Hoppa till huvudinnehåll

Hälsa

Berättelse 64: Graviditeten gjorde mig deprimerad

Från 2015
Uppdaterad 20.11.2015 17:36.
kvinnas händer
Bild: YLE/Petter Sandelin

Jag är 27 och lycklig just nu. Jag blev deprimerad i samband med men graviditet. Att jag var gravid var en stor överraskning och att graviditeten hade varat i 3 hela månader innan jag upptäckte det.

Förstås var vi lyckliga jag och min sambo, vi hade aldrig trott att vi skulle fä barn så lätt. Allt var fint i en början, men när jag var gravid i sjätte månaden fick jag svåra foglossningar och fick sjukledigt fram tills mammaledigheten
började. Jag älskar mitt jobb och framförallt mina arbetskamrater, så det kändes verkligen jobbigt att bli sjukskriven.

Jag också alltid varit rädd för sjukhus och speciellt rädd för att föda barn. Så när jag var bara hemma på dagarna så hade ju jag en väldig tid att fundera på allt möjligt, ju mer jag funderade desto räddare blev jag. Den ständiga tanken var att jag inte ville ha något barn, varför ska jag ge upp allt jag tycker om? Varför gjorde jag inte abort?? Jag sa inte ett ord om mina tankar åt min sambo för jag visste ju hur glad och stolt han var.

Jag fick tid till en psykoterapeut för att diskutera mina rädslor, men då var jag gravid i v. 34 och jag hade byggt upp väldigt höga murar omkring mej och vägrade helt enkelt att släppa in henne i mitt liv.

Jag fick beviljat kejsarsnitt för att jag var så rädd för att föda barn, vilket kändes som en stor lättnad. Jag kunde inte förstå varför jag inte kunde knyta an till mitt barn när han väl föddes. Jag var så avundsjuk på min sambo som pyrde av stolthet, och man riktigt såg såg på honom hur mycket han älskade vårt barn.

Själv kände jag ingenting, jag såg bara en krabat som krävde mycket av mej som bara skrek och var gnällig. Samtidigt hatade jag mej själv för att jag kände så här. Det kom till den punkten att jag i stort sätt bestämt att jag skulle begå självmord och hade redan planerat hur. Men så brast det för mej en dag där hemma jag kastade sönder glas, porslin och skrek av ångest.

Min sambo tog genast kontakt med terapeuten jag gått till under graviditeten och nästa dag kom hon hem till oss. Vilken skam, ångest och trötthet jag kände. Det kändes som om jag fick en stämpel när hon nämde
ordet deprimerad . Hon ville sätta in mej på sjukhuset men jag vägrade, min sambo höll ögonen på mej istället och stannade hemma från jobbet några dagar.

Sakta men säkert började bitar falla på sin plats och känslorna växte för mitt barn och jag började känna mej lycklig igen. Jag är så glad att just den där terapeuten kom in i mitt liv, hon har hjälpt mej så otroligt mycket även med andra saker som har kommit upp till ytan under tidens gång. Jag kan inte tacka henne tillräckligt för allt hon gjort för oss. Idag mår jag bra, idag är jag stark. Jag är evigt tacksam MVC i J:stad.

Formuläret är inte längre tillgängligt.

#hurmårdu

Taggar:
Till sidans topp

A-Ö: Mer från Svenska Yle