Forskaren Hanna Wass varnar för vårdslös optimism: Demokratin är inte längre självklar för alla i Finland

Sannfinländarnas väljare är minst nöjda med hur demokratin fungerar. Men de är också beredda att tumma på demokratiska principer och välja en stark ledare som driver deras sak.

I Finland stödjer de flesta demokratin och litar på att den fungerar.

Ändå visar flera nya studier att det i allt större utsträckning finns finländare som är beredda att tumma på grundläggande demokratiska principer om det hjälper dem att nå sina egna politiska mål.

Utvecklingen följer en internationell trend där populistiska partier och auktoritära attityder hos väljarna utmanar demokratin.

Till exempel skulle fler än hälften av Sannfinländarnas väljare acceptera en stark ledare som tänjer på reglerna för att få saker genomförda. De litar också i mindre utsträckning än andra väljare på grundläggande demokratiska institutioner som rättsväsendet och fria massmedier.

En ny dimension i politiken

Att undersöka auktoritära attityder hos väljare kan enligt forskare hjälpa oss att förstå den konservativa högerregeringen Orpos politik – exempelvis Sannfinländarnas krav på tuffa tag mot invandrare och kriminella samt regeringens vilja att driva igenom tuffa ekonomiska åtgärder utan tid för dialog och konsekvensbedömning.

Under senare år har vi vant oss vid att analysera finländska politiska partier i ett fyrfält, där den ena axeln mäter traditionell ekonomisk politik på en höger-vänster-skala och den andra axelns så kallade GAL-TAN-skala mäter konservativa eller värdeliberala attityder.

Enligt Hanna Wass som är docent i allmän statslära vid Helsingfors universitet skulle man kunna man förstå finländsk politik ännu bättre med hjälp av ytterligare en skala: demokrati–auktoritarism.

Auktoritära attityder kan till exempel beskrivas som längtan efter ordning och ett nostalgiskt förhållande till det förflutna.

– Som politiska preferenser syns auktoritarism som en negativ inställning till minoriteters och kvinnors rättigheter, samt som stöd för starkt ledarskap och strängare bestraffningar, säger Hanna Wass.

Hellre rätt politik än demokrati

Inga Saikkonen, som är äldre universitetslektor och akademiforskare vid Institutet för samhällsforskning (Åbo Akademi), har forskat i finländarnas attityder till grundläggande demokratiska normer, till exempel hur vi förhåller oss till det fria rättsväsendet och fria massmedier.

Forskning i andra demokratier, bland annat i USA, visar att även om människor stödjer demokrati på en abstrakt nivå, kan de vara redo att välja icke-demokratiska politiker som ideologiskt står på deras sida.

Det största hotet är att vi tar demokratiska normer eller demokratin för givet.

Inga Saikkonen

I en experimentell studie fann man att även en del finländska väljare är benägna att välja en icke-demokratisk politiker som främjar rätt slags politik.

– Jag tycker att det största hotet är att vi tar demokratiska normer eller demokratin för givet. Vår forskning visar att en del av våra finländska respondenter är benägna att prioritera andra politiska vinster än grundläggande demokratiska principer, säger Saikkonen.

Saikkonen anser att det nu är viktigt att forska i vilka grupper i samhället som fjärmar sig från demokratin. Ett mönster är ändå tydligt.

– Vi fann att de som var mest missnöjda med hur demokratin fungerar visar minst stöd för grundläggande demokratiska värderingar, säger Saikkonen.

Demokratin på glid överallt

Under senare år har hoten mot demokratin tilltagit globalt. Enligt en internationell rapport lever bara 13 procent av världens befolkning för tillfället i länder som kan klassas som liberala demokratier.

I många länder utmanar populistpartier på såväl höger- som vänsterkanten den liberala demokratins centrala institutioner. Många populistiska partier anser sig själva stå för folkets autentiska vilja och uppfattar den parlamentariska liberala demokratin som långsam och ineffektiv för att genomföra förändringar.

Den finländska demokratin har länge uppfattats som ganska ohotad. Medborgarnas tilltro till myndigheter har varit ovanligt stark och olika intressegrupper har haft en stark roll i beslutsfattandet.

– Vi har tänkt oss att demokratin har en självskriven roll i den finländska samhällsmentaliteten. Men det är en lite vårdslös optimism som hindrar oss från att se mer subtila förändringar och krafter, säger Hanna Wass.

Wass har i flera studier undersökt hur olika partiers väljare förhåller sig till demokrati. En intressant insikt är att Sannfinländarnas och en del små partiers väljare inte uppfattar Finland som lika demokratiskt som andra.

Enligt den nationella valforskningen upplever väljarna i huvudsak Finland som demokratiskt. Ändå är det tydligt att en del väljare känner misstro till centrala demokratiska institutioner.

Till exempel ger Sannfinländarnas väljare sitt förtroende för rättsväsendet skolbetyget 6,6. Av Samlingspartiets väljare får rättsväsendet betyget 8,8.

Också tilltron till massmedierna är lägst bland dem som lade sin röst på Sannfinländarna och en del små partier – eller lät bli att rösta i riksdagsvalet.

I en annan studie som Wass bidragit till undersöker forskarna olika väljargruppers inställning till barnuppfostran. Förebilden är amerikansk valforskning, som upptagit sig med samma frågor sedan 90-talet.

De som svarar på undersökningen ställs inför enkla val: Är det bättre att barn är självständiga, eller att de respekterar äldre människor? Är det viktigare att vara nyfiken eller att uppföra sig väl? Och är det viktigare att lyda eller att vara självständig?

I Finland visade det sig att Sannfinländarnas och Kristdemokraternas väljare är mest auktoritära.

Regeringens politik präglas av hård människosyn

Så hur speglar då de finländska partiernas politik förändringen i väljarnas attityder? Enligt Hanna Wass kan man se att Sannfinländarna svarar på väljarnas längtan efter ordning och disciplin.

Partiet kräver till exempel strängare straff för gängkriminella och talar för att sänka straffrättsåldern så att 14-åringar ska kunna dömas till fängelse.

– När man identifierar gängkriminalitet som ett av de mest centrala säkerhetshoten hör det starkt ihop med en vilja att begränsa invandring och överhuvudtaget utpeka invandrare som centrala för samhälleliga problem.

– Det hör också samman med en sträng drogpolitik och en människosyn där man anser att människor reagerar bättre på käpp än på morot, säger Wass.

Man anser att människor reagerar bättre på käpp än på morot.

Hanna Wass

En allmäneuropeisk trend är enligt Wass att ekonomiska högerpartier tillsammans med högerpopulistiska partier bedriver en välfärdschauvinistisk politik.

Det innebär att man gradvis frångår principer om att alla har rätt till sociala förmåner. I stället förenas krav på motprestationer, individens eget ansvar och en vilja att begränsa förmånerna till det egna landets medborgare.

Wass konstaterar att regeringen verkar driva igenom många lagar utan att ge tid för organisationer och medborgarsamhället att yttra sig om dem.

– En sak som förenar Sannfinländarna och Samlingspartiet är misstron till fackföreningsrörelsen och centrala uppgörelser i arbetsmarknadsfrågor, säger Wass.