Musikfestspel i Bukarest, Bayreuth och Bad Kissingen

Det verkar ibland som om varje stad med självrespekt måste arrangera någon form av musikfestspel. Alltför ofta går det tretton på dussinet av dessa festivaler. Det är svårt och tar sin tid att locka de bästa klassiska orkestrarna och solisterna till en festival och det brukar kräva mer än bara pengar. Det hjälper om man kan uppvisa en lång historia och en intressant konsertmiljö. Amadeus besöker tre mycket etablerade festivalstäder som kan erbjuda både tradition och en inspirerande miljö.

George Enescufestivalen i Bukarest

Bukarest arrangerar vartannat år i september George Enescufestivalen. Evenemanget är uppkallat efter Rumäniens nationaltonsättare och det lär ska vara landets viktigaste kulturella evenemang. Om det stämmer säger det en hel del om intresset för klassisk musik i Rumänien.

Den första festivalen hölls 1958, tre år efter George Enescus död, och man har alltid lyckats locka världsberömda orkestrar och toppsolister. Under den kommunistiska eran var festspelen ett väsentligt kulturellt propagandavapen.

Programutbudet i årets upplaga av Enescufestivalen var exceptionellt: London Symphony Orchestra, Royal Concertgebouw Orkest, Berliner Philharmoniker, Wiener Philharmoniker och San Francisco Symphony Orchestra var de mest anrika gästerna på programmet, men utöver dessa kom flera andra kända utländska ensembler.

Konsertsal med heltäckande mattor och plysch

Man kan ifrågasätta hur ett fattigt land som Rumänien har råd med ett dyrt arrangemang som detta. Jag förundrar mig över att dessa fantastiska orkestrar är beredda att uppträda i Sala Palatului, som är huvudstadens främsta konsertsal.

Salen tjänade ursprungligen främst som kongresshall och rent akustiskt sett är de heltäckande mattor och stolarna i plysch en katastrof. Fråga mig inte vad jag tycker om interiören! Superstjärnor som violinisten Ann Sophie Mutter och pianisten Murray Perahia valde att spela i Bukarests vackraste byggnad, Athenaeum, som är en superb och dramatiskt utsmyckad konsertsal. Men Athenaeum rymmer endast 800 besökare medan Sala Palatului har kapacitet för fyra gånger detta antal.

Mina invändningar till trots är Enescufestivalen värd ett besök för att man även får ett ypperligt tillfälle att bekanta sig med rumänsk musik som allt för sällan spelas på våra breddgrader. Dessutom är Bukarest en praktiskt taget okänd kulturdestination som faktiskt erbjuder flera överraskande, exotiska och positiva mat- och museumupplevelser.

Wagnerfestspelen i Bayreuth

Jag anlände till Bayreuth några veckor för tidigt för att uppleva de berömda festspelen, men det senaste decenniet har upptakten till det årliga Wagnerkalaset varit minst lika underhållande som en del av uppsättningarna.

Samtidigt som repetitionerna kommer igång uppstår det varje år också en rik ryktesflora.

I år löstes familjefejden om vem som får leda festivalen och Richard Wagners barnbarnsbarn Katharina styr nu ensam på den "gröna kullen" där Festspielhaus befinner sig. Lokalborna var dock mer fascinerade av den påstådda spänningen mellan Wagnerfestspelens två främsta dirigenter: Christian Thielemann och Kirill Petrenko.

Ryssen blev i juni utnämnd till Sir Simon Rattles uppföljare vid Berliner Philharmoniker. Petrenko, som är chefsdirigent för Bayerische Staatsoper, var ett ganska överraskande val, men Thielemann fick iallafall ett tröstpris. Han blev istället Katharinas hjälpreda och festspelens första "Musikdirektor". Det innebar att han på en gång även blev Petrenkos (tillfälliga) chef.

Thielemanns första betydelsfulla beslut var att avskeda sopranen Anja Kampe, som borde ha sjungit Isolde i Katharina Wagners nya uppsättning av Tristan und Isolde. Sånt kan hända, men när det visade sig att Kampe är Petrenkos partner, började folk misstänka att det fanns en baktanke med detta.

Villa Wahnfried

Jag kom till Bayreuth för att se de nya museerna ägnade åt Wagner och festspelen. Villa Wahnfried, som var Richard och Cosima Wagners hem, har under de senaste tre åren genomgått en grundlig renovering. Dr Sven Friedrich, som är chef för både Franz Lisztmuseet och Wagnerkomplexet, gav mig en rundtur. Visserligen var det helt nya museet som har uppstått i Wahnfrieds trädgård vid det laget ännu inte färdigt, men jag fick desto mera tid på mig att gå omkring i villan och Siegfried-Wagner-Haus.

Richard och Cosimas son Siegfried bodde i Villa Wahnfrieds grannhus (som alltså uppkallades efter honom). Mamma Cosima (Liszts dotter) höll ett vakande öga på sin son som var bisexuell och på den tiden måste det förbli hemligt. Siegfried och hans fru Winifred (liksom största delen av familjen) visade dock öppet sin beundran för Adolf Hitler.

Siegfried dog innan Hitler kom till makten och eftersom Cosima också hade dött flyttade änkan Winifred in till Wahnfried. Siegfried Haus blev därefter den officiella gästbostaden. Det var här Hitler bodde när han besökte festspelen. Ett rum kan visa upp originalinteriören från den tiden. Siegfried Haus har aldrig tidigare öppnats för allmänheten och nu försöker man här för första gången i en permanent utställning göra upp med Wagnerfamiljens mörka förflutna.

Richard Wagners antisemitiska skrifter förklaras närmare, och även hans belackare, som skriftställaren Thomas Mann och filosofen Friedrich Nietzsche, ägnas uppmärksamhet. Man förklarar också varför och hur Wagners musik och skrifter blev en så viktig källa för Nazisternas ideologi. Wagnerfamiljens (ibland bokstavliga) flirtande med Hitler och hans kotteri döljs inte längre och nu återstår det att se om nya kvastar även sopar bäst på den "gröna kullen".

Kissinger Sommer i Bad Kissingen

Bad Kissingen ligger i en naturskön miljö, två timmars bilfärd öster om Frankfurt am Main. Om några år kan man fira att det är 500 år sedan den första kurortsgästen besökte Bad Kissingen.

Lite av stadens medeltida bebyggelse har bevarats men det är inte för arkitekturen man åker hit. Mot slutet av 1800-talet var det i mondäna kretsar fashionabelt att dricka brunn och eliten åkte till Bad Kissingen: Bayerns kungligheter, Rysslands och Tysklands kejsare, Kejsarinnan "Sisi" av Österrike och von Bismarck besökte ett tag varje år kurorten.

När Dr Kari Kahl-Wolfsjäger för trettio år sedan tog sig an uppdraget att starta en musikfestival i den stela kurorten fanns det ännu gott om folk som drack radioaktivt hälsovatten för att lindra diverse krämpor. Idag är ungdomar inte särskilt intresserade av hälsobehandlingarna som staden kan erbjuda och det har också visat sig vara ganska svårt att få de unga att besöka klassiska konserter trots att många av musikerna är unga.

"Kissinger Sommer" är därför främst beroende av en äldre publik (huvudsakligen mellan 60-80 år), vilket inte förhindrar att programutbudet är imponerande. Nästa år medverkar bl.a. pianisterna Lang Lang och Hélene Grimaud, samt flera tyska och ryska stjärnor och orkestrar. Men det största dragplåstret (för min del) är mezzosopranen Cecilia Bartoli som nästan varje år besöker festivalen. Hon brukar ta med sig sin familj och de njuter av den natursköna trakten, hälsobaden och musiken. Sommerfestivalen som är den främsta attraktionen.

Nästa George Enescufestival arrangeras om två år. Årets program finns här och även uppgifter om Enescutävlingen för violin, piano och cello som hålls nästa år:

Wagnermuseerna i Bayreuth håller öppet året runt och den vackra barockstaden med många sevärda palats och 1700-tals operahuset som finns på världsarvslistan är även en sevärd destination utanför festivalens ramar.

Kissinger Sommer har redan publicerat sitt program och det går bra att kombinera ett besök till festspelen i Bad Kissingen med det årliga Wagnerjippot i Bayreuth eftersom båda städerna ligger i Frankenland (norra delen av Bayern).

På min egen bloggsida kan du läsa mer om Wagnermuseerna (på engelska).

Hör mera om festivalerna i Bukarest, Bayreuth och Bad Kissingen i Amadeus, Radio Vega, söndag 22.11 kl.22.15 och på Arenan.

Amadeus: Bukarest, Bad Kissingen och Bayreuth

Programmet är inte längre tillgängligt

Text: Albert Ehrnrooth