Årets Vasa Sport skapades på Filip Riskas fritid – fick oväntat stor roll då laget skulle byggas, försvarar antalet utlänningar: ”Vi är inte intressanta”

Vasa Sport stod utan sportchef under de kritiska månaderna då kommande säsongs lag ska byggas. Då fick Filip Riska rycka in vid sidan om sitt heltidsjobb. Hur gick det till?

Vasa Sport har inlett sin tionde raka säsong i FM-ligan. Bortsett från ett par korta slutspelsvisiter har tillvaron hittills bestått av tomgången i den stängda seriens bottenträsk.

Den österbottniska hockeystoltheten står inte högt i kurs hos hockeyfolket.

Förra säsongen blev man utskällda av Hockeyfinland efter att ha skeppat i väg alla spelare som andra lag ville ha. Den egna juniorverksamheten har i princip inte producerat någonting för ligalaget på länge.

Och veterantränaren Risto Dufvas – som står inför sin femte säsong i Sport – spelfilosofi ger inte några pluspoäng hos den moderna hockeyns vänner.

Summa summarum: Vasalagets rykte är inte något som tilltalar finländska spelare.

– Så är det nog. Vi har inte haft så mycket framgång i ligan, vi kan inte konkurrera med lönerna och är inte så intressanta rent geografiskt – vad har vi då att konkurrera med egentligen? frågar sig Filip Riska.

Bytte sportchef – behövde vikarie

Just Riska är en nyckelperson då det handlar om Vasa Sport anno 2023/24. 38-åringen lade av våren 2022 och anslöt till klubbens styrelse i fjol.

I vintras stod Sport utan sportchef då Markus Jämsä gjort sitt efter många år på posten.

– Vi var ute efter att förnya den sportsliga delen av klubbledningen. Det här skedde i ett rätt kritiskt tillfälle, då vi behövde en person som skulle bygga den här säsongens lag, berättar Riska för Yle Sporten.

– Då vi inte omedelbart hittade den rätta personen var det ju någon som skulle dra lagbygget och då föll lotten på mig.

Plötsligt regisserade den tidigare grovjobbaren formandet av ett ligalag vid sidan om sitt civila heltidsjobb.

Ett så kallat fritidsprojekt?

– Det blev till ett sådant. Det är väldigt många sena kväller, nätter och morgnar som gått till det här. Men det var värt det, det har varit lärorikt och intressant.

Under våren kom nye sportchefen Herkko Koski in i bilden.

– Det kändes skönt att gå över bara till vanligt jobb. Men visst är jag med på nåt hörn ännu.

– Sist och slutligen är hockeyvärlden rätt liten. Det var mest kontakt med agenter, scouter och spelare. Och under åren som spelare har man lärt känna en hel del folk, så det var många bekanta ansikten man hade att göra med, resonerar Riska.

Svenska stjärnor

Sport har hittat sin egen nisch i svenska spelare. I år är de hela nio till antalet, med bland annat stjärntrion Simon Hjalmarsson, Axel Holmström och Jens Lööke i anfallet.

– För de svenska spelarna kan vi erbjuda tvåspråkigheten nära hemlandet, så att familjerna trivs. Spelarna kanske inte fått den roll de önskat i SHL och vi kan i stället hjälpa dem att ta nästa steg.

– Tanken var att hitta spelare som har sitt bäst före-datum i framtiden. De som kommer till oss ska vara såna som blivit bättre hockeyspelare då de lämnar oss – och då ska de till en större liga eller en större klubb, slår Riska fast.

Och det var också andra spännande namn som han hade hjälp av. Vasasönerna Mikko Manner och Oskar Osala figurerade i olika sammanhang då blickarna vänts mot en ny säsong.

– Jag är väldigt tacksam gentemot båda två som kom in som aktieägare i föreningen och hjälpt oss otroligt mycket. De har inte bara kommit in med kapital, utan också med sin knowhow, erfarenhet av branschen och sina kontaktnät.

Manner jobbar frivilligt

Duon finns kvar som bollplank. Och Manner, som inte haft hand om något klubblag sedan misslyckandet med Brynäs i fjol, är för tillfället en regelbundet förekommande syn i Vasahallen.

– Han är med i juniororganisationen på frivillig basis och drar träningar för barn och ungdomar, samt gör annat för föreningen helt gratis, tackar Riska.

Som nytillkommen styrelsemedlem har Riska inte bara hunnit rycka in som vikarierande sportchef. I Vasa är man också i gång med en större renovering av framtidsvisionerna.

– Vi försöker bygga en bättre grund för lokala, österbottniska killars väg till ligahockeyn. Vi har inte många egna produkter och det här är ett långsiktigt arbete. Och det är egentligen grunden för varför jag vill vara med.

– Samarbetet med juniorföreningen måste bli bättre. Klyftan till dem ska bli mindre. Det behövs för att vi ska vara på en hälsosammare grund, så att vi ska kunna producera egna toppspelare och att ha ett socialt ansvar för barn och ungdomar i trakten.