Vi sover allt sämre – så blev sömn en fråga om jämlikhet

Vi håller på att utplåna oss själva genom att konsekvent sova mindre än vi borde. Den nya arbetarklassen är i farozonen. Rätten till att sova har blivit en kollektiv, social kamp.

Under de senaste 100 åren har vår genomsnittliga nattsömn minskat med så mycket som en tredjedel. Samtidigt leder arbetsmönster som inte är synkroniserade med våra behov av sömn till cirkadisk orättvisa.

Cirkadisk rytm är ett annat ord för dygnsrytm, alltså kroppens biologiska rytm som styr viktiga funktioner, varav sömnen är den främsta.

I det senaste avsnittet av Sällskapet funderar vi på sömn och när rätten till att sova blev en kollektiv och social kamp.

Gigekonomin berövar oss sömnen

År 2013 dog en bankpraktikant på Wall Street efter att ha arbetat 72 timmar nonstop utan avbrott för sömn.

Elon Musk köpte dåvarande Twitter, numera X, i november 2022. Då installerade han sängar i Twitters högkvarter efter att en av hans medarbetare publicerat ett foto på sig själv sovande i en sovsäck bredvid sitt skrivbord. Musk kräver att hans anställda ska arbeta ”långa timmar med hög intensitet” och leverera en ”exceptionell prestation”. Annars får de sparken.

Jag vill dö

År 2017 fick den japanska reklambyrån Dentsu betala böter för att en av deras anställda, 24-åriga Matsuri Takahashi, begick självmord på grund av sömnbrist, utmattning och överarbete. Hon arbetade mer än 130 timmar och sov endast tio timmar i snitt – per vecka. I en av sina sista tweetar klagade hon över att hon måste jobba på veckoslutet igen: ”Jag vill dö”.

Det är svårt att sova sju till nio timmar per dygn om man har ett jobb som inte tillåter det.

Jonathan White är professor i politisk teori vid London School of Economics. I hans studie om sömn, ”Circadian justice” från år 2022, pekar han på att våra sömnvanor speglar förändringar i samhällets organisation och genom det har vi skapat en helt ny sorts ojämlikhet.

Sover man för lite blir man trött, presterar sämre och försämrar sin hälsa. Ny forskning visar också att man är mindre attraktiv om man är trött eller sover för lite och som kvinna löper man stor risk att dö i förtid om sömnen blir för knapp.

Den omfattande studien från Karolinska institutet visar att kvinnor löper långt större risk än män att dö i förtid om de sover för lite. Män som sover mindre än fem timmar per natt löper endast 5 procent högre risk att dö i förtid medan risken är 54 procent för kvinnor.

Varför behöver vi sova?

Människan sover en tredjedel av sitt liv. Trots det är forskare inte helt säkra på varför vi faktiskt behöver sova. Vi gissar att det är viktigt eftersom alla djur vi känner till sover. Till och med samlingar av nervceller börjar bete sig som att de sover.

Människan är den enda art som medvetet berövar sig själv sömn utan uppenbar anledning.

Men när man tänker på en sovande människa verkar det nästan irrationellt att vi försätter oss i ett sådant tillstånd. Medvetslösa, stundtals till och med förlamade, kan vi varken försvara oss, samla mat, leta efter en partner eller titta på fotboll på teve. Man kan ju konstatera att om en så skadlig vana inte för länge sedan sorterats bort i det naturliga urvalet måste det finnas goda skäl att ha aktiviteten kvar.

Matthew Walker, professor i neurovetenskap och psykologi vid universitetet i Berkeley, har ägnat 20 år av sitt liv åt att söka svaret på sömnens mysterium i sin bästsäljande bok Sömngåtan (Why We Sleep) som kom år 2018.

Han påstår att det räcker med att man sover en enda natt lite sämre för att se chockerande effekter. Både ens fysiska kapacitet och kognitiva funktioner blir märkbart nedsatta. Det här är mycket dåliga nyheter för de som gärna skryter om att utan vidare kunna klara sig på 5–6 timmars sömn per natt.

Tyst sömnförlustepidemi

Människan är den enda art som medvetet berövar sig själv sömn utan uppenbar anledning. Det upplevs som onödigt lyx och bortkastad tid att sova, en stund varje dygn då hjärnan irriterande nog stänger av sig själv för att vila.

Sömnsvårigheter beror ofta på yttre och tillfälliga omständigheter, som en bullrig byggarbetsplats utanför fönstret eller något annat störningsmoment. Eller att man har mycket på jobbet. Vi är också också extremt utsatt för ljud- och ljusföroreningar, informationsöverflöd, stress och psykisk ohälsa i tidigare okänd omfattning.

Matthew Walker talar om att vi väldigt gärna utsätter oss medvetet för en epidemisk sömnspäkning, vi självplågar oss genom att vara vakna och det får en rad negativa konsekvenser. Vi blir slöare, fulare, mindre kreativa, sämre på att lära oss och minnas nya saker, mindre benägna att anta spännande utmaningar och allmänt surare.

Sömnbristen slår också ut vårt immunförsvar, bidrar till fetma, diabetes, cancer, demens, hjärt- och kärlsjukdomar och orsakar miljoner bilolyckor varje år. Om man inte sover börjar hjärnan helt enkelt äta upp sig själv. När vi sover städar vi bort restprodukter i hjärnan. Längre perioder av störd sömn är en riskfaktor för att utveckla Alzheimers sjukdom.

I industrivärden beräknas varannan vuxen sova mindre än de rekommenderade 7-9 timmarna varje natt.

Rätten till att sova har blivit en kollektiv kamp

I industrivärden är det främst gigarbetare, frilansare, skiftarbetare och de som har sömnproblem som är i farozonen. Att vi konstant sover för lite leder enligt Jonathan White samtidigt till ett demokratiskt underskott. Det skapar minoriteter i vårt samhälle som lever tvärtemot både sin kropp, men också majoritetssamhällets normer.

Trötta människor orkar inte vara aktiva politiskt eller samordna sig politiskt.

Cirkadiska rubbningar leder alltså till två sorters ojämlikhet. Dels sociala, man har sämre hälsa, resurser och status. Men de som hör till sömnminoriteten riskerar också att bli utsatta för missnöje på grund av sin avvikande dygnsrytm. ”Man stör” de sömnprivilegierade, men man är oförmögen att själv klaga när man själv får sömnen störd under dagtid.

En kroniskt trött befolkning är lättare att styra och de accepterar också enklare sådana typer av regimer som inte kräver aktivt deltagande. Trötta människor orkar inte vara aktiva politiskt eller samordna sig politiskt.

Hitler skrev i Mein Kampf att han enklare lyckades manipulera sin publik genom att spela på deras utmattning när han schemalade sina politiska massmöten. Mötena skedde oftast kvällstid för då var publiken tröttare och mer benägen att lyda.

Men vem ska föra kampen då just de som är drabbade av den cirkadiska orättvisan har svårast att verka för en samhällelig förändring eftersom de sover eller är utmattade? De kan sällan delta i organiserad politisk verksamhet eftersom den oftast är förlagd till tider som passar majoritetens dygnsrytm. Det är de sömnprivilegierade och utvilade som måste visa solidaritet och ta initiativet till en lösning.

Har du tips på hur man kan sova bättre? Berätta i kommentarerna!