare ideologisk uppdelning bland väljarna.

Hela 50 procent av SDP:s väljare anger att ”partiets ledare var lämplig som statsminister” var ett avgörande skäl för deras val att rösta på SDP.

Mer populära än sitt parti: Sanna Marin (SDP), Li Andersson (VF) och Sari Essayah (KD), Riikka Purra (Sannf).

Mindre populära än sitt parti: Maria Ohisalo (Gröna), Annika Saarikko (C), Harry Harkimo (RN), Petteri Orpo (Saml) och Anna-Maja Henriksson (SFP).

2. Taktisk röstning

Inför valet i april sa SDP, De Gröna och Vänsterförbundet tvärt nej till ett samarbete med Sannfinländarna. Därför blev kampen om första plats hårdare än vanligt och frågan om taktiskt röstande mellan ”vänster- och högerblocket” var på allas läppar.

Taktikröstning betyder att en väljare röstar på ett annat parti än det hen gillar mest för att driva ett kortsiktigt mål, till exempel att påverka regeringsbildningen.

Effekten syns tydligt: SDP roffade åt sig röster från De Grönas och Vänsterförbundets anhängare. Det här var inte bara för att hindra en högerseger, utan också för att de vänsterlutande väljarna gillar SDP.

Vem vann röster av vem?

Socialdemokraterna lockade en fjärdedel av De Grönas väljare från föregående val och nästan en femtedel av Vänsterförbundets väljare.

De Gröna förlorade ett stort antal röster – inte bara till Socialdemokraterna, utan också till Samlingspartiet och Vänsterförbundet.

Samlingspartiet lyckades behålla sitt stöd och locka väljare från flera andra partier. Detsamma gäller för Sannfinländarna.

Centern lyckades inte återhämta sig från valförlusten 2019 och förlorade väljare främst till Sannfinländarna, men också Samlingspartiet.

3. Väljarna flyr mitten och går högerut

Väljarkåren har överlag rört sig högerut och allt färre väljare placerar sig i mitten av den politiska skalan. Förskjutningen är störst inom Sannfinländarna, av vilka bara en liten del längre placerar sig till vänster eller mitten ideologiskt sett.

De som röstade på de nuvarande regeringspartierna är tydliga anhängare av högervärderingar.

Ekonomiskt sett placerar sig Samlingspartiets väljare längst högerut, därefter kommer Sannfinländarna, Kristdemokraterna och sist SFP. Oppositionspartiet Centerns väljare är mera höger än SFP:s.

På skalan från liberal till konservativ räknas alla regeringspartier förutom SFP som konservativa. Kristdemokraterna är mest konservativa, följt av Sannfinländarna, Samlingspartiet och SFP. Återigen är Centern mer konservativt än SFP.

4. Presidenten allt mer populär

I Finland är väljarnas förtroende traditionellt sett störst för republikens president och under de senaste fyra åren har förtroendet ökat ytterligare. Samma uppsving syns i förtroendet för riksdagen och regeringen.

Vårt politiska system uppfattas överlag som ganska demokratiskt. Samlingspartiets anhängare ger det högsta betyget åt olika demokratiska institutioner, medan Sannfinländarna ger det lägsta.

Sannfinländarnas anhängare skiljer sig från alla andra riksdagspartier i sitt låga förtroende för demokratiska institutioner. Partiet har det lägsta förtroendet för media, rättsväsendet, regeringen och riksdagen.

Drygt hälften av Sannfinländarnas anhängare skulle godkänna en ”stark ledare”, det vill säga en ledare som är redo att bryta regler för att driva igenom saker.

En kritisk hållning har också vuxit fram bland Vänsterförbundets och småpartiernas väljare, samt dem som låtit bli att rösta.

Undersökningen gjordes av Finlands nationella valundersökningar (FNES) som finansieras av Justitieministeriet. Valforskningskonsoritet har genomfört undersökningar vid sex riksdagsval (2003–2023). Huvudrapporten från 2023 års val publiceras under 2024.