Kolumn: Finland har rasat ihop i EM-kvalet – Markku Kanerva är på sin lägsta punkt som förbundskapten
Landslagets samling blev ett stort ingenting, och nu är fotbolls-EM nästa sommar en hägring i fjärran. Om Finland ska hitta fram dit måste kursen vända snabbt – det här duger inte.
Halsdukarna i luften, fullpackat på Olympiastadion, en atmosfär värdig en stor kvalkväll.
På minussidan: det skulle spelas en fotbollsmatch också.
Hösten har kramat sönder Finlands alla tankar på att säkra en plats i fotbolls-EM. Den här oktobersamlingen var direkt underkänd – landslaget följde upp den likbleka insatsen i Slovenien med en ny prestation som lämnade en fadd smak i munnen i Helsingfors.
Finland har rasat ihop i kvalet, det här landslaget trampar vatten och nu är målet att spela EM i Tyskland en hägring långt borta i fjärran.
1–2-förlusten mot Kazakstan var ett hemskt haveri – en klassisk, finsk fotbollssmäll – och det här kommer att skicka in fler vedträn i brasan när tonläget i diskussionen om Markku Kanervas framtid som blåvit förbundskapten skruvas upp.
Det här duger helt enkelt inte.
Fyllde jakten på mål med ingenting
Det går fort i hockey, och det här kvalet har rört sig från en extrem till en annan likt en tempostark omställning.
Finland har begravt chanserna i kvalgruppen med tre raka förluster. Här och nu befinner sig Markku Kanerva på sin lägsta punkt som finländsk landslagstränare.
– Det här känns riktigt tungt. Nu testas vi och självförtroendet har fått sig en törn, sa Kanerva då han mötte medierna i Olympiastadions källare.
Han såg fortfarande lite fundersam och förbryllad ut. Han pratade om en match som Finland inte borde ha förlorat, en straff som kom från ingenstans och en slutpunkt för matchen som lämnade en hel fotbollsnation tomhänt.
Hur den sista kvarten – efter gästernas kvittering – blev så oerhört innehållslös, så totalt blodfattig är däremot det som höjer på ögonbrynen mest.
Finland fyllde jakten på det helt nödvändiga segermålet med ett stort ingenting.
November blir en parentes
Samtidigt som Kazakstan jublade med en liten bortasektion och de tillresta journalisterna både tog bilder med matchhjältarna och kramade om tränaren, är det verkligen läge att titta sig själv i spegeln för Finland.
Den kylslagna tisdagskvällen i Helsingfors skulle ge återupprättelse efter debaclet för någon dag sedan i Ljubljana.
I stället stänger vi landslagssamlingen med en rad frågetecken.
Var finns ledarna i det här landslaget? Varför är landslaget mjukt som en sufflé då det blåser motvind på planen? Var är stadgan och stabiliteten i försvarsspelet?
Precis som vanligt underströk Markku Kanerva att han ska titta på matcherna, analysera och inventera materialet. I november kommer en parentes till samling rent resultatmässigt, i mars kommer allt att avgöras i ett vråltufft playoffspel.
Kanerva har varit landslagets förbundskapten i sju år och gjort det makalöst bra. Han har täljt guld av gråsten, han har skrivit historia och fansen sjunger fortfarande hans namn.
Den senaste månaden har ändå ritat in ett frågetecken efter hans namn och en förlängning förbi 2024. Det är den bistra verkligheten då kraven har ökat och en direktbiljett till en EM-sommar flyger ut i mörkret.