Kolumn: EIF steg till fotbollsligan – ska ligan sätta stopp för ligafotboll i Ekenäs?

EIF tog steget upp till fotbollsligan. Det idrottsliga är nu fixat, nu krävs dock en hel del arbete för att få faciliteterna, ekonomin och laget i ligadugligt skick.

Den tolfte segern på raken besannade en långvarig dröm och tanke om avancemang till den högsta fotbollsserien i Finland. Ekenäs IF:s herrlag i fotboll har gått en lång väg, tagit fart från division 3, harvat på i åratal i division 2, för att slutligen etablera sig som ett lag i nästhögsta serien, herrettan.

Och då domaren Pietu Niinimäkis visselpipa avslutade matchen mot TPS i ösregnet på Kuppis fotbollsstadion blev det mitt-i-allt verklighet: EIF hade avancerat till fotbollsligan för säsongen 2024.

I ett par säsongers tid har aktiebolaget bakom EIF:s representationslag pratat om avancemang. I flera år än så, har fotbollsvänner och EIF-supportrar drömt om spel i det verkliga finrummet inom finländsk fotboll.

En ny ort på fotbollsligakartan borde väcka entusiasm, glädje och positiva känslor också utanför Raseborg och lilla Ekenäs. Så kunde man tycka.

Men vad gör ligans vd Timo Marjamaa? I stället för att gratulera serienykomlingen plockar han fram tunga artilleriet och säger att det inte kommer att spelas ligafotboll på Centrumplan i Ekenäs.

Hårda ord.

Hårda krav på faciliteter

Jag tycker det vore kul om ännu flera små orter tar och får plats i de högre serierna i finländsk fotboll. Facilitetskraven är rätt hårda också i nästhögsta serien ettan, men i ligan är kraven nästan makabra.

Det som verkar vålla mest problem i ligans ögon är att Centrumplan inte har tillräckligt många, alltså 1 500, sittplatser under tak. Konstgräset på Centrumplan är också gammalt och slitet, men mattan går väl att byta ut mer eller mindre enkelt. Bara viljan (och pengarna) finns.

Med riktig goodwill från Raseborgs stad och Bollförbundet och med talkokrafter som EIF antagligen rätt enkelt kan mobilisera, ska det inte vara några oöverkomliga saker att åtgärda.

Dessutom kan föreningar få undantagslov för en säsong eller två. Mot den bakgrunden känns också Marjamaas uttalande onödigt vasst.

Men, för att spela ligafotboll krävs förstås också vissa andra saker än ett stadion som uppfyller kraven. Ekonomin ska vara i skick och så ska klubben gärna ha ett konkurrenskraftigt lag.

EIF Ab:s ekonomi har diskuterats om och kring i åratal. De flesta så kallade förstå-sig-påarna har länge hävdat att konkursen är riktigt nära, men tillsvidare har bolaget ridit ut varje storm. Tillsvidare. För att spela i ligan kommer kraven också på det ekonomiska att vara hårdare än i ettan. På den punkten finns det knappast någon dispens att hämta hos ligapamparna.

Och ett slagkraftigt lag då?

Utgångsläget för förhandlingar med spelarna för nästa säsong är nu någonting helt annat än det varit under de nio tidigare åren. I nio års tid har sportchefen Peter Haglund haft ”språngbräde till större serier, trevlig miljö och familjär stämning” som värvningsargument för nya spelare. Nu kan han tillägga ligaspel i de argumenten.

Dessutom kunde man tycka att EIF har ett bra utgångsläge att hålla de duktiga spelarna i laget som den här säsongen spelade i klubbens grönvita färger.

Den mest perfekta lösningen vore förstås att tränarstaben med spanske Gabri Garcia Xatart i spetsen skulle fortsätta sitt arbete. Lika perfekt skulle vara om de nuvarande spelarna skulle fortsätta i EIF. Uppenbarligen krävs det några förstärkningar även om många av EIF:s spelare håller ligaklass.

För att EIF ska klara av och få spela ligafotboll säsongen 2024 krävs stöd från alla tänkbara och otänkbara håll. Staden Raseborg, sponsorerna, Ekenäsborna, västnylänningarna och alla fotbollsvänner får garanterat sin chans att vara med.

Artikeln kan kommenteras till 3.10 klockan 22.