Analys: Regeringen kan inte låna för att sänka skatterna i all oändlighet

Tillväxt och sysselsättning är högerpolitikens recept mot fattigdom. Men att låna för att sänka de rikas skatter är en vild chansning på att tillväxten ska lösa alla problem, skriver Magnus Swanljung.

På tisdag kväll presenterade Petteri Orpo (Saml), Riikka Purra (Sannf), Anna-Maja Henriksson (SFP) och Sari Essayah (KD) sin första budget. De talade in absurdum om hur de nu vänder skutan.

Ändå lånar de lika vilt som den förra regeringen. Underskottet går loss på 11,5 miljarder.

Högerregeringen fortsätter alltså att lyfta lika mycket lån som den tidigare vänsterregeringen, men gör det med helt andra mål.

Bland annat tar man lån för att sänka skatterna för höginkomsttagare.

De som tjänar mer vinner mer

Den som tjänar 3 000 euro i månaden betalar knappt 300 mindre i skatt nästa år. Den som tjänar 15 000 vinner 2 000 euro på regeringens budget.

Samtidigt sänker man sociala bidrag som bostadsbidrag och arbetslöshetsförmåner. Genom uteblivna indexhöjningar sänker man i praktiken också en hel rad andra förmåner, till exempel studiestödet.

Att Sannfinländarna sviker sitt vallöfte om att inte skära i de fattigas inkomster är lika klart som att Samlingspartiet sviker sitt löfte om att inte skära i studiestödet

Sannfinländarna sviker sitt vallöfte

Brådskan har gjort det omöjligt att bedöma de sammantagna konsekvenserna för till exempel fattiga barnfamiljer.

Man räknar ändå med att tiotusentals människor halkar ner under den officiella gränsen för låginkomsttagare och att många av dem får ty sig till utkomststöd.

Att Sannfinländarna sviker sitt vallöfte om att inte skära i de fattigas inkomster är lika klart som att Samlingspartiet sviker sitt löfte om att inte skära i studiestödet.

Målet är att höja sysselsättningen som enligt Petteri Orpo är den bästa medicinen mot fattigdom. När man lånar pengar för att sänka skatterna är logiken att det ska skapa tillväxt som så småningom under valperioden äter upp skulderna.

Om sysselsättningen och tillväxten inte tar fart är goda råd dyra för regeringen

Problemet är att det är tveksamt om tillväxten blir så stor som regeringen hoppas. Finansminister Riikka Purra inledde budgetförhandlingarna med att säga att nya sparåtgärder kan bli aktuella längre fram om man ska nå målet att balansera statens ekonomi med sex miljarder under valperioden.

De prognoser regeringen fick ta del av talade samma språk.

Oppositionens kritik är inte nådig

Oppositionens kritik är inte nådig. Vänsterförbundet säger att regeringen medvetet ökar fattigdomen. De Gröna säger att det är barnen som får betala. SDP säger att regeringen förvärrar skuldspiralen genom nedskärningarna.

Nedskärningarna av bland annat bostadsbidraget har fått massiv kritik under den korta remissrundan. I värsta fall gör de att människor i lågavlönade branscher inte har råd att jobba i huvudstadsregionen.

Samtidigt är det aldrig rätt tid genomföra tuffa sysselsättningsreformer. När det går bra i ekonomin vill ingen höra talas om dem – och när det går dåligt i ekonomin riskerar de fördjupa krisen.

Om sysselsättningen och tillväxten inte tar fart är goda råd ändå dyra för regeringen. Om det krävs ytterligare åtgärder för att balansera ekonomin kommer acceptansen för rena nedskärningar att vara ännu mindre. Många ekonomer har pekat på skatterna: Staten kan också höja sina inkomster.

Det kan också uppfattas som en rättvisefråga.