Det mesta blir dyrare, men inte teaterbiljetterna: ”Vi har ett samhällsansvar”

Trots att inflationen har skenat iväg har teaterbiljetterna inte blivit nämnvärt dyrare under det senaste året, åtminstone inte i Svenskfinland, visar Svenska Yles rundringning. Men trycket på prishöjning är hårt.

Det är högsäsong för teatrarna med många premiärer i höst. På flera teaterhus förstår man att folks köpkraft har minskat och att många överväger noggrant vad de sätter sina pengar på.

– Vi har inte höjt biljettpriserna under det senaste året tack vare ett beslut om att vi får hålla våra bidrag på samma nivå som tidigare och får en indexhöjning från statens håll, säger Joachim Thibblin, teaterchef på Svenska Teatern.

– Men eftersom också våra kostnader har ökat i och med inflationen så är det en ganska utmanande situation, fortsätter han.

Thibblin säger att Svenska Teatern undviker att höja priserna så länge det bara går. Bakom finns också en rädsla för tomma salonger.

– Absolut, vi finns ju till för publiken och salongerna ska gärna vara fulla. Den här hösten har varit riktigt bra, många föreställningar har varit slutsålda. Vi känner verkligen att publiken vill ha oss.

Stora produktioner blir ”omöjliga”

Ann-Luise Bertell, teaterchef för Wasa Teater är inne på samma linje, viktigast är att publiken kommer.

– Vi vill verkligen vara ett tillgängligt hus där vi har biljettpriser som är möjliga för vår publik att betala. Samtidigt stiger våra kostnader väldigt mycket, lönerna och allt stiger. Det här är något vi funderar mycket på.

Har ni höjt priset under det senaste året?

– Egentligen inte. Våra talpjäser kostar lika mycket som förut. Musikaler kostar lite mer, eftersom produktionen är mycket dyrare, då vi har orkester och många medverkande. Samtidigt är Wasa teater nationellt sett en av de teatrar som har lägst biljettpriser.

Bertell säger att inflationen och pristrycket gör det ”nästan omöjligt” att göra större produktioner med många medverkande och en stor orkester.

– Det kanske skickar iväg vår publik till andra orter. Det är en balansgång.

Också på Åbo Svenska Teater har biljettpriserna diskuterats flitigt under det senaste året. Tina Grabber, administrativ chef för Åbo Svenska teater säger att tillgängligheten är hög prioritet.

– Vi är statsfinansierade och har ett samhällsansvar. Då ska vi inte vara de första som höjer priserna. Gemene man har det kämpigt just nu.

ÅST har under det senaste året gjort en ”mycket moderat prishöjning” av biljettpriserna.

– Bidragen vi får stiger inte i samma utsträckning som kostnaderna. Det blir en ekvation där vi har gått inför att prisstegringen för kunderna ska vara så liten som möjligt. Vi har inte höjt biljettpriserna i motsvarande grad som våra egna kostnader har stigit, säger Grabber.

Teatern borde spara inför en renovering men har inte möjlighet till det just nu. Däremot har man tagit till kreativa åtgärder för att öka tillgängligheten.

– Till exempel har vi ett samarbete med Åbo stadsbibliotek om att man kan låna teaterbiljetter på biblioteket för att öka tillgängligheten för alla. Vi har redan ifjol infört möjligheten att åka till och från teatern med kollektivtrafikbiljett i Åbo. Och den här möjligheten finns inbakad i biljettpriset. Det har påverkat priset en aning.

Statsandelar och orosmoln

Läget är det samma på riksnivå säger Kaisa Paavolainen, vd för Finlands Teatrar.

– Alla teaterhus måste fundera på vilka saker de kan avstå ifrån och varifrån de kan få tilläggsfinansiering. Finansieringen inom scenkonsten står på tre ben: statsstöd, kommunalt stöd och biljettförsäljning.

Undervisnings- och kulturministeriet gav nyligen besked om statsandelar på drygt 75 miljoner euro för scenkonsten (teater, dans och cirkuskonst). I regel är statsandelen för scenkonst 37 procent. De statsfinansierade teatrarna, som Svenska Teatern, ÅST och Wasa Teater alla representerar, fick förra veckan ett besked om en indexhöjning på ungefär 2,56 miljoner euro i frågan om priserna per enhet för 2024.

– Indexhöjningen är drygt 2 procent för statsandelsteatrana. Men när det gäller de fria teatergrupperna kan det bli frågan om nedskärningar. Det kan innebära att frilansarnas ställning blir svår igen, säger Kaisa Paavolainen.

Ett annat orosmoln är att kommunernas finansiering till kulturfältet.

– Den allmänna uppfattningen är att kommunernas stöd hålls på nuvarande nivå eller sjunker.

Efter vårdreformen har en stor del av kommunernas budget flyttats till välfärdsområdena.

– När kommunerna måste spara finns det inte så mycket annat än bildning och kultur att skära i. I till exempel Jyväskylä och Kouvola är teatrarnas finansiering i skottlinjen. Det här är en stor fråga i kommunerna under de kommande åren.