Sparkraven får tredje sektorns aktörer på knä: ”Har vi råd att köra ner välfungerande rehabiliteringsenheter?”

Sparkraven från Österbottens välfärdsområde hotar verksamheten vid sjukhemmen i Nykarleby och Kristinestad. Nedmonteringen går för fort, säger sjukhemmet Geritrims vd Tony Westerlund.

Krigsveteranen Albert Nordström tar sig målmedvetet fram längs korridorerna på Geritrim i Kristinestad.

Till sin hjälp har han en robotstyrd apparat och personalen på det tidigare sjukhemmet, som nuförtiden satsar på vård och rehabilitering av äldre.

Tanken är att de robotassisterade övningarna ska stärka benkraften hos Albert så att han klarar sig bättre i framtiden.

En framtid som ter sig synnerligen oviss för Geritrim. Så kallas nuförtiden de tidigare sjukhemmen i Nykarleby och Kristinestad.

– Läget är prekärt för tillfället, medger vd Tony Westerlund på Geritrim.

”Ologiskt och bakvänt”

Orsaken till det är sparåtgärderna som Österbottens välfärdsområde håller på att driva igenom. Sammanlagt ska det sparas 30 miljoner euro nästa år.

– Välfärdsområdet har valt att dra ner på rehabiliteringsplatserna hos våra enheter i Nykarleby och Kristinestad. Och det kom snabbt på, förklarar vd:n.

Det betyder omedelbara och konkreta problem för verksamheten. Två tredjedelar av personalen i Kristinestad och en tredjedel av personalen i Nykarleby permitteras. Det är inte uteslutet att man blir tvungen att avskeda folk.

– Visst har jag stor förståelse för budgetkraven, säger Westerlund. Men samtidigt känns åtgärderna olyckliga och ologiska.

Det har att göra med att behoven av rehabilitering inte har minskat, tvärtom. Vår demografi kräver snarare mera rehabilitering eftersom man samtidigt sagt att de äldre i växande utsträckning ska bo hemma.

– Därför känns nedtrappningen av rehabiliteringen bakvänd, menar Tony Westerlund.

Det går för snabbt

På enheten i Nykarleby vandrar avdelningsskötare Stina Westlin omkring i en byggnad som på grund av sparkraven har varit ovanligt ödslig på sistone.

– Just nu har vi 10 klienter, berättar Westlin. Men vi har plats för 22. Personalen har inte gett upp, men osäkerheten är stor på grund av permitteringarna.

För Stina Westlin är det gamla sjukhemmet - numera Geritrim Nykarleby - en speciell plats.

– Jag har varit med och byggt upp verksamheten sedan starten 1991, säger hon.

Då byggdes med statliga medel Nykarleby sjukhem som skulle ta hand om krigsinvaliderna. I takt med att de har minskat har verksamheten allt mer inriktats på rehabilitering.

– Behovet är stort, säger Stina Westlin.

Med flera decenniers erfarenhet av branschen vågar hon ha vissa synpunkter på det som sker just nu.

– Vi skulle behöva längre tid att anpassa oss om klienterna ska bo hemma.

Den fråga som är på allas läppar i branschen just nu är om de snabba rycken hinner ta i beaktande konsekvenserna av besluten.

– Nu går det för snabbt, för det finns inte heller personal i hemvården, funderar Stina Westlin.

Vårdkedjan går sönder

Hon förfasar sig över att all den tid som lagts ner på att bygga upp fungerande team bestående av läkare, skötare och fysioterapiavdelningar nu hotar att försvinna eller krympa till oigenkännlighet.

– Våra klienter sitter inte på sängen i pyjamas från morgon till kväll. Vi är specialister på att få dem på fötterna under veckorna här, så att de i bästa fall klarar av att bo hemma igen.

Med tanke på att Österbottens välfärdsområde dessutom har meddelat att den allmänmedicinska avdelningen (tidigare bädden) i Oravais med 22 platser ska läggas ner, undrar branschmänniskorna var man har tänkt att placera dem alla.

– Det är en bra fråga, svarar Tony Westerlund. Jag har inga svar på det.

Men han undrar hur vårdkedjan ska fungera i framtiden om platser minskas från allmänmedicinska avdelningar och rehabiliteringsenheterna samtidigt som det inte finns ett fungerande koncept för rehabilitering i hemmen.

Vem ska bygga upp dem?

– Det är välfärdsområdet som är anordningsansvarig. De säger vad som behövs i Österbotten. Vi finns till bara om vi anses behövas.

Just nu får rehabiliteringen stryka på foten, vilket får Tony Westerlund att fråga sig:

– Har vi råd att köra ner välfungerande rehabiliteringsenheter i ett läge där vi inte har fungerande rehabilitering i hemmen?

För om det skulle bli aktuellt att bygga upp igen det som nu monteras ner är frågan:

Finns personalen kvar?

– Redan nu finns det sådana som har bytt till industrijobb eller farit utomlands, säger Geritrims Tony Westerlund.

Finns det risk att ni blir tvungna att lägga lapp på luckan?

– Den risken finns, svarar Westerlund.