Åldersdiskriminering är svår att bevisa: ”Plötsligt slutade man ge mig krävande arbetsuppgifter, fast jag klarat dem bättre än andra”

Arbetsgivarnas inställning till äldre anställda har blivit positivare än förr och antalet arbetstagare över 55 har blivit fler. Men det är svårt att mäta den diskriminering som förekommer.

För att trivas i arbetet behöver vi känna att arbetet är meningsfullt, inte mycket stressande och att det inte medför för mycket förändringar.

Men ändå kan det kännas som om man inte längre uppskattas lika mycket som en äldre arbetstagare, jämfört med när man var yngre.

Enligt Barbara Bergbom, som är arbetsplatspsykolog och ledande expert på Arbetshälsoinstitutet, är det svårt att mäta åldersdiskriminering i arbetslivet.

– Det beror lite på hur man undersöker det. Först och främst kan vi fråga människor om de har upplevt att de har blivit diskriminerade. Då kan de svara utifrån deras egna upplevelser. Men sedan finns också diskriminering som inte syns och som man inte kan mäta.

Var tionde har iakttagit diskriminering på arbetsplatsen

Svenska Yle bad läsare berätta om de behandlats annorlunda som över 50-åringar i arbetslivet i samband med en artikel om en undersökning som Mehiläinen låtit göra. Flera svarade, många av dem är personer som sökt eller just nu söker arbete.

”Konstigt hur man kan vara president när man är över 70 och 80 i diverse västländer utan att det räknas som konstigt och att de skulle vara för gamla! Många (män) innehar även en massa andra höga poster trots hög ålder, men kvinnor som är 50+ räknas inte på våra egna arbetsplatser och i allehanda branscher”, skriver en av de som svarade på enkäten.

”Själv har jag märkt att gränsen snarare är redan efter 35 som man plötsligt betraktas som en okunnig, oteknisk anställd. Trots att man många gånger kan mer än de som tycker så!”

Åldersdiskriminering sker både gentemot unga och gamla. Lite oftare gäller det äldre.

Enligt Statistikcentralens senaste undersökning svarade var tionde tillfrågad att de iakttagit diskriminering på arbetsplatsen. Men det betyder inte nödvändigtvis att de själva upplevt det.

Chefer: Det lönar sig inte att satsa på över 55-åringar

I Mehiläinens undersökning frågades personer i chefsställning hur långt upp i ålder det lönar sig att satsa på arbetstagarna.

Svaret landade på i medeltal 54 år. Endast hälften av cheferna svarade att åldern inte spelar någon roll.

– Det låter bekymmersamt. Faktum är att vi behöver alla i arbetslivet som kan och vill arbeta. Jag tycker faktiskt att en 54-åring är väldigt värd att satsa på. Om man tänker på kompetensutveckling så måste man satsa på det under hela karriären. Även över 60-åringar, konstaterar Bergbom med anledning av svaren.

”Redan från 45 års ålder särbehandlar eller ignorerar arbetsgivare den arbetssökandes ansökningar och alla kontaktförsök. Jag tror att man behöver väldigt tjockt skinn på näsan, för att orka acceptera ”nej tack” från arbetsgivare i flera decennier, innan man går i pension. Kan vara, att det här är den bakomliggande faktorn till att personer vill lämna arbetslivet redan strax efter 50.”

”Upplevelser av orättvisa har en negativ inverkan på ens arbetsmotivation”

Men inställningen håller eventuellt på att förändras: Mer än 70 procent av arbetsgivarna tror redan att arbetstagarna i de flesta uppgifter kan fortsätta till 65 års ålder.

Ännu under första hälften av 2000-talet var bara cirka hälften av arbetsgivarna av denna åsikt.

Åsikterna kan ha ändrats i takt med att pensionsålder höjs eller helt enkelt för att antalet äldre arbetstagare har ökat.

År 2000 fanns det på arbetsplatserna i Finland cirka 250 000 personer som fyllt 55 som knegade på. Tjugo år senare är de redan nästan 600 000.

”Plötsligt slutade man ge mig krävande arbetsuppgifter, fast jag klarat dem ofta bättre än andra – som om jag plötsligt blivit dummare eller nåt (!). Och så fick de yngre löneförhöjning regelbundet, men inte jag ... trots att jag bad om det. Fruktansvärt! Cheferna i Finland kan ofta inte leda alls, det har man ju sett många gånger.”

Jag tror att man behöver väldigt tjockt skinn på näsan, för att orka acceptera ”nej tack” från arbetsgivare i flera decennier, innan man går i pension

Ekonmag 19xx

Barbara Bergbom har läst de kommentarer Svenska Yle fått in och konstaterar att upplevelser av att inte bli uppskattad på jobbet eller känna sig åsidosatt tydligt påverkar inställningen till om man vill fortsätta arbeta, ta sig till en annan arbetsplats eller sluta arbeta så snabbt som möjligt.

– Man vet att upplevelser av orättvisa och att inte bli värderad har en negativ inverkan på ens arbetsmotivation och välbefinnande.

Ofta uppskattar man personer som liknar en själv

I Pensionsskyddscentralens färska undersökning som riktade sig till personer som ålderspensionerat under åren 2019–2021 framkom att personer som pensionerat sig vid 65 eller äldre oftare hade en positiv upplevelse av sitt arbete än de som pensionerat sig som yngre.

Personer som pensionerat sig närmare den lägsta möjliga möjliga pensionsåldern hade oftare upplevelser av stress, förändringar, ökade kompetenskrav och arbetets tyngd.

Enligt Bergbom är det viktigt att HR-proffs deltar i rekryteringen eftersom det händer att man tycker att en viss grupp människor på något sätt är just lämpliga.

Ofta uppskattar man personer som på något vis liknar en själv. Därför borde den rekryterande gruppen vara heterogen både när det gäller ålder och kön.

När vi ser likheter ställer vi oss positivare till personen.

Om det är en arbetssökande så värderar man hennes prestationer högre än någon annans. Det handlar om uppfattningar som möjligtvis inte har någon grund, men det är så vi fungerar psykologiskt eller socialpsykologiskt.

Efter 50, har arbetsgivare inte noterat mina arbetsansökningar i så kallat öppet sök

TJM

– Det leder till att du på något sätt betraktar den personen i mer positivt ljus. Teorin om det heter Similarity Attraction Paradigm och det har undersökts på många olika sätt sedan 60-talet.

”Efter 50, har arbetsgivare inte noterat mina arbetsansökningar i så kallat öppet sök, det vill säga då arbetstagaren konkurrerar om en utannonseras arbetsplats bland hundratals, ibland tusentals andra arbetssökande. Kan vara, att svara på vanliga arbetsannonser inte är rätt (/en effektiv) väg att gå för 50++:aren. De jobb jag har eller har haft, har jag fått via rekommendationer eller via mitt nätverk. Byter ännu efter 50 jobb vart 3–5 år.”

Men arbetsgivarna har också nya skyldigheter. Alla arbetsplatser borde utreda hur likabehandlingssituationen ser ut på arbetsplatsen. Om någon på arbetsplatsen säger att hon, han eller hen har upplevt sig åldersdiskriminerad, så har arbetsgivaren skyldighet att ta det på allvar och reda ut saken.