Störst lönepåslag för dem som jobbar för staten och byter uppgifter – Andreas Aalto uppskattar stabilitet

Högutbildade och statsanställda tjänar mest på att byta jobb. Andreas Aalto studerar förstavård och anser att vårdarnas löner är för låga med tanke på utbildningsnivån.

Löneutvecklingen ser väldigt olika ut för olika grupper. Det lönar sig att byta arbetsuppgifter och det gäller framför allt statsanställda med hög utbildning, visar en rapport av forskningsinstitutet Labore.

Rapporten jämför löner för anställda inom privata sektorn, kommunerna och staten.

Personliga löner stiger vanligtvis mer än löneförhöjningarna i kollektivavtalen, bland annat tack vare personliga tillägg. I jämförelsen får statsanställda de högsta löneförhöjningarna.

De största löneförhöjningarna får de som byter arbetsuppdrag, men som fortsätter arbeta för samma arbetsgivare som förut. Det handlar ofta om befordringar som hänger ihop med högre lön.

Det är också lönsamt att byta arbetsgivare, vilket verkar leda till högre lön framför allt inom den privata sektorn.

Utbildningsnivån spelar en stor roll, och högre utbildning är också kopplad till större löneförhöjningar. Mest påökt för personer med högre högskoleutbildning som jobbar för staten och som byter arbetsuppgift – deras löner stiger med över 10 procent.

Enligt rapporten är löneförhöjningarna i kollektivavtalen viktigast för personer med låg utbildning och som har svårt att byta jobb.

Vårdstuderande Andreas Aalto vill ha stabilitet men är öppen för nya arbetsuppgifter

Andreas Aalto studerar förstavård på Arcada för fjärde året, alltså sista året av studier innan han blir färdig. Utbildningen inom förstavård ger en del möjligheter, eftersom den också ger behörighet att arbeta som sjukskötare.

– Personligen tycker jag om stabilitet. Men samtidigt är det i dagens läge ganska lätt att byta jobb inom branschen, säger Aalto.

Enligt Labores rapport är ett nytt jobb ofta kopplat till högre lön. Ännu mer lönsamt är det att bli befordrad. Själv tror Aalto att han kommer att vara intresserad av chefsuppdrag i framtiden, men inte för lönens skull i första hand.

– Då är såklart lönen ett plus, men det finns också andra orsaker att försöka komma vidare i karriären.

”Studenterna ansvarar själva för vilka arbeten de tar emot”

Maria Forss är chef för akademin för företagsekonomi och vård på Arcada. Hon berättar att karriärplanering är en del av studierna och det inkluderar diskussioner om löneutveckling.

– Det finns många olika orsaker att söka sig till studier inom vård. Lön är en och studerandena är mycket medvetna om lönenivån innan de börjar. Jag tror att många också söker sig hit för ett meningsfullt arbete. Det är mångsidigt, det är stabilt och det finns mycket möjligheter att utvecklas, säger Forss.

Det kan vara möjligt att få högre löner inom vården på privata sidan – är det här någonting ni diskuterar?

– Nej, det sköter de helt själva och de ansvarar själva för vilka arbeten de tar emot.

Under hösten har en diskussion om bemanningsbolag inom vården hettat upp, eftersom inhyrd personal i vissa fall har haft betydligt högre löner än de anställda. Forss tar inte ställning till lönefrågan, men ser vissa utmaningar med inhyrd personal.

– Någon kanske har arbetat på en avdelning 20 år och någon har jobbat två timmar. Då kan det bli svårt att skapa en gemensam känsla för att arbeta tillsammans och då kan bland annat utvecklingsarbete bli lidande, säger Forss.

Lönen är inte orsaken att bli vårdare – men lönen är viktig

Andreas Aalto beskriver frågan om vårdarnas löner som viktig, men det är andra orsaker som har fått honom att söka sig till branschen.

– Vi studerande talar mycket om vad vi kan förvänta oss för lön och vad vår levnadsstandard kommer att vara i framtiden, säger Aalto.

För att bli sjukskötare krävs 3,5 års studier, medan förstavårdarna studerar i fyra år.

– Vi har en ganska låg lön med tanke på den utbildning vi har. I något skede måste lönerna revideras.

Har du lyckats höja din lön? Berätta gärna i kommentarsfältet!