”Under min dotters första sju månader visste jag inte var hon fanns” – fars dag kan bli en sorgens dag för pappor som inte får träffa sitt barn

Alla pappor får inte fira fars dag som de helst av allt vill göra: Tillsammans med sina barn. Efter separationer uppstår inte sällan meningsskiljaktigheter om hur barnen ska bo och umgås med föräldrarna.

Det är inte ovanligt att föräldrar mitt i vårdnadstvister tar rätten i egna händer och vägrar låta barnen träffa sin andra förälder.

Föreningen Pappor för barnets bästa (Isät lasten asialla) lyfter fram problemet och hävdar att vårt rättssystem är defekt då det gäller vårdnadstvister eftersom det möjliggör ett sådant förfarande.

Här en berättelse av en anonym pappa:

”Flickan fyller i dagarna ett år och pappan har först under det senaste halvåret fått träffa henne ett par timmar i veckan.”

Då hon föddes var relationen till mamman redan färdigt komplicerad: De hade flyttat till separata adresser för att de helt enkelt inte kom överens.

Den blivande pappan var ändå ivrig över att få bli pappa för första gången, och skickade flera sms till mamman dagarna innan beräknad nedkomst.

En novembertisdag fick han ett svar via sms av mamman: flickan föddes i går.

En dag senare åkte han till BB och fick hålla sin nyfödda dotter i famnen en timme och tjugo minuter. Han märkte att mamman spelade in deras samtal med sin telefon. Han fick ingen förklaring till varför hon gjorde så.

Efter det såg han inte sin dotter på sju månader.

Mamman blockade alla möjligheter att bli kontaktad: sms, Whatsapp, Messenger. Ingen i hennes närkrets kunde heller nås.

Under graviditeten hade pappan velat erkänna sitt faderskap på rådgivningen. De försöken lyckades mamman hindra upprepade gånger.

Pappan kontaktade en advokat och fick rådet att utnyttja tingsrättens medling.

Mamman och pappan träffades där och slutresultatet blev att pappan fick träffa dottern en gång i veckan ett par timmar. Träffarna har skett på ett familjecenter och har varit övervakade. De övervakade träffarna en gång i veckan fortsätter.

Varför träffarna är övervakade förstår pappan inte och har inte heller fått någon motivering till. Nästa medling med mamman är i början av nästa år. Om medlingen inte leder till gemensam vårdnad av barnet går ärendet till domstol, säger pappan.

Över tusen liknande berättelser

Föreningen Pappor för barnets bästa hör liknande berättelser i sina chattar och stödtelefoner.

Från föreningen uppger man att de varje år blir kontaktade upp till 1 500 gånger av föräldrar, oftast pappor.

I många fall handlar det om att den ena föräldern tagit sig rätten att vägra låta barnen träffa den andra föräldern, eller lyckats manipulera barnen till att inte vilja träffa den andra föräldern, enligt föreningen.

Barnatillsynsmannen hjälper föräldrar men tar inga beslut

Minna Nieminen är barnatillsyningsman på familjerättsliga enheten på Östra Nylands välfärdsområde.

Hon jobbar ofta med separerade föräldrar för att arbeta fram ett avtal om hur vårdnaden av barnen ska skötas.

– I avtalet kan man komma överens om barnets vårdnad, boende, umgängesrätt och underhåll. Men om föräldrarna kan komma överens om barnets ärenden och de har ett fungerande samarbete behövs inte ett sådant avtal, säger Nieminen.

Men vårdnadstvister är inte ovanliga efter separationer. I första hand försöker man medla i saken hos barnatillsyningsmannen.

Nieminen säger att föräldrarna enskilt kan komma och prata om saken om föräldrarna känner att de inte kan göra det tillsammans.

En annan möjlighet är att den ena föräldern kan göra ett avtalsförslag som barnatillsyningsmannen kan delge den andra föräldern.

Om det inte leder någon vart finns också en möjlighet att utnyttja familjemedling i välfärdsområdets regi. Då handlar det om en längre process där man träffar föräldrarna flera gånger och försöker komma till en lösning.

Om inte heller det leder till ett avtal kan tingsrätten också erbjuda medling.

Minna Nieminen poängterar att barnatillsyningsmannen eller någon på den familjerättsliga enheten inte kan fatta beslut i saken, de är bara en medlande instans.

– Domaren i tingsrätten tar beslut, säger hon.

Nieminen säger att det kan ta upp till ett år innan det kommer ett beslut.

Under den tid då det varken finns avtal mellan föräldrarna eller ett domstolsbeslut säger Nieminen att ansvaret enligt lag helt och hållet ligger hos föräldrarna hur de sköter barnets vårdnad, boende, umgängesrätt och underhåll.

”Föräldrar utnyttjar kryphål i systemet”

Föreningen Pappor för barnets bästa lyfter fram problemet med att många föräldrar går in för att manipulera sitt barn att ogilla den andra föräldern så att barnet inte vill träffas.

Enligt föreningen finns det kryphål i systemet som föräldrar utnyttjar och helt enkelt gör det omöjligt för den andra föräldern att ens kontakta barnet eller den andra föräldern. Det här kan pågå i flera år, säger man från föreningen.

Ändå påpekar Minna Nieminen att barnet enligt lag har umgängesrätt och har rätt att träffa båda föräldrarna, och båda föräldrarna måste medverka för att barnet ska få träffa den andra föräldern.

Barnatillsynsmannen eller andra vid familjerättsliga enheten har inte verktyg eller möjlighet att kontrollera om den ena förälderns påståenden stämmer om till exempel våld eller rusmedelsmissbruk hos den andra föräldern.

– Barnatillsyningsmannen har inte befogenheter att kontrollera det, säger Minna Nieminen.

Å andra sidan säger hon att man inte kan tvinga ett barn att umgås med en förälder där barnet kan ta skada.

Då barnet fyllt 12 år kan hens åsikt påverka beslut som görs i medling och i domstol då det gäller umgänge, vårdnad, boende och underhåll.

”Pappor som brister är inte dåliga pappor”

Den anonyma pappan säger att han tillsvidare har orkat vara optimistisk och inte vill vara bitter, men att han inte vet hur han kommer att känna i framtiden.

Han säger att han vet att många pappor har brustit under trycket, men att det ju inte gör dem till svaga eller dåliga pappor.

– Föräldrarna som motarbetar umgänge med båda föräldrarna tänker kortsiktigt och fattar inte att de förorsakar ett illamående som kommande generationer blir tvungna att bära.