Det finns lagar om krigsbrott – och de gäller alla i en väpnad konflikt
Det finns en rad internationella rättvisebegrepp som berör alla parter i en väpnad konflikt – även då stater säger att de agerar i självförsvar.
Ett mycket stort antal civila har dödats i kriget mellan Israel och islamistorganisationen Hamas sedan sedan Hamas-attacken mot Israel den 7 oktober.
Hamas-krigare från Gaza stormade in i södra Israel den 7 oktober och dödade omkring 1 200 människor, mestadels civila och tog omkring 240 personer gisslan. Som svar belägrade Israel Gaza – ett territorium som utgör hem för 2,3 miljoner människor – och lanserade den mest kraftfulla bombkampanjen i den israelisk-palestinska konfliktens 75-åriga historia. Flera stadsdelar i Gaza är totalförstörda. Israeliska markstyrkor svepte senare in i Gaza med det uttalade syftet att förinta områdets ledande organisation Hamas. De israeliska motanfallen i Gaza har dödat mer än 11 000 palestinier, inklusive tusentals barn.
Också den här konflikten kan hänföras till de rättvisebegrepp som utarbetades efter andra världskriget, och som främst handlar om att skydda civila. Internationella regler gäller alla deltagare i en väpnad konflikt – även då stater säger att de agerar i självförsvar.
Vilka lagar styr då det pågår en konflikt?
Internationellt accepterade regler för väpnade konflikter uppstod i och med 1949 års Genèvekonventioner som har ratificerats av FN:s medlemsländer.
Reglerna har kompletterats med utslag från internationella krigsförbrytardomstolar.
Fördrag som reglerar behandlingen av civila, soldater och krigsfångar är samlade i ett system kallat Lagen om väpnade konflikter eller Internationell humanitär lag. Fördragen gäller regeringsstyrkor och organiserade, icke-statliga väpnade grupper – vilket innefattar till exempel Hamaskrigare.
Kan ett sjukhus vara ett militärt mål?
Israel har kritiserats för att rikta in sig på sjukvårdsinrättningar i Gaza, bland annat sjukhuset al-Shifa i staden Gaza. Världshälsoorganisationen WHO uppgav den 15 november att det finns 152 bekräftade attacker mot hälsovårdsinfrastruktur i Gaza.
Israel har för sin del länge anklagat Hamas för att ha lednings- och kontrollcentraler under sjukhus i ett försök att undvika flyganfall. Hamas förnekar detta.
Det finns många exempel på attacker mot vårdinrättningar också från andra konfliktområden under de senaste decennierna, till exempel i Ukraina, Afghanistan, Jemen och Syrien.
Hur hitta balansen?
Senaste rättspraxis hänför sig till rättegångar som gäller Balkankrigen på 1990-talet. Den kanadensiska advokaten Carolyn Edgerton, som arbetat med flera fall vid Internationella brottmålsdomstolen för Jugoslavien i Haag, betonar att man juridiskt måste nå balans mellan principerna för militär nödvändighet och humanitet.
– Att attackera sjukhus och andra medicinska enheter är förbjudet enligt den första Genèvekonventionen, och det skyddet gäller skadade och sjuka, personal och ambulanser. Och det skyddet upphör inte även om de anläggningarna används av en part i konflikten för att begå en för fienden skadlig handling. Att definiera vad som är ”skadligt för fienden” är i fokus. Att avgöra om skyddet av ett sjukhus ska få äventyras måste kunna bevisas.
Edgerton konstaterar att även om det fastställs att en medicinsk inrättning har blivit ett militärt mål, så måste Israel i det här fallet fråga sig om de förutsebara sidoskadorna skulle bli för stora i förhållande till den militära fördelen.
Vilka handlingar bryter mot kriget lagar?
Människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) listar tänkbara krigsförbrytelser, och här ingår Hamas avsiktliga mål på civila, urskillningslösa raketattacker och tagandet av civila som gisslan.
Också israeliska motanfall i Gaza som dödat mer än 11 000 palestinier, inklusive tusentals barn, enligt siffror från Gazas hälsomyndigheter, hör till den här kategorin.
Gisslantagning, mord och tortyr är uttryckligen förbjudna under Genèvekonventionerna, medan Israels svar dessutom kunde bli föremål för en utredning om krigsförbrytelser.
Vad säger Genévekonventionerna?
Genèvekonventionernas övergripande mål är att skydda civila i krigstid.
Enligt lagarna för väpnade konflikter handlar det om medlemmar av statliga väpnade styrkor, militära och frivilliga styrkor och icke-statliga väpnade grupper.
Att rikta in sig på civilpersoner eller civila föremål är förbjudet.
Att avsiktligt attackera personal och material som är kopplade till humanitärt bistånd är ett separat krigsbrott som så länge som de som tillhandahåller det humanitära biståndet är civila.
En belägring kan betraktas som ett krigsbrott om den riktar sig mot civila, snarare än ett legitimt sätt att undergräva militära förmågor hos en styrka som Hamas, eller om belägringen visar sig bli oproportionerlig.
Internationella brottmålsdomstolens åklagare Karim Khan har varnat den israeliska armén för att den kommer att behöva visa att alla attacker som påverkar oskyldiga civila eller skyddade föremål såsom sjukhus, kyrkor, skolor eller moskéer görs i i enlighet med lagarna för väpnad konflikt.
Enligt dessa lagar kan civila föremål bli legitima militära mål om dessa används för att bidra till militära insatser. Bevisbördan för att skyddsstatusen är förlorad vilar på dem som använder pistolen, missilen eller raketen i fråga, säger Khan.
Israel har hävdat att Hamas-krigare använder bostadsområden som täckning och att civila byggnader döljer kommandoposter och vapen.
Om ett legitimt militärt mål attackeras måste det ändå göras ”proportionellt”, vilket innebär att det inte får leda till alltför stora förluster av civila liv eller skador på civila föremål.
Vilka institutioner kan pröva påstådda krigsförbrytelser?
De första som kan pröva påstådda krigsförbrytelser är lokala inrättningar, i detta fall domstolar i Israel och i de palestinska områdena.
Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag är det enda internationellt juridiska organ som kan väcka åtal.
ICC:s grundande Romstadga ger domstolen laglig befogenhet att utreda påstådda brott som utförts på dess medlemsländers territorium eller brott utförda av enskilda medborgare då inhemska myndigheter ”är ovilliga att göra det eller inte kan göra det”.
Källa: Reuters