Kvicklera – när lerjord blir flytande i samband med ett ras
Förklaringen till rasrisken vid den svenska västkusten och i landskapen kring sjön Vänern finns i istiden. Då bildades just i sydvästra Sverige finsediment som i dag utgör så kallad kvicklera.
På en karta över vilket område i Sverige som är mest sårbart för lerskred lyser Västsverige upp i orange. Hela Bohuslän och Dalsland samt stora delar av Värmland och Västergötland uppges ha stor risk för bildning av kvickleror.
Stenungsund cirka 50 kilometer norr om Göteborg ligger alltså precis i riskzonen. Men vad var det som hände och vad är kvicklera?
Lera som snabbt kan övergå i flytande form kallas kvicklera. Så gick det i Stenungsund.
Statens Geotekniska Institut (SGI) i Sverige definierar kvickleror som så kallade högsensitiva leror som kan förlora större del av sin hållfasthet vid kraftig störning, till exempel vid skred. När lerpartiklarna slutar hålla samman övergår leran i flytande tillstånd.
Kvicklera bildas genom långsamma geologiska processer och i Sverige har de flesta kvickleror bildats i avlagringar som avsattes i saltvatten vid avsmältningen efter istiden.
Orsakar inte skred i sig själv
Enligt SGI uppstår kvicklera när saltjoner i saltvattenavsatta leror med hög salthalt lakas ur. Men att en lera är urlakad betyder inte nödvändigtvis att den är kvick, bara att förutsättningarna för att den ska övergå i flytande form finns.
Kvicklera orsakar inte i sig själv skred. Ett mindre skred kan ändå övergå i ett stort skred om det finns kvicklera i jorden. Ett lerskred med kvicklera kan snabbt sprida sig över större områden jämfört med andra typer av skred.
I Bohuslän och Vänernsänkan i sydvästra Sverige finns det kvicklera i jorden. I Götaälvdalen har två stora skred med kvicklera inträffat tidigare: i september 1950 blev 450 familjer hemlösa i det så kallade Surteskredet och i november 1977 omkom nio personer och över 400 blev hemlösa när 300 000 kvadratmeter mark flyttade på sig på Hisingen i Göteborg.
Källa: SGI, SVT