Skådespelaren Sannah Nedergård spelar huvudrollen i ny finsk-svensk polisserie

Serien ”Kodnamn: Annika” handlar om identitet och att tappa bort sig i en roll man tagit på sig. Skådespelaren Sannah Nedergård talar om att spela roller och om språk.

– Man kan ta pojtjin ur byjin, men int’ byjin ur pojtjin.

Sannah Nedergård citerar humorgruppen KAJ och skrattar. Jag har precis frågat henne hur det var att spela mot Helena Bergström, Eva Melander och Thomas Hanzon i Kodnamn: Annika.

– Jag har ju vuxit upp med att se Helena på film när jag var barn. Jag älskar Livet är en schlager och nu hade jag nöjet att spela både mot Helena Bergström och Thomas Hanzon, som även i den här serien är ett par.

– Det är konstigt hur lätt det är att träffa sina idoler när de är så fantastiska människor. Eller det är inte alls konstigt, det är just därför det är så lätt, för att de är så trevliga, säger Nedergård och ler.

Elegant nordic noir

Kodnamn: Annika handlar om den finska polisen Emma (Sannah Nedergård) som är mitt i utbildningen till att bli en infiltratör då hon får ett uppdrag att ta på sig rollen som en expert på nordisk konst.

Det för henne till Stockholm där hon blir indragen i en jakt på en farlig man i de svenska konstkretsarna.

Utifrån de två avsnitt jag fick se inför lanseringen kan man beskriva serien som elegant nordic noir.

Serien utspelar sig inte bara i polisbilar och kontor utan här rör vi oss också i fashionabla auktionshus, bland farliga typer som kommer lyxigt klädda.

Den sex-delade serien som visas på Sky Showtime är skapad av Mia Ylönen och Aleksi Bardy och regisseras av AJ Annila.

Att förlora sig i rollen

När polisen Emma blir en infiltratör och jobbar så att säga undercover väljer hon att kalla sig Annika. Samtidigt blir det klart att rollen som konstexperten Annika har lite väl nära kopplingar till hennes eget liv.

Hur stark är din identitet? Hur väl känner du dig själv? Det är frågor som Emma ställs inför.

Samtidigt blir det klart att hon kommer att förlora sig själv i den nya roll hon tar på sig. Det Emma försöker dölja kommer att dyka upp då hon ”är” Annika.

Emma / Annika får mig att tänka på skådespelare som går in för så kallad ”method acting”, att de ”lever” sin rollkaraktär.

Då jag frågar Nedergård om det här med att förlora sig i sin roll är något hon kan känna igen i arbetet som skådespelare, skakar hon på huvudet.

– Att förlora sig själv i rollen eller under processen att hitta rollen tror jag är väldigt amerikanskt. Det är inte en metod som används flitigt bland skådespelare i Skandinavien, skulle jag säga. Jag gör inte det.

– Men ibland går det inte att helt särskilja. I något skede och på något sätt så är man ju den där karaktären. Det är det som är jobbet, att verkligen sätta sig in i och känna empati för den människa man spelar, för att kunna göra henne rättvisa. Det är jätteviktigt.

Som skådespelare jobbar man med sin kropp, och Nedergård påpekar att det kan vara svårt att släppa sin rollkaraktär då man kommer hem, om man spelat en karaktär som ska vara arg en hel dag.

– Vi hade en bra intimkoordinator i den här produktionen, Sara-Maria Heinonen. Och hon hade en fin taktik, att skaka på kroppen jättelänge, det nollställer det centrala nervsystemet. Så det ger jag som tips. Vill man släppa en känsla, skaka lite.

Spel med identiteter

Då Nedergård beskriver sin rollkaraktär talar hon om hennes envishet. Att Emma är en person som inte tänker på konsekvenserna.

– Emma är yrkesmässigt i trotsåldern. Hon vill lyckas med den här uppgiften, och så förlorar hon sig själv i det.

– Ett stort tema i serien är identitet men också stunden man inser att ens identitet är i förändring. Att man inte vet vart den är på väg eller varifrån man kanske egentligen kom.

– Hon är i någon slags förändring som nästan sker åt henne mer än att hon får det att ske.

Inför rollen fick Nedergård träffa en polis som tidigare jobbat med underrättelsetjänster och även besöka Ateneum för att lära sig hur man undersöker förfalskade tavlor. Arbetet med serien inverkade också på hur hon ser på konst.

– Jag har börjat se på konst med ett mycket mer skeptiskt öga. Nu när jag vet hur mycket förfalskningar som rör sig i konstvärlden.

Är du en bra människa?

För Nedergård är det här första gången hon är med i en riktigt stor produktion. Hon talar mycket om den fina samhörighet som fanns under inspelningen, inte bara bland skådespelare utan i hela teamet. Då jag undrar hur man får ihop en bra sammanhållning och gemenskap kommer svaret direkt.

– Sunt bondförnuft, respekt och glädje. Och bra arbetsledare.

– Innan vi började frågade regissören AJ Annila något som han alltid brukar ställa sina skådespelare. ”Är du en bra människa” Och jag sa, ja, jag tror att jag är en bra människa. Bra, svarade han, för jag jobbar bara med bra och snälla människor.

– Det tycker jag märks också i den här produktionen. Att alla var så snälla. När det är en trevlig stämning kan man också vara kreativ.

Hur uttalar man Schjerfbeck?

I seriens inledning dyker det upp en förfalskad tavla av Helene Schjerfbeck. Men polisen Emma i rollen som konstexperten Annika uttalar hela tiden namnet Schjerfbeck med f.

Det får mig först att undra om inte de andra konstexperterna i serien borde ana ugglor i mossen då en finlandssvensk konstexpert dyker upp och säger Schjerfbecks namn fel?

Eller är det här kanske något som senare i serien leder till problem för polisen Emma / konstexperten Annika?

Jag frågar förstås Nedergård i hopp om att hon eventuellt ska avslöja något om vad som sker senare i serien.

Men hon bara ler lite hemlighetsfullt åt min fråga och säger att hon tyvärr inte kan berätta något mer om handlingen.

– Men vi hade många och långa diskussioner om uttalet av hennes namn och kom fram till att min rollkaraktär säger Schjerfbeck med -f.

Kodnamn: Annika visas på Sky Showtime med start den 30.9.