Dickens långa lista med spelartapp tvingar till omstart – färske tränaren ser likhet med Ellen Voutilainen i ett par av de stora talangerna

Tränaren klev åt sidan sent, nyckelspelare har försvunnit. Dicken är en gåta inför handbollshösten, men Petri Väyrynen ser ovanlig potential i några av de allra yngsta i säsongens lag.

Det var bara fyra veckor till premiären i handbollens FM-serie då ett högst överraskande besked kom från Britas. Det senaste årtiondets dominant Dicken meddelade att det blir ett tränarbyte.

Thomas Lindström valde att avbryta uppdraget som tränare för damlaget med omedelbar verkan.

– Dicken tog kontakt och då får en hjälpande hand i nöden rycka ut, säger Petri Väyrynen och skrattar.

Det kryllar inte av kvalificerade namn för att leda ett lag på den högsta nivån, men Väyrynen har meriterna från exempelvis HIFK:s damlag. Han tränade HIFK:s damer 2020–2021 och jobbade med Dickens B-pojkar i fjol.

– Det här är inte första gången som jag kliver in tätt inpå seriestarten. Då Kaj Kekki lämnade HC West ett par veckor före premiären 2007 så kom ett liknande samtal.

Kan någon ansluta senare?

Väyrynen sätter sig inte vid ett dukat bord. Snarare står säsongens Dicken framför en oviss vinter – åtminstone om man tittar på läget utifrån.

Det har varit stor spelartrafik och framför allt har spelare lämnat laget efter finalförlusten i våras. Namn som Linnea Aula, Anna Westerlund, Ellen Norrgrann, Ida Lökström, Linn Wentzel, Daniela Hudd och Nina Ottelin finns på utsidan.

Väyrynen nämner att det kan finnas namn på den listan som kan vara aktuella under säsongen.

– Jag hoppas att det skulle lösa sig med någon. Alla har inte sagt definitivt nej, men största delen är spelare som vi inte får tillbaka.

Dickens trupp är väldigt ung. Drumsölaget ville inte plocka spelare från KyIF i våras, och efter alla tapp från fjolårets lag har Dicken tretton av sjutton spelare som är födda 2003 eller senare.

– Det är givet att det blir en stor utmaning. Vi ska våga spela vårt spel, men se till att belastningen på dem inte blir för stor eller att vi inte sätter för stort tryck på dem. Vissa av dem har många år kvar på sin utvecklingskurva innan de kan vara färdiga spelare.

Ser stor potential i flera unga

De första veckorna har gått åt till att stifta bekantskap med spelarna, Väyrynen räknar med att det kan ta lite tid, men han påstår att potentialen i flera av de unga är tydlig.

– Vi har några äldre från tidigare stommen, men de unga spelarnas nivå kom som en överraskning. Det känns som att skillnaden inte är så stor. Det här verkar vara riktigt bra årskullar.

Han ringar in Emilia Siggberg (född 2007) och Jill Sjöstrand (född 2006) som två spelare med potential.

– Jag har tränat flickor i åratal i HIFK och här finns två–fyra spelare med talang som jag inte har sett ofta. De påminner en del om hur Ellen Voutilainen såg ut som spelare i juniorålder.

Voutilainen spelar sedan många år tillbaka i Sverige och är rankad som en av Finlands bästa spelare.

Siggberg och Sjöstrand är också uppsatta som niometersspelare. Enligt Väyrynen ska de och resten av Dickens spelare ha fart i spelet.

– Vi vill ha ett väldigt aktivt försvarsspel, och sen ska vi löpa mycket – med en smal trupp. Vi får se hur den kombinationen fungerar. Det är inte helt idealiskt. Vi kan få lov att justera rytmen under matcherna.

Dicken har vunnit sex av de åtta senaste FM-gulden och spelat i de nio senaste finalerna. I våras blev det förlust med 1–3 i matcher mot GrIFK.

– Hungern är stor, men vi får se hur spelet börjar rulla. Målet är enkelt: vinna varje match. Då är också matematiken enkel för vad som händer.

FM-serien i handboll startar på lördag med två matcher: Cocks–HIFK klockan 13.30 och BK-46–GrIFK klockan 18.15. Dicken startar mot SIF på onsdag nästa vecka.

Här är lagen i FM-serien

BK-46: Karis återvände till damernas FM-serie i fjol och var rätt nära en semifinalplats direkt. Nu är målet att sluta topp fyra i grundserien. Har förstärkt med några spelare från fjolårets KyIF, men tappat viktiga målvakten Melanie Udd som har flyttat till Tyskland.

Cocks: Antalet lag fortsätter att stampa på sex, men Cocks ser åtminstone till att siffran inte sjunker. Då KyIF valde att stå över så kliver Riihimäki in på ligakartan för första gången på över 40 år. Betydligt färre utländska spelare än i herrlaget, men en ungrare och en montenegrin har anslutit – två spelare som är oskrivna kort. Tränaren Markku Tuomi medger att lagets nivå är ett frågetecken.

Dicken: Det har blåst runt det senaste decenniets damdominant – dels på grund av många kännbara spelartapp, dels på grund av det sena tränarbytet. En månad före premiären valde Thomas Lindström att kliva av och Petri Väyrynen hoppade på det rullande tåget. Väyrynen jobbar med en ung trupp: 13 av 17 spelare är 20 år eller yngre.

HIFK: Var seriens tredje bästa lag för andra året i rad och nu är frågan om HIFK återvänder till finalspel. Tränaren Rostislav Grinisjin tycker att han har ett rörligt lag att ställa ut på golvet. Här finns dessutom en hel del rutin – en stor bristvara i FM-serien. Däremot frågetecken på målvaktssidan med skada, värnplikt och en flytt till Sverige (Ida Keihäs).

GrIFK: Tog FM-guld efter en paus på 14 år och Patrik Johanson har en relativt orörd trupp att fortsätta med. Även här är det mycket ungt, men GrIFK har seriens farligaste spelare Johanna Hilli och har plockat Emilia Karell från KyIF. Pekas ut som största favoriten.

SIF: Förra säsongens fyra får kämpa om de vill förbättra sin placering. Sjundeålaget har åtminstone fått en välkommen förstärkning då Madeleine Lindholm är tillbaka till höger på nio meter efter en säsong på Island.