Alla borde lära sig mera om skogsskötsel – eftersom ”skogsskötsel faktiskt är raketvetenskap”
Forskarna varnar för att kolsänkan minskar om skogarna avverkas för mycket. Samtidigt finns det personer som köper upp skog, ibland stora arealer, för att låta den växa ifred.
– Det är inte sant att EU inte skulle begripa sig på skog. Det gör man nog! Det svarar professor Jyri Seppälä vid Finlands miljöcentral på frågan om det finns något påstående i skogsfrågan som han skulle vilja rätta till.
Det viktiga skulle vara att vi gör mer med mindre, säger han och syftar på att Finland nu har varit en råvaruleverantör som sänder cellulosa till Kina där man gör toapapper av våra skogar. Vi borde få högre värde av de avverkningar som görs istället för att avverka mera. Se hela diskussionen:
Det har blivit populärt att på olika sätt skydda skog från att avverkas.
Antingen så köper man skogen för att den inte ska kunna avverkas eller så att man köper för att den ska ingå i ett skyddsprogram.
Eller så att man betalar en summa månatligen för att organisationer som till exempel Stiftelsen för naturarvet ska kunna köpa upp skog och bevara den.
Skogsskötsel är väldigt komplicerat och alla måste kunna mera
Men först en besvärlig fråga - den om hur stora avverkningar våra torvmarksskogar tål. De som lagrar mest kol och följaktligen också släpper ut mest koldioxid om de sköts fel.
Det finns inga klara och enkla regler för hur skogarna bäst ska skötas. Men när det kommer till torvmarker kan skadorna bli omfattande om skogsskötseln slår fel, varnar forskarna.
– När vi erkänner att de här sakerna är väldigt komplicerade och invecklade så inser vi att vi alla måste kunna mera. Skogskötsel är raketvetenskap - tre punkter räcker inte, säger Annamari Laurén, professor i skoglig torvmarksvetenskap vid Helsingfors universitet.
”Raketvetenskap” i det här fallet betyder noggrann geografisk information om skogen som kombineras med ekosystemmodeller som matematiskt beskriver trädbeståndets och skogens aktivitet.
– Så kan vi på förhand räkna ut hur olika skogvårdsåtgärder inverkar i virkesproduktionen, kolsänkan eller utsläppen av näringsämnen i vattendragen. Eller hur de alla påverkas samtidigt, beskriver Laurén.
Varför har skogsägaren större rättigheter än vattenägaren?
En tredjedel av Finlands skogar växer på utdikade torvmarker. Om de näringsrika torvmarksskogarna skulle skötas med kontinuerlig skogsvård skulle Finlands utsläpp minska med en miljon ton koldioxidekvivalenter fram till år 2035, säger skogsekolog Raisa Mäkipää från Naturresursinstitutet som gjort omfattande mätningar.
Om vi följer försiktighetsprincipen borde näringsrika torvmarker inte kalhuggas.
– Men det är mycket som snart står på spel. Det stående trädbeståndets värde på dikade torvmarker är ungefär 20 miljarder euro och ungefär en miljon hektar är snart i den åldern att de kunde förnyas innan år 2035, säger Laurén.
Vi borde också låta en del av diken växa igen. För att skogen skulle växa på torvmarker grävde man i Finland mer än en miljon kilometer diken på 60- och 70- talen. De ledde enorma mängder näringsämnen ut i våra vattendrag.
Raisa Mäkipää frågar sig varför en skogsägare har rätt att leda ut mörka och näringsrika vatten som förstör andras sommarstugesjöar utan att det regleras. Varför har skogsägaren större rättigheter än vattenägaren? Det borde vara verksamhet som kräver tillstånd.
– Med de stöd som skogsekonomin får skulle det löna sig att belöna skogsägare som tar hänsyn till vattenskydd och biodiversitet. Det skulle vara till fördel för samhället.
Facebookgrupper där man kan få kontakt med köpare som vill bevara skogen
De bidrag för iståndsättningsdikning som fanns i Kemera-programmet avslutas från och med årsskiftet. I det nya Metka-programmet finns de inte. Men även utan dem har utdikningen minskat. I Metka stöds upprättande av en plan för vård av torvmarksskog.
– Nu återstår att se hur väl det fungerar. Eftersom programmet inte stöder åtgärder, endast planering, så kan det hända att resultatet blir avverkningsplaner och iståndsättningsdikning, men inte vattenskydd och skydd av biodiversiteten, konstaterar Mäkipää
Raisa Mäkipää poängterar att när politikerna utformar gemensamma målsättningar, då borde vi kunna lita på att understöden blir sådana att de stöder våra klimatmålsättningar.
Allt fler människor skyddar frivilligt skog och värdefulla marker antingen genom att köpa upp mark eller genom att låta skydda områden. Det berättar miljörådet Marina von Weissenberg och Eeva Furman, generalsekreterare för Finlands kommission för hållbar utveckling.
De har noterat att det bland annat finns Facebookgrupper där de som vill sälja skog kan få kontakt med dem som vill köpa för att bevara. Ett slags ”skogsTinder” med matchmaking för den som köper och den som säljer.
Skog skyddas med testamenterade medel
Marina von Weissenberg berättar att hon och hennes familj hör till en grupp på fem familjer som tillsammans kollektivt köper upp skog i Lappland för att bevara den.
– Vi brukar se över dödsbon och använder en sakkunnig som bedömer skogens naturvärden. Vi försöker bygga ut det här nätverket så att områdena ligger nära varandra. Vissa områden behöver inte ha ett väldigt högt naturvärde. Det kan vara våtmarker eller kalhyggen där vi ser att det finns värden att värna på grund av fågel- eller fiskbestånd, berättar von Weissenberg.
Tillsammans har de fem familjerna under en lång tid köpt över tusen hektar i Lappland. Alla ska vara med om köpet, protesterar någon av familjerna så blir det inget köp. Man har valt att inte gå med i något program, dels för att undvika byråkrati, men också för att inte skylta i offentligheten.
– Alla familjer har besökt markerna. Det här är en långsiktig lösning. Vi kommer säkert att behöva två, tre generationer för det här, om inte mera, säger von Weissenberg.
Eeva Furman och hennes barn har valt att köpa och sedan skydda skog i byn Hanski i Vederlax (Virolahti) nära östgränsen. Eeva Furman är biolog så hon har valt ut skog som är gammal och i gott skick, men också kalhyggen med tanke på framtiden.
– Allt började från det att min man, Ilkka Hanski, som dog några år sedan hade skrivit ett testamente för oss där han ville använda en mängd pengar till att köpa skog, kärr och lite havsområde för att sedan skydda det i statens Metso-program.
”Orörd skog kan vara lika härligt som att ha ett sommarställe”
I Sydöstra Finland finns inte mycket mark som är skyddad. Furmans och hennes barns områden är ganska små. En del är ungefär 40 hektar men största delen är mindre än 4 hektar. Tillsammans bildar de här områdena ett nätverk och det fungerar som ett natursystem som stöder biodiversiteten. Du kan läsa mera på luontoverkko.fi.
– Men vi gör det också för att det ska finnas natur kvar för människorna som bor där, för deras rekreation. Och, visst, när man skyddar naturen så skyddar man också klimatet samtidigt, säger Furman.
Hon säger att det har varit jätteroligt att ha ett gemensamt ställe där ingenting är byggt och att sköta om det tillsammans. Det ger glädje och välbehag och bygger en länk mellan generationer.
Furman och hennes barn som heter Hanski i efternamn är från Helsingfors, men tack vare den mark de köpt får hennes barn starkare rötter till Vederlax och byn Hanski.
– Vi brukar åka dit på besök och se på det. Det är lika härligt som att ha ett sommarställe.