Mikael Källman kallar förra vårens GrIFK-brons för skitmedalj: ”Sjutton, vi blev trea i fjol – det är inga långa avstånd och vi vill till final”
Mikael Källmans uttalade mål i Grankulla har varit att ta GrIFK närmare BK-46 och Cocks. Blir finaldrömmen sann den här säsongen? I så fall måste man ersätta en massa offensiv spets.
Ungefär 300 fullträffar.
Det är målmängden som Grankulla IFK behöver ersätta från i fjol då handbollsligan startar. Unge yttern Fredrik von Troil har gått till Stralsunder HV i den tyska tredjeligan och spelmotorerna Peik Sjöblom och Anthony Hellakoski har lagt skorna på hyllan.
– Hellakoski och Sjöblom drev vårt spel tillsammans med Miro Koljonen. Det är stora avbräck. Vi har tvingats till förändringar på väldigt viktiga positioner och det kommer att ta sin lilla tid, säger tränaren Mikael Källman.
Hellakoski skadade sitt knä i den tredje semifinalen mot BK-46 och det satte punkt för hans handbollskarriär. Sjöblom har tappat drivet för att fortsätta.
– Peik är en ljuvlig kille, en utmärkt tvåvägsspelare och vi skulle ha stor nytta av honom. Han fick dra ett enormt lass i fjol med alla skador och jag förstår verkligen hans trötthet, men jag hoppas av hela mitt hjärta att han hittar motivationen för att spela.
I stället räknar Källman med att Carl Weurlander, som snart är tillbaka från sin korsbandsskada, och Richard Sundberg – borta med skada under stora delar av 2022–2023 på grund av feldiagnos av läkare – kan bära ansvar framåt.
– Dessutom har vi tagit in Filip Churlevski från SIF. Det blir några gamla godingar tillbaka i spel och nytt blod från Sjundeå. Vi har lappat hålen bra.
Tre raka semifinaler
Då handbollslegendaren Mikael Källman tog över GrIFK i början av 2020 var Grankullalaget långt från toppen. Han pratade direkt om att så snabbt som möjligt utmana Cocks, BK-46 och Dicken.
Det har blivit semifinal under de tre senaste åren, med bronset i våras som största framgång så här långt.
– En skitmedalj, konstaterar Källman med ett leende och utvecklar:
– Bronset är inget man vill ha, man vill spela final. Det är tufft då BK-46 är starka och Cocks kan värva med helt andra resurser. Men sjutton, vi blev trea i fjol och ska bli bättre.
Hur har du upplevt de här tre säsongerna i GrIFK?
– Vi har gått framåt, men tyvärr har skadorna ställt till det. Sundberg har varit skadad mer eller mindre tre år och även andra har haft problem. I fjol utmanade vi ändå BK-46 och hade 1–1 i semifinalserien då Hellakoskis knä gick sönder.
”Eldar på deras favoritskap”
Källmans förra sejour i Grankulla var riktigt framgångsrik. Han ledde HC West till en rad finaler och två FM-guld.
Han upplever att nya finaler i Grankulla är fullt möjligt inom en nära framtid.
– Vi besegrade BK-46 och Cocks i fjol. Det är inga långa avstånd fram, knappt märkbara.
Trivs du med att ni kan lura i vassen bakom dem?
– Visst sjutton går man med i den leken och eldar på att BK-46 och Cocks är favoriter. Samtidigt ska jag inte sticka under stol med att vi också vill spela final. Vi vill helt enkelt vara där i gäddvassen och låta dem vara abborrarna.
GrIFK inleder ligaspelet borta mot ÅIFK på onsdag och spelar hemmapremiär mot BK-46 på lördag. Källmans förhoppning är att de sju ligaklubbarna kan bjuda på en jämnare säsong.
– HIFK satsar år efter år, men det är lite som med hockeyn: går det att träna laget? Inom citattecken underpresterar de trots ett rätt bra material. Dicken jobbar bra med sin nystart, BK-46 är på topp, Cocks satsar på sitt sätt och verkar, tack och lov, plocka in fler egna akademispelare.
– Och vi i Grankulla har haft lite motgångar, men jobbat riktigt bra med laget. Spelet har sett förvånansvärt bra och effektivt ut.