NHL-kolumnen: Är Carolinas stundvis svajiga försvarsspel ett riktigt problem, eller ett tecken på självsäkerhet – har ”Canes” blivit fullvuxet?
Carolina tippades av bland annat The Hockey News som mästarlag säsongen 2023/24. Det inledande målregnet i ”Canes” egen bur fick därför många att gnugga ögonen. Egentligen kan starten ändå ha varit ett styrkebesked.
Metropolitan-divisionen och Carolina Hurricanes finns också på NHL-poddens agenda den här veckan. Dessutom diskuteras Adam Johnson-tragedin och Shane Pintos diffust förklarade avstängning.
Därför är det oklart om ens ett dödsfall får de dumdristiga NHL-spelarna att bry sig om sin säkerhet
Handen upp den som gissade att att San Jose Sharks hade släppt in färre mål än Carolina Hurricanes när den första månaden med NHL-spel tog slut.
Då är alltså Carolina enligt nästan varje expert en av de största favoriterna till att vara ett av de två sista lagen som spelar NHL-hockey den här säsongen. Samtidigt är så gott som alla överens om att Sharks tar hand om första startrutan i draftlotteriet nästa sommar.
Jämförelsevis: förra säsongen släppte San Jose in 105 mål fler än Carolina – bara Bruins slog Hurricanes i egna änden. Sharks i sin tur var 30:e av 32 lag gällande tillåtna mål. Säsongen 2021–2022 släppte inget lag färre mål än ”Canes”. Starkt försvarsspel sitter i lagets DNA.
Den här säsongen ska dessutom Carolinas backtrupp vara bättre än någonsin tidigare. Och alla tre målvakterna är habila NHL-väktare.
Därför var undertecknad långt ifrån ensam med att ha svårt att begripa hur sammanlagt 30 puckar kunde hamna i Hurricanes-nätet i säsongens sex första matcher. Resultaten var inte ”Carolina-resultat”: 5–3, 6–5, 3–6, 6–3, 4–7, 4–6.
I de fyra följande matcherna blev det en återgång till lagets normala resultat: sju mål sammanlagt i egen bur och tre segrar av fyra. Trots att Carolina i skrivande stund inkasserat 37 mål på 10 matcher hade laget vunnit sex av dem. Dags att glömma panikknappen?
Nya backarna på isen under baklängesmålen
Hurricanes passionerade tränare, forne Carolina-kaptenen Rod Brind’Amour, verkade ordentligt frustrerad efter sammanlagt 13 baklängesmål i förlusterna mot Seattle och Colorado två kvällar på raken. Ordentligt orolig var han ändå knappast.
Vill påstå att den lite sorglösa defensiva starten hade två huvudorsaker.
Den första är att de nya backarna hade/har problem med att foga in sig i det utmanande spelsystemet. Det vill säga Carolinas tyngsta införskaffning under sommaren, Dimitri Orlov, samt den andra nya backen, Tony DeAngelo (egentligen nygamla).
Hurricanes försvarar i egen zon man mot man, vilket kräver att backarna jobbar häcken av sig och ska dessutom gör rätta beslut i samarbete med de övriga Carolina-spelarna på isen.
Det kan ta sin tid att bli en väloljad del av hockeymaskinen i Raleigh, men åtminstone Orlov ska nog kunna omjustera sitt spelsätt. Våren i Bruins var en bra rengöringsprocess efter åren i ett allt mer oinspirerat Washington. Orlov blir sannolikt en viktig del av ”Canes”.
DeAngelo i sin tur är trots sina starka offensiva kvaliteter en back av marginell betydelse. Han mer eller mindre föll i Carolinas famn med ett förmånligt kontrakt och med alla kärnbackarna i spelskick är han inte självskriven i spelande truppen.
För att göra en lång berättelse kort: Orlov och DeAngelo är de enda Carolina backarna med negativt plus/minus-saldo. Och det med besked – nästan så att någondera var på isen under alla mål i matcherna med öppna dörrar.
Orlov låg den 2 november på -9 och DeAngelo på -5. I andra änden av skalan hade Jaccub Slavin +5 och Brady Skjei +4.
Nä, försvarsspelet blir inte ett problem för Carolina.
Kanske Hurricanes börjar ha ”swagger”?
När oktober lämnades bakom var Carolina trots de öppna dörrarnas inledning på en andra plats i Metropolitan bakom Rangers. ”Canes” har tagit jämnt 60 procent av de till budsvarande poängen och det är en poängprocent som ger slutspelsplats.
Därmed har inte några svajiga veckor fått Hurricanes in på fel spår. Blir ytterst förvånad om inte poängprocenten är ett steg närmare förra säsongens 68,9 när månaden växlar nästa gång.
Alltså – den andra orsaken till inledningen:
Egentligen kan starten ha varit ett tecken på att nuvarande kärntrupp funderar på våren och playoff. Sebastian Aho, Martin Necas, Jaccub Slavin, Brady Skjei, Andrei Svetjnikov och de övriga som varit med hela 2020-talet känner att grundserien inte vållar problem.
För att inte tala om veteranerna Jordan Staal, Teuvo Teräväinen och den relativt färska Carolina-spelaren Brent Burns. Staal och Teräväinen vet också hur det känns att vinna titeln som kräver mest smärta, svett och hjärta av alla. Burns vet hur det känns att förlora finalen.
Spelarna som leder laget på och utanför isen har varit med tillräckligt länge för att inse att färden mot det stora målet kan må bra av att skynda lite långsammare.
Fem raka slutspel av vilka två fört laget till konferensfinal har gjort ”Canes” till ett erfaret playofflag. Och till en organisation där varje nyckelperson har insett att lagets krut varit fuktigt i det skedet när det borde vara torrt som luften i en svensk bastu.
Speciellt de två senaste säsongerna har det varit tydligt i slutspelet att Carolina inte längre fått ut de bästa ur systemet som fungerat närmast perfekt i grundseriens maratonlopp. I grundserien var Carolina trea 2020/21 och 21/22 – säsongen 2022/23 fanns bara Bruins före.
Laget är medvetet om sin kapacitet och är kanske för första gången tillräckligt moget för att inte försöka vinna Stanley Cup innan årsskiftet. Det finns inte längre fukt bakom öronen hos Aho och hans kollegor. Den har bytts ut mot en självsäker ”swagger”.
Vinn de rätta matcherna
En viktig faktor i hur intensivt Carolina jobbar i de 82 grundseriematcherna är såklart coach Brind’Amours kravnivå. Stanley Cup-mästarlagets kapten 2006 är fast besluten att föra laget i sitt hjärta (frivilligt underbetald) till Stanley Cup även som tränare.
Just därför känns det som att Brind’Amour inte riktigt var så frustrerad under målregnet i oktober som han gav intryck av. Vid det här laget känner han sin kärntrupp utan och innan och vet att killarna kan försvara.
Tippar att ledarstabens sommarmånader efter det svidande uttåget ur playoff mot ett Florida – som inte borde ha slagit Carolina – har innehållit mycket analytiskt tänkande. En insikt kanske var att spara överväxelläget till maj och juni. Också när det gäller coachen själv.
Att en sådan slutsats gällande hur man tänker i Carolinas organisation känns logisk har också mycket att göra med vad som hände under sommaren.
Inte mycket – förutom att man knöt Sebastian Aho till laget för antagligen resten av hans karriär. Dessutom fortsätter Carolina lita på samma målvakter. Och de få nya nunorna i laget är komplementspelare.
”Vi är redo” var och är budskapet.
Nya andra kedjan – pricken över i?
En av de nya spelarna, Michael Bunting, som flyttade från hockeyhysterin i Toronto till North Carolina, fyller precis rätt lucka. Kedjan med Jesperi Kotkaniemi mellan Bunting och lagets poängetta ifjol, Martin Necas, ser ut som just den andra linan man drömt om.
Inför förra nattens match mot Rangers var den här trion etta, trea och femma i Hurricanes interna poängliga – och alla tre har bidragit med både framspel och målskytte.
Framför allt är det en trio som gör skäl för lagets namn i anfallszonen. Den snurrar, sliter och flyttar på fysiska objekt av alla storlekar som en virvelstorm. För att använda en sliten hockeyklyscha blir kedjehelheten mer än summan av delarna.
En riktig god nyhet för cup-drömmarna är att Bunting–Kotkaniemi–Necas känns som en perfekt kedja för playoff där varje tum utrymme handlar om kamp. Hittills har det närmast varit trion Jordan Martinook, Jordan Staal, Jesper Fast som spelat ”tung hockey”.
En giftig andra kedja skulle ta press bort från Sebastian Ahos trio – som väl ska ta formen Teräväinen, Aho, Andrej Svetjnikov, nu när ryssen är tillbaka efter det långa skadeuppehållet.
Då blir Carolina ett lag som klarar av vilken taktik av motståndarna som helst.
Extra roligt om länge ifrågasatte centern Jesperi Kotkaniemi – som i skrivande stund leder Carolina i poäng med 4+6 på 10 matcher – blir ett riktigt vapen för Hurricanes. Hoppas alla kritiker i så fall minns att han precis fyllde 23 år.
Tack för att du läste.