Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Handbollstränaren Rostislav Grinisjin fick ett avgörande samtal då Ryssland bombade hans mammas hemstad – HIFK-lotsen erbjöds en möjlighet att fly S:t Petersburg

Rostislav Grinishin utanför idrottshuset i Helsingfors.
Bildtext Rostislav Grinishin är huvudtränare för Helsingfors IFK:s dam- och herrlag i handboll.
Bild: Esa Fills / Yle

Rostislav Grinsjin flyttade från S:t Petersburg till Finland då Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina. Grinisjin, som är huvudtränare för Helsingfors IFK:s handbollslag, har inte träffat sin ukrainska mamma på tre år.

Det är februari 2022. Rostislav Grinisjin följer nyheterna med en klump i magen. Ryssland bombar hans hemstad Kolomija i västra Ukraina.

I stadens närhet finns en av Ukrainas militärbaser, men Grinisjins tankar riktas mot hans mamma, bröder och släktingar som bor i Kolomija.

Grubblandet avbryts då telefonen ringer. I andra ändan hör han Helsingfors IFK:s manager Ville Leppänen.

Leppänen hade också noterat det som sker i Ukraina och är oroad över sin vän. Han vill veta var Grinisjin befinner sig och hur han mår.

Grinisjin är chockerad. Han kan inte begripa vad som pågår. Hur är det möjligt att Ryssland bombar Ukraina där hans familj bor?

– Ville frågade om jag behöver hjälp. Sen föreslog han att jag skulle återvända till Helsingfors IFK.

Rostislav Grinisjin fungerade som huvudtränare för IFK:s damer och herrar från 2017 till 2020. Hans sejour avbröts av coronapandemin och då han kort senare fick ett lukrativt anbud från Ryssland flyttade han dit med sin familj.

Han jobbade som tränare för den ryska handbollsklubben Toljatti, men hans hem var i S:t Petersburg hos sin fru och dotter.

Håller kontakt genom videosamtal

Vi spolar fram till 2023. Familjen Grinisjin är tillbaka i Helsingfors och Västra Böle. Till och med i samma lägenhet som tidigare.

Rostislav gör en cappuccino i köket medan sexåriga dottern Victoria tittar på tv i vardagsrummet. Hon är krasslig och stannade hemma med sin pappa.

En stund senare dricker han sin cappuccino ur en röd HIFK-mugg som pryds av klubbens motto ”En gång IFK, alltid IFK” och hans smeknamn ”Rosti”.

HIFK-mugg
Bildtext HIFK:s damer har gett muggen som gåva till Grinisjin.
Bild: Esa Fills / Yle

Han har av allt att döma ett varmt förhållande till klubben. Han behövde inte fundera länge då Ville Leppänen gav honom en chans att återvända.

– Jag funderade på saken över en natt. Jag diskuterade med min fru och vi fattade beslutet nästa dag. Jag sätter stort värde på Villes gest.

En starkt bidragande orsak till beslutet att återvända till Finland var viljan att hjälpa släkten i Ukraina.

– Jag slog fast att det viktigaste är att jag har en möjlighet att träffa min familj och framför allt hjälpa dem. Nu kan jag göra det. Om jag bodde i Ryssland skulle det inte ha varit möjligt.

Då Ryssland attackerade Ukraina talade den ryska ledningen om att specialoperationen skulle vara över på några dagar. Grinisjin var från första början övertygad om att verkligheten skulle vara något helt annat.

– Jag känner mitt folk och jag visste att mina landsmän var redo att kämpa för och försvara Ukrainas självständighet. Det är fruktansvärt att människoliv gått till spillo. Men Ukraina har inte fallit och det är huvudsaken.

Han har inte träffat sin mamma på tre år. Senast familjen var samlad var i samband med pappans begravning. Men han håller kontakt med sin mor och sin syster som bor i Italien genom videosamtal flera gånger per vecka.

Rostislav Grinisjin hemma vid köksbordet.
Bildtext Rostislav Grinisjin bor med sin familj i Västra Böle i Helsingfors.
Bild: Esa Fills / Yle

Ryska passet begränsar

Rostislav Grinisjin föddes 1975 i dåvarande Sovjetunionen. Tack vare idrotten fick han en möjlighet till en annan framtid jämfört än sina jämnåriga Kolomija.

Handbollen förde honom till Ryssland där han spelade som proffs. Efter flera år i landet beviljades han ett ryskt pass. Till en början underlättade det livet men sen kriget startade har läget förändrats. Det är numera svårt för honom att röra sig i Europa.

– Jag hade tidigare ett sovjetiskt pass, men jag var tvungen att fixa ett nytt på 2000-talet. Jag hade bott i S:t Petersburg sen 1991 och stora delar av mitt liv var i Ryssland. Jag kunde inte veta att det skulle gå så här.

Nu har ha insett att livet är oförutsägbart. För närvarande fokuserar han och familjen på livet i Finland. Hela familjen har ett gemensamt mål.

– Vi vill lära oss finska. Och eventuellt ansöka om medborgarskap. Om det är möjligt. Vi får se.

Rostislav Grinisjins lag inleder sina säsonger på lördag i Riihimäki. Helsingfors IFK:s damer möter Cocks klockan 13.30 medan herrlaget möter Cocks klockan 16.00.

Artikeln är en bearbetad översättning av Yle Urheilus artikel: Venäjä pommitti Rostislav Grinishinin äidin asuinkaupunkia, kun hän sai Suomesta puhelinsoiton – tarjolla oli pakoreitti pois Pietarista

Diskussion om artikeln