Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Naturresursinstitutet: Skrämselskott bästa metoden för att jaga iväg vitkindade gäss

Valkoposkihanhia pellolla syömässä.
Bildtext En av de viktigaste flyttrutterna för vitklindade gäss som häckar i arktiska Barents hav går över östra Finland. Rutterna påverkas bland annat av det varmare klimatet och av det faktum att man i Ryssland får skjuta gässen. I Finland krävs tillstånd.
Bild: Tanja Heimonen / Pohjois-Karjalan ELY-keskus

Hur man bäst jagar bort vitkindade gäss från åkrar har länge varit ett omdiskuterat ämne. Skrämselskott och egna fält där fåglarna kan äta i fred lyfts fram som en lösning på problemet.

Vitkindade gäss stannar allt oftare i Finland under flyttningen, och det här får en allt större påverkan på jordbruket och skördarna. Gässen äter nästan all växtlighet som de kan hitta, vilket skapar kostnader i miljonklassen för bönderna.

Många bönder menar att det är dags för drastiska åtgärder för att råda bot på problemen gässen skapar – och snart kan de också få som de vill.

Regeringspartierna vill slopa jaktbegränsningarna för livskraftiga arter så som vitkindad gås, som istället ska omfattas av jaktlagen. Det här kan ändå ta lång tid att få igenom i praktiken, och under tiden fortsätter gässen att förstöra böndernas skördar.

Hur bäst jaga iväg gässen?

Naturresursinstitutet Luke har de två senaste åren drivit ett projekt där de har undersökt hur man kan minska på skadorna som gässen orsakar för jordbrukare i området Kides-Tohmajärvi i Norra Karelen.

Det handlar om fredade fält där fåglarna får äta fritt, med förhoppningen att de ska lämna annan jordbruksmark i fred.

Gässen måste alltså jagas bort från de fält där de inte ska vara och lockas till de fredade fälten. Här har man testat olika metoder för hur detta bäst kan göras. Överlag har man lagt märke till att aktiva metoder är mycket mer effektiva än passiva.

Betande vitkindade gäss, varav en har en skadad vinge som hänger ner.
Bildtext Naturresursinstitutet har bland annat lagt märke till att det är bättre om de fredade fälten är stora och få istället för små och många. Det här beror på att det oftast handlar om tusentals – ibland tiotusentals – gäss som samlas på samma plats för att äta.
Bild: Christa Granroth

Högljudda skrämselskott fungerar

Till aktiva metoder hör bland annat högljudda lösa skott, att en människa eller hund jagar bort dem och användning av laserljus och drönare. Här har man lagt märke till att skrämselskott fungerar bäst.

Via GPS-sändare som placerats på gässen så har forskare vid samarbetspartnern Åbo universitet kunnat se att skrämseltaktiken också fungerar bättre ju fler gånger den används. De vänjer sig alltså inte med skjutningarna utan blir istället mer rädda för varje gång.

Med GPS-sändarna så har man kunnat se att fåglarna rätt långt håller sig till de fredade fälten under dagtid. På kvällen då fördrivningen avslutats för dagen så kan de ändå börja röra sig mot andra fält i jakt på föda.

Skrämselskott är ändå inte alltid är ett fungerande alternativ och kan vara störande för de som bor i närheten.

Vitkindad gås med små ungar på en gräsmatta.
Bildtext Vitkindad gås – ett gissel både i stadsparker och på jordbruksfält.
Bild: Yle/ Vincent Holmström

När det gäller passiva metoder som exempelvis fågelskrämmor som ser ut som flygande rovfåglar så har man märkt att fåglarna snabbt lär sig att det inte är fråga om någon fara, vilket leder till att de snabbt kommer tillbaka till fälten.

Drönare ingick i undersökningen endast som ett pilotprojekt, så därför går det ännu inte att säga hur effektiva de kan vara som metod i framtiden.

Mera: "Stammen tål nog jakt, men var ska den genomföras?" – lösningen på problemen med vitkindad gås är inte enkel

Hur påverkas andra häckande fåglar?

I projektet har man också undersökt vilken effekt metoderna som används för att jaga iväg gässen har på andra fåglar som vistas i området Kides-Tohmajärvi.

Tofsvipan, som gärna lägger sina ägg på marken på åkrar, är den vanligaste fågelarten på området med cirka 340 bon. På området finns också mer sällsynta arter som buskskvätta och dubbelbeckasin.

Forskarna följde med fåglarnas häckning under våren 2022 medan projektet pågick och kom fram till att exempelvis skrämselskott inte hade någon stor inverkan på de övriga fågelarterna.

De vanligaste orsakerna till att häckningen misslyckades var naturliga, exempelvis så att rovdjur hade hittat fågelbona under natten då ingen aktivt jagade iväg gässen från fälten.