Marcus Rosenlund: Mitt möte med döden i Atacamaöknen

Reportageresan till teleskopen ute i Atacamaöknen var ett riktigt äventyr som nästan att kostade vetenskapsredaktören Marcus Rosenlund livet. Vad som egentligen hände får vi höra i föreställningen Storyn bakom storyn, nu på Yle Arenan.

”Happy people have no stories”, sjunger det nordirländska bandet Therapy! Det ligger säkert någonting i det. Sex må sälja, men misär säljer ännu bättre. Så vad ska jag berätta om? Vilken är min story bakom storyn?

Jag har redan vikt ut mig till lust och leda om när jag blev mobbad i skolan. Jag har till och med skrivit en teaterpjäs om den där gången då tolvåriga jag hittade min morfars gamla krigstida pistol i skåpet och lekte med tanken på att ta med den till skolan. Få slut på skrattet, en gång för alla.

Jag har jobbat på Svenska Yle i snart trettio år. Inte en sekund av den tiden har jag tillbringat duckande för granatsplitter, som krigskorrespondent i någon exotisk avkrok av världen.

Marcus Rosenlund, vetenskapsredaktör

Men faktum är att i övrigt har mitt liv varit uppseendeväckande tråkigt. Också min karriär som journalist. Jag har jobbat på Svenska Yle i snart trettio år. Inte en sekund av den tiden har jag tillbringat duckande för granatsplitter, som krigskorrespondent i någon exotisk avkrok av världen.

Jag har inte heller minglat med kändisar på Bond-premiärer i L.A. eller dansat med stjärnor på prime time-TV, eller refererat någon olidligt spännande hockeyfinal med blödande stämband. Inte har jag heller satt dit någon människohandelsliga med något häftigt gräv-reportage, med fara för mitt eget liv.

Grejen är alltså att jag under en stor del av mitt liv har varit en riktig trygghetsknarkare som har älskat att gömma mig bakom Bölebunkerns bastanta, gråa murar. Som den mes jag är. Eller var.

Jag har visserligen ägnat snart tjugo år åt att berätta för Kvanthopps lyssnare om hiskeligt dramatiska saker som supernovor och väldiga vulkanutbrott och fan och hans moster. Alla de här grejerna är visserligen supervåldsamma saker av domedagskaliber, men… Jag har ju inte direkt lagt mig själv i blöt för att –

Stopp och belägg, visst har jag! Det var den där ena reportageresan, för snart tio år sedan, till de stora teleskopen mitt i Atacama, världens torraste och mest ogästvänliga öken – det var ett riktigt äventyr som på riktigt var på vippen att kosta mig livet.

Och, när jag nu tänker lite närmare på saken, det var också en resa som på ett djupt och meningsfullt sätt förändrade hela min inställning till livet, och meningen med alltsammans. Fick mig att se ljuset, liksom. Nej, jag blev inte troende eller knaprade magiska svampar och mötte Jim Morrison eller något i den stilen, men jag kom på sätt och vis hur som helst hem från öknen som en pånyttfödd man.

För att nu inte komma med några spoilers kanske jag inte skriver desto mer om saken. Kolla in min Story bakom storyn på Arenan och avgör själv.

Marcus Rosenlund medverkar i Svenska Yles livejournalistiska föreställning Storyn bakom Storyn med sin berättelse Mitt möte med döden i Atacamaöknen. Hela föreställningen finns på Yle Arenan och sänds i Yle Fem sö 19.11 och sö 26.11 kl. 20.00.